Regeringen är inte enda problemet med Fas 3

Socialdemokraterna har den senaste tiden varit mycket aktiva att prata om att Regeringen misslyckats med matchning mellan arbetslösa och lediga jobb. Kritiken mot Fas 3 har varit mycket frän. Centerpartisterna Per Ankersjö och Magnus Andersson ville peka på att det är Moderaterna som inte lyckats med detta det i en debattartikel i SvD de kallar M tar inte sitt ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Båda dessa parter vill peka på att det finns många lediga jobb, men också många arbetslösa, varför kan vi inte lyckas bättre med att fylla dessa tomma platser? Nu när ekonomin vänder så borde vi kunna göra mer för långtidsarbetslösa och unga, eller hur?  

Nu har vi även fått veta att Regeringen backar om reglerna för långtidsarbetslösa, dvs att en person som är med i jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas ska också kunna få utbildning, om man bedöms kunna få ett jobb efteråt. Om man behöver truckkort för ett lagerjobb så skall man kunna få hjälp med detta har nämnts som exempel. Det blir Arbetsförmedlingens ansvar att tillsammans med individer i Fas 3 som skall komma fram till vilken typ av utbildning som krävs. Jag får hoppas i samverkan med möjlig arbetsgivare. Låter det så svårt, om det är ett truckkort som det står och hänger på så skall man väl ändå kunnat lösa detta tidigare, eller hur?  

Matchning är ett stort problem och alla fel är inte inom Fas 3  

Jag tycker att både Allianspartners och Socialdemokrater skall gå varsamt fram i sin kritik för det blir annars som att kasta sten i glashus. Själv så kritiserar jag gärna byråkrati och tjänstemäns förmåga att se på regelverk, inte verkliga resultat. Vi måste dock förstå allas drivkrafter, även tjänstemän måste väl ha arbetsuppgifter och om man inte skriver rapporter och föreslår regelverk, vad skall man då göra? Förlåt alla duktiga tjänstemän och kvinnor men jag försöker faktiskt peka på problemet med styrning och belöning, både på nationell samt lokal nivå. Skälet att mycket ser ut som det gör är just det politiska etablissemanget också har sina drivkrafter. Samt att tjänstemän finns i många lager och det är inte alltid lätt att penetrera denna mur av människor om man snabbt vill nå resultat.  

Det är en lätt uppgift för media att plocka fram personer som får gå till olika arbetsplatser utan att alltid hitta något spännande och utmanande att göra. Det finns säker också företag som dragit nytta av detta och kanske tjänat en del utan att producera särskilt mycket. Det är inte lika kul att visa upp människor som inte har ett särskilt stort intresse att faktiskt lösa sitt problem med att söka jobb. Det finns också massor av människor som inte kommer förberedda till intervjuer, fastän man ordnat ett möte för dem, inte kommer alls ibland och inte försöker visa upp vad man kan och vill utan bara sitta av ett möte för man måste (för regelverkets skull). Alla vi som rekryterar har mött dem och även tvingats säga upp dem för de fungerar inte på arbetsplatsen. Jag kan också se uppgivenhet och lite utslitenhet i de arbetsförmedlare som måste arbeta vidare med dessa. Jag vill också se hur vi kan underlätta deras vardag med mer flexibilitet, belöning och styrning för att nå bättre resultat.  

Vad man än kallar chansen att visa upp sig för företag; dvs nystartsjobb, instegsjobb, praktik eller vad som helst så behöver man finna bra sätt för att låta företag prova personer, samt vara flexibel på hur företag kan justera arbetsstyrka till marknaden. Sedan måste arbetsförmedlare och jobbcoacher vara mycket mer tydlig om vad det krävs av varje enskild individ för att lyckas. De måste också få mer stöd i sin yrkesutövning, men också belöning för att göra det där extra som vi också vill se i varje enskilt möte och uppdrag. Ungdomsarbetslöshet är ett enormt problem och vi måste börja tänka i nya banor kring detta, det har gått fel i 15 år och det är verkligen dags att bryta trenden.

