Varje år skadas i trafikolyckor ett mycket stort antal personer i Sverige, av vilka tusentals varje år får så svåra skador, att de blir invalidiserade för resten av livet.

Många klarar aldrig att åter bli yrkesverksamma. Bidragande till detta är dels att svensk sjukvård inte kan diagnostisera deras skador, dels hur försäkringsbolag och Försäkringskassan hanterar drabbade enligt dåligt fungerande regelverk.

Den svenska Trafikförsäkringsförordningen (1976:359) anger i § 6 att samtliga försäkringsanstalter som driver trafikförsäkringsverksamhet i Sverige skall tillsammans med Trafikförsäkringsföreningen upprätthålla och bekosta en skaderegleringsnämnd, vars reglemente godkänns av regeringen.

Enligt uppgift skall Finansinspektionen (Fi) kontrollera verksamheten hos försäkringsbolagen och deras gemensamt organiserade och finansierade Trafikskadenämnd (TSN), som också håller till i Försäkringsförbundets lokaler.

Det framgår av många klagomål till Nackskadeförbundet att TSNs verksamhet bedrivs på ett ur skadedrabbades synpunkt mycket klandervärt sätt – varför det är av stor betydelse hur kontrollen Fi gör av TSN och Försäkringsbolagen i praktiken genomförs.

En kontroll där inte de försäkringsmedicinska rådgivarnas (FMR) verksamhet granskas innebär att inspektionsverksamheten ur de drabbades synpunkt är verkningslös.

Socialstyrelsen (SoS), som skall kontrollera alla läkarnas verksamhet, anser inte att FMRs verksamhet hos försäkringsbolag ligger under deras myndighet, eftersom FMRs verksamhet som tjänsteman endast är rådgivande åt försäkringsbolagens handläggare.

Till följd av detta kan FMR, med status som högutbildade läkare vid ledande medicinska institutioner, i domstol framföra fiktiva påståenden om att samband föreligger eller ej, utan att bli ställda till ansvar av SoS, trots att de gör detta under ed. Inte som läkare - men som rådgivare.

Deras bedömningar har dock har stor betydelse för utgången i juridiska processer, men granskas sällan. De tas som intäkt för att vara rådande vetenskaplig sanning.

FMR skall bedöma skador, besvär och deras möjliga samband - vilket förutsätter att korrekt analys sker av rådande omständigheter i det enskilda fallet. Enligt advokater, andra ombud, drabbades undersökande läkare och drabbade tycks sambandsfrågorna inte vara prioriterade i de nämndpromemorior försäkringsbolagen via sina FMR förmedlar till TSN och dess anställda FMR.

Återkommande kan drabbades ombud påvisa hur FMR i schabloniserade utlåtanden hävdar fiktiva konkurrerande samband, utan att gå in på en nödvändig medicinsk analys. Genomgång av rådande facklitteratur avfärdar sådana samband, något som tagits upp i en nyligen avkunnad hovrättsdom.

När nyligen kritik mot FMRs agerande framförts till handläggaren på ett stort och välkänt försäkringsbolag - att deras FMR inte gjort en sakligt nödvändig analys - uppger handläggaren att det inte går att få den aktuelle FMR att villfara den drabbades önskan om att en medicinskt korrekt bedömning skall göras.

Det betyder att dennes uttalande sker utan att rådande omständigheter i samband med olyckan och de skador som medicinska utredningar påvisat inte analyseras eller bedöms i TSN.

Det i sin tur innebär att underlaget som TSN skall ta ställning till inte blir korrekt samt att TSNs förslag i ersättningsfrågor också blir felaktiga - då TSNs egna FMR mycket sällan ändrar de förslag som försäkringsbolagens FMR har framfört.

I två akademiska avhandlingar gällande dessa frågor framförs kritik mot nu rådande förhållanden när processer mellan skadedrabbade och deras motparter skall avgöras.

1. Jur.dr. Sara Stendahl, Göteborg, från 2003, ”Communicating Justice Providing Legitimacy”

2. Jur.dr. och docent Mårten Schultz, Stockholm, 2007, ”Kausalitet”.

Intresse för medicinska rådgivares agerande i TSN och i domstol har uppmärksammat oberoende juridiska institutioner på hur diskussioner där genomförs – utan hänsynstagande till faktiska händelseförlopp i samband med olyckor, när manipulativa beskrivningar av medicinska förlopp framförs.

I dagens läge gäller att det är kärande som ”klart mer än sannolikt” skall bevisa att samband råder mellan besvär och uppkomna skador.

Domares bristande kunskap i medicinska spörsmål gör att de inte kan avgöra när osannolika samband mellan skador och besvär framförs av försäkringsbolagens och Försäkringskassans FMR.

Följande frågor önskas besvarade av Finansinspektionens generaldirektör:

1. Hur skall en skadedrabbad och dennes juridiska ombud agera i fall som ovan beskrivits?

2. Om Fi anser att ärenden av denna typ inte ingår Fi:s uppdrag att kontrollera försäkringsbolag och TSN handläggning - vilken annan myndighet skall då se till att en drabbads ärende sköts på ett korrekt sätt?

3. Ett problem är att domstolarna mycket sällan tar intryck av besked drabbades utredande doktorer framför, då försäkringsbolagens FMR tycks uppfattas som mest sakkunniga i domstolsprocesser – trots att deras slutsatser endast bygger på intyg och journaler - utan egen undersökning av den skadade.

Bert Magnusson, ordf. Nackskadeförbundet, en av tre i arbetsgruppen AMBU.

Stöd Vårdkonsumentupproret via namninsamling, se länken nedan;

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4643

Arbetsgruppen AMBU som består av Assar Fager, Bert Magnusson och Ulf Bittner, verkar i detta ärende i syfte att värna om EU-rätten och den fria rörligheten på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/ESS. Sen ca1år tillbaka "brinner" vi för denna uppgift då vi redan från början insåg att det skulle vara till hjälp för utsatta människor som har rehabiliteringsbehov. Vi som personer i arbetsgruppen är ej av intresse utan det är sakfrågorna som står i centrum för vårt intresse för att hjälpa utsatta människor att få vård enligt EU-rätten!

Bert Magnusson är ordförande i Nackskadeförbundet, Assar Fager har ideellt arbetat inom HSO och dess handikapp politik över 10 års tid, Ulf Bittner är f.d. egenföretagare och numera förtidspensionerad .