Vi börjar del 4 av artikelserien om Hällungen och Göteborgs Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet med lite nya fakta och uppdateringar i ärendet. Fakta som i sig inte är så betydelsefulla men som talar ett väldigt tydligt och högt språk om skuld, dåligt samvete och om att inte ha rent mjöl i påsen, för den som vill lyssna.

Efter att jag publicerade den första artikeln i serien om Hällungen, den 15 juni, har GP plockat bort 2010 års samtliga publicerade artiklar i nätupplagan rörande Hällungen!

Jag har skickat ett antal frågor till Mölndal Kommuns socialchef, Anna-Lena Sellergren, och dels bett om att få ta del av det mejl som inkommit från den tidigare verksamhetschefen samt dels frågat efter ett förtydligande rörande förfarandet kring kommunens hemtagande av sina klienter. Jag ställde också tydliga frågor om det förekommit några påtryckningar i ärendet och om Selllgren som person upplevt några svårigheter i sin yrkesutövning efter sitt tidigare offentliga ställningstagande. Svaret som följde var ett kort lakoniskt: ”Du kan inte förvänta dig ett svar från mig”. Ibland säger ett avvisande svar dock lika mycket som en hel berättelse och i fallet med Sellergren är det tydligt att hon numer fösts tillbaks i fållan och inte ämnar göra fler rymningsförsök. "Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger. Elmer Diktonius

OBS! Länkarna i artikeln går till originaldokumenten vilka är upplagda på Nättidningen Paybacks webbplats.  De upplagda filerna på Payback är i de flesta fall bitmappsbilder vilket innebär att de kan förstoras gränslöst!

Hällungens bokföring

Jag har gjort mig möda att gå igenom Hällungens bokföring i detalj och inte funnit några som helst konstigheter eller oegentligheter! Det finns inga som helst belägg för eller verifikationer som tyder på någon form av vare sig samarbete eller bulvanverksamhet för någon mc-klubb eller något eller någon annan. 

Ja, men det är väl inget som du begriper? säger då, herr besserwisser. Undertecknad har faktiskt den teoretiska kompetensen för godkänd revisor i utbildningsbagaget liksom en civilrättsutbildning så det finns inte enkom luft mellan öronen om någon nu trodde det. Utbildningen är förvisso daterad 1983 men bokförings- och redovisningsprinciperna är desamma då som nu. Och är det någon som likväl tvivlar ställer Magnus Andersson gärna bokföringen till förfogande för ytterligare seriös granskning!

Vad gör polisen?

Nu går vi över till att granska de principiellt ytterst viktiga frågor som denna artikelserie om Hällungen belyser och ställer i fokus. Polisen har under de senast åren tillförts, historiskt sett, unika resurser. De har fått öronmärkta pengar för nio stycken aktionsgrupper mot grov organiserad brottslighet. Vad regeringen i sin iver att ge polismakten orgasm dock totalt bortsett ifrån är att i förväg fastställa kriterier över vad som är organiserad brottslighet och ta fram adekvat forskning som fastställer såväl områden som grupper vilka dessa nio aktionsgrupper skall arbeta emot.

Idag har vi på grund av att polisen själva tillåtits definiera både vad de skall arbeta emot och vilka som egentligen omfattas av begreppet organiserad brottslighet, en polisorganisation som inte förmår uträtta ett dugg utöver vad en betydligt mindre, men effektiv, polisstyrka till fullo kunnat utföra. De få lagföringar som sker inom sektorn ”organiserad brottslighet” hade med enkelhet fångats upp igenom sedvanlig brottsbekämpande, polisiär verksamhet, utan vare sig det övervakningssamhälle samhället byggt upp för att motverka terrorangrepp och organiserad brottslighet eller av specialinriktade aktionsgrupper med spets mot organiserad brottslighet.

Jesuiternas gamla motto: ”Ändamålen helgar medlen”, har helt skamlöst övertagits av det svenska polisväsendet såsom en övergripande arbetsmetod mot organiserad brottslighet. Enligt polisens uppgifter hade de före jätterazzian i Göteborg åstadkommit 92 anhållanden och 2 lagföringar via arbetet med aktionsgrupperna. Se: http://www.unt.se/uppsala/atta-aktionsgrupper-runt-om-i-landet-973275.aspx Facit efter razzian blir då 113 anhållanden och fyra lagföringar. Låt vara att de två lagföringarna relaterade till Göteborgsrazzian knappast lär hålla för prövning i högre rätt. Resultatet är då att 96,5 % av alla anhållanden inte lett någonstans. Ett tillfredställande resultat? Nej, det går väl snarare under kategorin totalt fiasko!

