Havens försurning i fokus inför FN:s klimatkonferens

Om inte utsläppen av koldioxid minskar kan ishaven inom 40 år vara så försurade att dess koraller riskerar att lösas upp och att ishavsarter med skal utrotas.

I dag undertecknar 155 forskare från 26 länder en gemensam deklaration för att få världens regeringar att agera. Sverige representeras av forskare från Göteborgs universitet.

Monaco-deklarationen, som med stöd av prins Albert II idag undertecknas vid internationella Aquatic Sciences Meeting in Nice, är resultatet av de senaste årens forskningsrön om den ökande försurningen av världshaven. En fjärdedel av all koldioxid som släpps ut i atmosfären till följd av mänskliga aktiviteter absorberas i våra hav, vilket driver försurningen i en hundra gånger snabbare takt än någon annan miljöförändring som konstaterats under de senaste årmiljonerna.

Försurningen anses numera utgöra ett av de allvarligaste hoten mot havsmiljön, vilket i Sverige uppmärksammades senast genom Naturvårdsverkets årliga rapport Havet 2008. När världens ministrar samlas vid FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december är havsforskarnas uppmaning mycket tydlig: koldioxidutsläppen, som idag ökar med tre procent per år, måste senast hejdas senast 2020.

Bland de som undertecknat deklarationen finns flera forskare från Göteborgs universitet. En av dem är marinekolog Michael Thorndyke, professor vid Kungliga Vetenskapsakademien och Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet, och en av Europas ledande havsforskare.

Professor Thorndyke är tillgänglig för frågor om havets försurning och den forskning som är upphov till Monaco-deklarationen.

Fakta koldioxidutsläpp
Koldioxidhalten i vår atmosfär beräknas i dag till 385 ppm (parts per million, eller 0.385 milliliter per liter), vilket är en ökning med 38 procent sedan mitten av 1800-talet. När den atmosfäriska koldioxiden absorberas av jordens hav leder det till att havens ytvatten försuras.

Vid en atmosfärisk koldioxidhalt på 560 ppm, dit vi enligt forskarna når vid mitten av detta århundrade, beräknas försurningen leda till att en tredjedel av världens korallrev lösas upp. Men redan vid en koldioxidhalt på 450 ppm hotar försurningen att utrota många marina arter med skal och skelett av kalk, särskilt i polarhaven där absorberingen av koldioxid går snabbast. Följderna i ett samhällsperspektiv kan bli minskade fiskbestånd, hotad fiskeindustri och matbrist.

Kontakt:
Michael Thorndyke, professor vid Kungliga Vetenskapsakadmien och Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet
0523 185 54
0702 423 119
mike.thorndyke@marecol.gu.se