(artikeln publiceras med tillstånd av artikelförfattaren; kursivering och fetstil är originalets)

Det lilla Spionförlaget har fattat ett beslut som är unikt för den svenska förlagsbranschen: att inte anmäla den uppmärksammade spionboken "Memoirs of a Business Spy" till Bibliotekstjänst (BTJ). Boken som redan kallats årets bästa spänningsdebut och årets nyckelroman kommer således inte att finnas för utlåning på landets bibliotek.

Beslutet är högst ovanligt. Normalt anmäler förlag sina nyutgivna böcker till BTJ nästan automatiskt. Författare och särskilt egenutgivare strävar efter att få vara med i det s k BTJ-häftet: det öppnar vägen för försäljning till bibliotek och BTJ:s övriga storkunder, och de allra flesta författare och småförlag är ekonomiskt beroende av den försäljningen, för att inte tala om de uppenbara exponeringsfördelarna. Att ett mindre förlag skulle nobba BTJ är unikt och okänt i branschen.

Beslutet bör inte ses som en knäpp på näsan åt Bibliotekstjänst. BTJ:s bedömningssystem och låga ersättningar till upphovsrättsinnehavare har visserligen varit hårt kritiserade, men förlaget förnekar att beslutet har med det att göra. Inte heller är det rädslan för att bli refuserade av BTJ som framkallat beslutet. Boken har bedömts av olika recensenter med olika utgångspunkter och trots de skiftande omdömena är de flesta överens om att "Memoirs of a Business Spy" är ett betydelsefullt verk, märkvärdigt för sin genre och intressant för den breda läsekretsen. Att BTJ:s lektörer skulle finna att boken inte platsar på svenska folkbibliotek är högst osannolikt.

Hemligheterna bakom Spionförlagets beslut att inte anmäla spionboken till BTJ heter positionering och distribution.

"Memoirs of a Business Spy" positioneras som en bok i premiumsegmentet: kvalitetstryck, stilrent omslag och högt pris i kombination med innehåll utöver det vanliga. Boken riktar sig till kräsna konnässörer av spänningslitteratur som vill ha något extraordinärt i sin bokhylla.

Distribution sker via bokklubbar. Exakt hur det går till vill förlaget inte avslöja, men metoden har visat sig vara framgångsrik. Boken har redan sålt så bra att en eventuell order från BTJ inte skulle göra någon större skillnad ekonomiskt, samtidigt som exponering på folkbibliotek skulle störa bokens exklusiva image.

Så här berättar Spionförlaget:

"Den ursprungliga planen var att distribuera boken via Publit.se, en tjänst som trycker små exklusiva volymer on-demand, men där blev det strul med det tekniska och för att inte fördröja lanseringen var vi tvungna att snabbt fixa fram andra kanaler. Det blev direkt marknadsföring mot bokklubbar och exklusiv distribution, en metod som vi själva utvecklat och förfinat.

Fördelarna med metoden är kostnaden och effektiviteten. Vi når i praktiken samtliga läsare inom vårt segment utan att slösa tid och pengar på resten av marknaden.

Den uppenbara nackdelen är att boken inte syns i bokbranschens officiella försäljningsstatistik och på topplistorna. Bokens väg till läsaren går förbi allt vad etablissemanget heter. Tråkigt förstås, men just i fallet med den här titeln har vi inte förlorat mycket: vi har aldrig haft illusioner om etablissemangets roll i marknadsföringen och försäljningen av denna kontroversiella bok, detta sedan flera etablerade medier vägrade att recensera den och en viss politiker gick så långt att han uppmanade till att tiga ihjäl den.

Distributionsmetoden fungerar enbart för smalt positionerad litteratur (spionromaner, memoarer, exklusiva utgåvor o d). Den är knappast lämplig för exempelvis deckare eller barnböcker, där gör man bäst i att satsa på breda segment och större volymer.

Metoden är så kostnadseffektiv att vi på Spionförlaget i princip skulle kunna ta emot författare och betala högre royalty (3 till 8 procentenheter mer) än vad de får på medelstora förlag idag, och ändå vinna ekonomiskt på det. Spionförlaget arbetar dock inte med externa manus utan bara med författaren Stan Emiroffs verk, det är han som äger förlaget och styr verksamheten."

Beslutet att nobba BTJ och landets bibliotek är kommersiellt rimligt och tycks ligga i tiden, men alla är inte nöjda. Bibliotekarien Kerstin Persson från Stockholm är besviken.

"Jag vet vad det är för bok och har verkligen sett fram emot att ha den på vårt bibliotek," säger hon till SvB. "Men samtidigt förstår jag hur förlaget tänker. Rätt positionering blir allt viktigare i dagens allt mer kommersialiserade klimat. Har man råd att vara kaxig och ställa krav så gör man det. Och förlorar gör allmänheten, läsare som kommer till biblioteket och litar på att vi har allt viktigt som ges ut i landet. Folkbibliotekens viktiga samhällsroll urholkas när beståndet inte längre avspeglar verkligheten."

En möjlig lösning skulle kunna vara att öka antalet pliktexemplar för vissa böcker, efter särskild prövning, men än så länge har varken BTJ eller lagstiftarna några sådana planer. Fenomenet att bökförlag nobbar BTJ är nytt i Sverige.