Att en underrätt såsom tingsrätten dömer två personer tillsammans till 3 månaders fängelse utefter en kostnad av 27,5 miljoner, det vill säga 9,1 miljon per månad i fängelse, är ett bevis på polismaktens yttersta desperation. Kommissarie Per Ottosson, chef för roteln mot organiserad brottslighet, medger dock i GP-artikeln: ”Polisen ångrar inte tillslaget” ingen som helst ånger. Han svarar som följer på frågan om han anser att beloppet står i proportion till det juridiska resultatet: Ja, vi hade ett uppdrag, lade upp en strategi och genomförde den. Vi var dimensionerade för att nå maximal framgång och minimera alla eventuella risker”.  Se: http://www.payback.name/#Hällungen_och_Göteborgs_”Kunskapscentrum_mot_organiserad_brottslighet_–_Del_4

Att polisväsendet  själv inte besitter förmågan till självrannsakan och självkritik är efter ett sådant uttalat omdöme inte i tvekan. Det är nu upp till oss, media, folket och politikerna att sätta gränser, utreda polisens faktiska behov samt fastställa utefter vilka riktlinjer, mål, brottstyper och grupper  polisen i framtiden skall arbeta utefter och emot. Annars kan vi likaså göra som Schyman – bränna pengarna som tilldelas polisväsendet för arbete mot organiserad brottslighet då de ändå har en likvärdig funktion – ingen!

Hällungens boende

Polisen skyr idag inga som helst medel i jakten på att kunna uppvisa någon form av resultat. Då de misslyckas med lagföringar har mediaspektakulära aktioner samt andra former av stigmatiseringar av personer de försöker koppla till mc-klubbar, blivit det allenarådande vapnet mot mc-klubbarna. Har då polisens medvetna mediastrategi en faktisk funktion? Ja, men blott så länge media går med på att okritiskt agera spökskrivare åt polisväsendet och inte granskar resultaten av de olika aktionerna.

I Hällungens fall har polisen via sin medverkan i Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet och genom GP:s och Per Sydviks villiga medverkan lyckats stänga ner ett fullt funktionellt boende för missbrukare! Är det något de borde vara stolta över? De har lyckats driva ett antal missbrukare ut i förnyat missbruk. Ut på gatorna, levande vind för våg varav en redan avlidit. Ja, polisen och Sydvik kan säkert inför sig själva rättfärdiga även ett sådant resultat utefter principen: ”Ändamålen helgar medlen”. Jag väljer här att publicera tre olika enkätsvar från olika klienter som vistats på Hällungen för att bevisa hur positivt klienterna upplevt boendet och personalen. Klienterna har självklart lämnat sitt medgivande till publiceringen!
Se: http://www.payback.name/#Hällungen_och_Göteborgs_”Kunskapscentrum_mot_organiserad_brottslighet_–_Del_4

För vad är väl några enstaka, trasiga individer och deras välgång gentemot det övergripande målet – att i media kriminalisera och demonisera allt och alla som har med mc-kulturen att göra? Vad är en människas liv egentligen värt? Vad är en annan människas dröm och vision om att få hjälpa andra få styr på sitt liv och kunna kravla sig upp ur en gränslös brunn värd jämfört med att få glänsa i media?

Vad är enskilda människors liv värda om de vägs mot möjligheten att få behålla de nytilldelade resurserna? Jämfört med att kunna fortsätta leka polis och tjuv även om tjuven numera fattas i leken? Vad anser ni som skriver och styr mediarapporteringen? Hur länge skall charaden få fortgå? Hur länge vill ni se åt sidan för alla rättsövergrepp och förbli trogna polislakejer? Hur länge orkar ni leva med er själva och svälja undan för någon annans övergrepp? Hur länge överlever ett samvete och en moral egentligen när den inte längre får livsrum i en människoskepnad?