En del av problematiken är också att för många unga, inte alla, förväntar sig att andra (systemet) skall erbjuda lösningar när det många gånger måste vara dem själva som skall slutligen lösa det och visa upp för andra vad man går för, dvs visa att man är värdefull, gärna oumbärlig för ett företag. Som arbetsgivare själv så säger jag direkt till alla som får en praktiktjänst att uppgiften nu för dem att visa för andra att man är ovärderlig för företaget. Om man bara kommer och går utan att bjuda till så finns det andra som verkligen vill visa vad man kan och vill. Jag vet också av erfarenhet egen att man kan lära de flesta vad som helst utom verklig drivkraft. Där måste man med lock och pock få fram drivkraft och energi från personer. Vi kallar det ledarskap och det är något som vi också måste utbilda våra arbetsförmedlare och jobbcoacher. Även våra lärare och andra utbildare för man måste locka fram kunskap och vilja ibland. Åldersdiskriminering är också mycket tydligt i Sverige vilket man inte ser lika tydligt på andra marknader.  

En del av lösningen är nytt fokus, mindre byråkrati  

Alla kanske inte håller med mig men detta är också något som jag tycker är ”pudelns kärna” i de politiskt styrda organisationerna. De är skapade av tjänstmän och byråkrater utan kunskap om verkligheten. Vad man käbblar om i media rörande Fas 3 är vad man får eller inte får göra inom olika faser i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Vem skall få utbildning eller inte, vad man får göra eller inte baserat på någons regler. Det är så tydligt att det är tjänstemän och byråkrater som har skapat dessa system med arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, prova-på-platser, praktisk kompetensutveckling etc inte har undersökt sina egna företags verkliga behov och sedan skapat lösningar och förslag för att hjälpa dem bättre. Inte ens Arbetsförmedlingens egna anställda känner till alla alternativ när jag talat med dem kring personal och arbetssökande.   Ankersjö/Andersson menar i sin debattartikel att Moderaterna vill lägga över frågan på företagen då det skall vara deras ansvar att ta in och lära upp fler ungdomar. Jag skulle gärna vilja just detta, lägg över ansvaret för utformning av program på företagare och vi kommer mycket längre och når mycket bättre resultat. Svenska storföretag har redan givit upp många gånger och tar egna initiativ med egna skolor, bostads- och arbetsförmedlingar för att klara av sina egna behov för idag och i morgon. Det är helt klart inte lätt att vara arbetsförmedlarna eller jobbcoach och som arbetsgivare kan jag säga det är omöjligt att hålla reda på alla alternativ man redan har på plats i Sverige.  

Oviljan att tala om LAS mm är en bromskloss  

En sak jag tycker vi kan kritisera Moderater för är att fortsätta vara bromskloss med Socialdemokrater och Vänsterpartiet när det handlar om översyn av lagen om anställningsskydd (LAS). Samt att fackföreningar och rödgröna blocket hafts som ”helig ko” att man inte får justera höga ingångslöner till verkstadsindustrin och kommunala arbetstillfällen. Detta slår hårdast mot unga där det blir omöjligt att skaffa sig den arbetslivserfarenhet som jag som arbetsgivare söker för att slippa känna att man står inför en lång utbildningsinsats (kostnad) för avancerade arbetsuppgifter. Det kan vara en strategi för dem men jag håller inte med om att det är en bra sådan. Hade man givit sig ut och talar med ”kunderna” så tror jag att budskapet är klart. Lätta upp regelverket, skapa flexibilitet så kommer dynamiken följa och där med tillväxten.  

