Centerledaren Maud Olofsson har nyligen föreslagit att Vattenfall ska delprivatiseras under nästa mandatperiod. Av intäkterna ska 10 miljarder användas till att bilda ett nytt spjutspetsbolag kallat Framtidsenergi AB, som ska ”investera i framtidens energilösningar och nya gröna jobb i Sverige”.

Liberala partiet förespråkar privatiseringar av alla statliga bolag, men det här förslaget lämnar mycket att önska. För det första borde man sälja ut hela företaget och inte bara en minoritetspost. För det andra borde pengarna användas till att amortera på statsskulden så att statsskuldsräntorna och därmed skatterna kan sänkas. Att istället skapa ett nytt statligt energibolag leder bara till mer politisk styrning av energimarknaden, vilket är precis vad den inte behöver.

-Det här kan knappt ens kallas för en halvmesyr, säger Tommie Gran, ordförande för Liberala partiet. Staten privatiserar med ena handen och socialiserar med den andra. Dessutom är det alldeles för sent. Vad har Alliansen sysslat med i fyra år?

Många liberaler har frågat sig vad som hände med Alliansens ambitioner att privatisera statliga bolag. Vin & Sprit och OMX såldes tidigt i mandatperioden, och en del av apoteksbutikerna såldes ut i samband med avregleringen, men det är i princip allt. Av statens gigantiska bolagsportfölj med ett uppskattat värde på 600 miljarder kronor har man i stort sett bara skrapat på ytan.

- Med tanke på utfästelserna som Allianspartierna gjorde inför valet 2006 kan man inte ge dem annat än underkänt. Att man nu i elfte timmen säger att man ska sälja delar av Vattenfall i nästa mandatperiod (om (c) får med sig de övriga vill säga) ändrar inte det betyget, fortsätter Tommie Gran.

Liberala partiet ser flera problem med statliga bolag. För det första snedvrider de marknaden mot ökat risktagande eftersom staten aldrig skulle låta ett statligt företag gå i konkurs. Ett typexempel är bolåneinstitutet SBAB, som med sin uttalade ambition att utmana med låga räntor bidrar till ökad skuldsättning, vilket kan föra oss mot en ny finanskris. För det andra måste förluster täckas av skattebetalarna. Ett exempel på det är flygbolaget SAS som efter brakförluster har sökt – och fått – tillskott på över två miljarder från svenska staten. För det tredje får staten en besvärlig dubbelroll på marknader där man dels ska reglera en verksamhet, dels göra vinster på den. Det är tydligt både på spel- och alkoholmarknaden, där man säger sig företräda ett socialt ansvar men i praktiken utformar reglerna för att statens intäkter ska bli så stora som möjligt.

- De liberalt sinnade inom Alliansen inser nackdelarna med statliga bolag men är för få och för svaga för att göra skillnad. Tyvärr verkar en röst på Alliansen i praktiken inte leda till några avsevärda minskningar av det statliga ägandet, avslutar Tommie Gran.