”Den smuts som Magnus Andersson inte städat upp efter sig”

Så uttryckte sig Kunskapscentrums chef, Bengt-Olof Berggren, om Marianne Jansson. Berggren, om du inte tidigare blivit varse det så är det faktiskt människor du talar om. Ingenting mera och ingenting mindre. Människor av kött och blod inte annorlunda än du och jag. Vad ger dig rätt att leka Gud och döma andra? Vad ger dig rätt att sätta dig över och verka förmer än andra? Du är ingenting annat eller mera än en människa själv, Berggren. Och, i mitt tycke en ovanligt simpel individ då du saknar just den egenskap som skiljer ut människan från djuren – nämligen moral!
Se: http://www.payback.name/#Hällungen_och_Göteborgs_”Kunskapscentrum_mot_organiserad_brottslighet_–_Del_4

Berggren sätter igenom sitt utpekande av Marianne såsom orsaken till hela det förlopp som iscensattes av Kunskapscentrum, och som ledde fram till Hällungens nedläggelse, fingret på en mycket viktig frågeställning. Marianne är ostraffad, erfaren, välutbildad, kvalificerad och vitsordad inom sitt yrkesgebit. Likväl får hon inte arbeta inom sitt fack för att hon råkar vara gift med en mc-klubbsmedlem. Hur långt skall polis och kommun få lov att driva sin demonjakt utan att media och allmänhet vaknar upp och reagerar över de uppenbara rättsövergreppen?

I artikeln: ”Hells Angels infiltrerar behandlingshem”  Se: http://www.payback.name/#Hällungen_och_Göteborgs_”Kunskapscentrum_mot_organiserad_brottslighet_–_Del_4 
framgår följande: ”På Göteborgs upphandlingsbolag diskuteras just nu hur man ska kunna utesluta företag som har kopplingar till kriminella gäng från alla affärer med kommunen”. I ett tidigare avsnitt pekas just Hällungen ut. Dessa två uttalanden tagna tillsammans säger att inga företag som har anställda som är mc-klubbsmedlemmar eller gifta med sådana personer kommer i fortsättningen att kunna komma ifråga vid kommunala upphandlingar. I praktiken innebär det att alla företag med sådana personer anställda får välja mellan att helt avstå alla lukrativa, offentliga kontrakt eller att avskeda de ”belastande personerna”. Då inget företag kommer att anse enskilda personer viktigare än företagets överlevnad och välgång innebär en sådan åtgärd i praktiken sålunda ett arbetsförbud för alla personer levande i eller ikring mc-kulturen!

Nästa fråga man måste ställa sig då är: Inom vilka branscher och yrken skall det hädanefter vara tillåtet att arbeta om du har mc-kultursanknytning? Var går gränsen där du har för nära anknytning för att kunna få arbeta inom vissa yrkesområden? Är barn för nära? Skall barn straffas på samma sätt som i bibeln - för sina fäders synder intill tredje och fjärde led? Hur är det med föräldrar? Går de fria eller skall de straffas? Syskon – bror och syster? Kusiner?

Uppräkningen kan låta smått paranoid för de som lever utanför mc-kulturen men för oss alla som lever inom kulturen är det en faktisk och reell verklighet som vi inte bara kan bortse ifrån,  då det bokstavligen gäller våra liv. Vi kräver besked hur långt polis, media och kommun har licens att driva jakten på mc-folket! Vilka yrken och branscher har vi i fortsättningen rätt att arbeta inom? Vilka av våra vänner eller släktingar kommer att bli förföljda, på ovanstående beskrivna sätt, på grund av att de inte kan operera eller abortera bort oss från sitt släktträd? Kan ni svara på detta, Berggren och Sydvik?

Del 1 i artikelserien om ”Hällungen och Göteborgs ”Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet”
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/haellungen-och-goeteborgs-kunskapscentrum-mot-organiserad-brottslighet-del-1-440190

Del 2 i artikelserien om ”Hällungen och Göteborgs ”Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet”
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/haellungen-och-goeteborgs-kunskapscentrum-mot-organiserad-brottslighet-del-2-443094

Del 3 i artikelserien om ”Hällungen och Göteborgs ”Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet”
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/haellungen-och-goeteborgs-kunskapscentrum-mot-organiserad-brottslighet-del-3-446522

Peter Schjerva, Nättidningen Payback