En del kommuner och regioner har skapat lotsar eller näringslivsutvecklare som skall vara hjälp att få mer feedback om vad respektive företag behöver och söker. Det finns säkert många personer som gör detta bra men de få jag träffat verkar inte fått rätt hjälp och styrning för resultatet är ganska dåligt. Jag har mött många som är dåligt pålästa, har brister i egen praktiskt erfarenhet av att driva företag, brister i kunskapen om alla lösningar och system som finns på plats (och jag förstår det inte är lätt att följa) och det verkar inte finnas rätt verktyg att mäta deras arbete vilket endast kan vara hur många nya jobb de verkligen kan generera via sitt eget arbete.   De som hävdar att Arbetsförmedlingen inte har tillräckligt med resurser för att klara uppgiften har fel tycker jag, i alla fall om vi talar om pengar. Regeringen har t.ex. i sin senaste budget avsatt nära 69 miljarder åt detta, Arbetsmarknadsstyrelsen säger själva de får 63 miljarder för uppgiften och det finns nära 11.000 anställda inom Arbetsförmedlingen och räknar man in andra kommunala resurser samt jobb coacher så handlar det mer om att 15.000 till 16.000 anställda som tillsammans arbetar med att skaffa nytt jobb och 670.000 människor just nu. 

Varje enskild medarbetare har ett ansvar att få ut en 40-50 personer i arbete för verklig full sysselsättning.   Sökande totalt just nu är ca 670.000 människor så vad vi har gjort är att budgetera nära 103.000 kronor per arbetssökande för att få ut dem i arbete. Behöver vi avsätta mer? Jag tycker inte detta utan det borde handla mer om att använda våra medel lite mer effektivt. Skulle systemet vara helt privat och man erbjöd varje arbetsförmedlare 4 miljoner per år i budget för att få ut fler i arbete så tror jag man skulle se spännande resultat. Inte överallt men det kunde lära oss en hel del kring styrning, belöning och arbetsmetodik.   

De som tycker att vi  inte är tillräckligt effektiva att lösa uppgiften kan troligen ha rätt. Jag tror vi måste tänka om och börja tala med kunderna mer, dvs företagen och fråga dem. Vad skall det krävas av oss (Staten) för att du skall anställa en, två, tre eller hundra nya medarbetare? Jag tro inte svaret blir olika faser, med olika nivåer av utbildning och prov utan mer praktiska åtgärder som inte alltid ser exakt lika ut. Vi är alla olika, våra regioner och städer har olika behov och vi måste även här börja tänka i termer av flexibilitet samt att vi endast skall mäta vår framgång i verkliga jobb, inget annat. Jag tycker annars det blir som att driva företag och säga till alla att vi talade med fler kunder än våra konkurrenter, tyvärr var de bättre på att sälja och göra avslut så vi går i konkurs. Vi måste förstå kunderna, behoven och sedan anpassa oss efter bästa förmåga, inte be kunderna anpassa sig till våra dåliga säljare.  

Fokus på miss-match måste komma tidigare  

Utbildning och kompetens är viktigt men kunskap som sådan har inte alltid ett stort finansiellt värde, tillämpad kunskap är ofta ovärderlig. Att en montör vid lastbilslinan i Södertälje kan citera Strindbergs samtliga verk kan vara trevligt men om han har specialkunskap i formgjutning så kan han vara ovärderlig för Scania. Om det var just litteratur eller gjutning som var det han brann för som ung student vet jag inte men om det krävs ett bra arbete på Scania för att han skall ha råd med en lägenhet, semesterresor, sparande för pensionen och tid över att läsa Strindberg så måste människor i denna persons omgivning vara mycket tydlig, tidigt i åren, om vad det är som krävs av varje enskild individ för att uppfylla sina drömmar och mål. Där tycker jag vi brister idag och vi måste alla bli bättre. Alla har inte föräldrar eller vänner som ger, eller kan ge, dessa råd till unga.  

