Regeringens förslag till justeringar av sjukförsäkringen är ute på remiss. Vi tycker att det är bra att de äntligen inser att något behöver göras, men förslagen är långt ifrån tillräckliga. De är minimala och marginella och berör inte alls de allvarligaste problemen med sjukförsäkringen som den ser ut nu, inte ens det som slår hårdast mot de svårt sjuka: utförsäkringarna. Det handlar inte om ett fåtal enskilda fall, det handlar om tusentals som har drabbats på ett orimligt sätt. Det visar att utförsäkringarna utgör ett grovt systemfel.

Oppositionens förslag nyligen skulle lösa det mest akuta läget för de sjuka, förutsatt att punkten som gäller utförsäkringarna röstas igenom. Vanligen brukar man börja med det mest akuta för att sedan övergå till att finjustera övriga saker som kan förbättras.

Vi från påskuppropets sida vill gärna bidra till reformen med ett förslag som även inkluderar ytterligare ett par punkter som sammantaget med stor sannolikhet skulle göra att sjuka blir friskare snabbare och får större chans att ta sig tillbaka till arbetslivet. 

Vi vill inte ha tillbaka det gamla systemets (i sammanhanget små) brister, och vi vill än mindre ha kvar det nuvarande systemets permanenta katastrofläge. 

1) Utförsäkringarna måste stoppas akut och permanent. De förvärrar befintliga sjukdomar och orsakar ännu fler följdsjukdomar. De innebär dessutom en ekonomisk katastrof för en stor majoritet av de drabbade. Det är fullständigt orimligt att de som nu har återvänt till sjukförsäkringen ska kastas ut om och om igen av nya utförsäkringar, trots att dessa bevisligen inte hjälper utan tvärtom skadar ytterligare. Alla som har drabbats hårt av utförsäkringarna bör kompenseras för det retroaktivt.

2) Satsa rejält på ökade resurser till vården och till rehabilitering. Det är en vinst på sikt både för samhället och individerna.

3) Avskaffa de frekventa omprövningarna av rätten till sjukpenning. De utgör ett slöseri med läkarnas kunskap och tid och gör att intygsförfattande blir det centrala istället för patientkontakten. Risken att plötsligt stå utan inkomst när som helst gör också att sjuka aldrig får någon lugn och ro för läkning, vilket förlänger sjukdomsförloppet.

4) Tidsgränser i någon form får gärna finnas kvar, om de används positivt, för att snabbare ge rätt till vård och rehabilitering, men de får absolut inte användas för att sätta press på de sjuka. Tillfrisknande påskyndas inte av stress och åtgärder som sätts in vid helt fel tid för individen. Socialstyrelsens riktlinjer för sjukskrivningar stämmer inte med hur sjukdomar fungerar i verkligheten. Låt läkarnas bedömning väga tyngst.

5) Prövningen mot en fiktiv arbetsmarknad måste avskaffas. Den leder till absurda situationer där många hamnar mellan FK’s och AF’s stolar.    

6) De som har förlorat sin SGI måste få den tillbaka. De som aldrig har arbetat ihop någon SGI bör kunna få ersättning utifrån en skälig grundnivå.

7) Ge möjlighet till arbetsträning och studier under en tid för att öka chanserna på arbetsmarknaden efter en lång sjukfrånvaro, utan att förlora sjukersättningen.

8) Gör det mer flexibelt för de sjuka som kan arbeta deltid. Alla klarar inte exakt 25, 50 eller 75%, de som kan arbeta mer eller mindre än en viss procentsats borde få utgå från sin förmåga.

9) Försvåra för arbetsgivare att göra sig av med långtidssjuka anställda. Tvinga inte sjuka att gå från ett anpassat arbete på en tidigare arbetsplats till att försöka hitta ett helt nytt arbete. Som arbetsmarknaden ser ut nu så leder det vanligen till arbetslöshet och förvärrad sjukdom istället för till en ny anställning.

10) Uppmuntra arbetsgivare att i högre grad anställa arbetslösa som har varit långtidssjukskrivna, ta vara på de livserfarenheter det innebär, förutsätt inte att de presterar sämre och behöver subventioneras med lönebidrag, de kanske tvärtom är mer kompetenta än de som inte har den erfarenheten.