Scania i Södertälje har sedan länge varit bekymrad över tillväxt och tillgång till kompetens vilket gjort att man är drivande att skapa ett nytt praktiskt inriktad gymnasium i Södertälje där man skall utbilda i nära samarbete med företaget. Det finns liknande skolar på andra platser i Sverige. Jag kommer själv från många år inom IT-branschen där produktcyklar är mycket kort och teknikutveckling går fram i en rasande fart. Det finns inget viktigare inom IT och Telekom idag än just tillämpad kunskap. Som rekryterare inom IT vet jag att man inte får lägga för mycket tid åt akademisk bakgrund, för värdet av just dessa gamla kunskaper är tveksamma. Från samtal med studenter ser jag också att deras motivation sviktar pga utbildningen ibland känns gammal och förlegad. Man hör ofta; ”det där kan jag sedan länge, nästa termin blir som kvarsittning”. Som rekryterare har jag ofta varit lite betänksam över kompetens och kunskap när jag träffar unga som kommer från vissa IT-skolor och IT-utbildningar. Detta kan också vara lite svårt att förstå då just IT och Telekom är så viktig för vår ekonomi och inte minst det faktum att vi är det med IT-anpassade samhället i hela världen.  

Jag träffar dock många unga som ägnat många år åt teknik och annat som jag känner är mycket förlegat. Det finns mycket tråkigt att läsa om friskolan Edicon men det finns också andra stora problem med alla IT-skolor, och det är återkoppling till företags behov idag och i morgon. Ni kanske har läst om den sk Teknikdelegationen utspel via deras ordförande Leif Johansson (Volvo) som inte är nöjda med Utbildningsdepartementet passivitet att skapa mer fokus på behoven att få fram fler ingenjörer och tekniker. Jag vet inte om jag håller med om allt men jag håller med om att problemet med miss-match, utbildning och nytt jobb, inte endast kan lösas med kampanjer. De når ofta inte de man verkligen behöver få kontakt med för just detta budskap utan det kommer krävas andra och nya permanent lösningar.  

Fundera över olika maskros- och morots-program  

Jag har träffat många duktiga entreprenörer,  affärsmän och kvinnor som inte hade funnit rätt väg framåt när man var 16, 17 eller 18 år och många av dem ganska skoltrötta mm. Var själv en av dessa som fick min första positiva kick på första arbetsplatsen där jag fick upp ögonen för vad jag ville syssla med i framtiden, dvs internationella affärer. Jag har också mött många trötta och tråkiga lärare, men också stimulerande och intressanta lärare och utbildare. Frågan är hur man med lock och pock skapar fler stimulerande utbildare som själva kan skapa intresse för sina ämnen till studenter? Vilka morötter behövs för att matcha rätt utbildning med rätt behov på marknaden? Flexibiliteten, styrning och belöningar jag frågar efter är kombinationer av maskros- och morots-program jag gärna skulle vilja se runt om in landet och inom olika delar av systemet; dvs utbildning, arbetsförmedling, arbetsutveckling samt på olika arbetsplatser, många av dem statliga och kommunala. Vad jag menar med maskrosbarn är personer som har en vilja och egen drivkraft och finner man bara en form som passar kan de växa och utvecklas hur bra som helst. De privata företagen får själva finna sina morötter och maskrosbarn men hur vi presenterar och matcha personer till deras behov för att växa vidare skall vi självklart fundera över mer.

Jag tycker mig se gott om exempel där man varvar aktuellt praktiskt arbete med teori på universitetsnivå, men inte på gymnasienivå i Sverige. Alla inom IT, vilket ligger mig nära, kommer inte och skall  inte bli typiska akademiker utan vi behöver också en hel del ”hantverkare”. Många olika typer av formgivare, tekniker, installatörer mm. Om drömmen är en egen villa och ny bil, så är kanske inte vägen fram journalist, jurist eller ekonom? Kanske rätt väg för många är elektriker, gjutare, snickare, datorprogrammerare eller annat? Då måste man både vara tydlig med detta men också finna bra morötter för att styra människor att vilja satsa på detta och finna rätt väg till det man söker, om just jobb och ekonomisk trygghet är målet. Jag tror att man redan i gymnasieskolor måste blanda mycket mer praktik med teoretiska studier och det kanske inte bara handlar om IT utan mycket annat? En del av denna blandning är också att fler vuxna får möta och tala med dessa ungdomar och ge dem fler intryck och råd för framtiden. J

ag tror på mycket mer utbildning med mycket nära anknytning till den senaste tekniken och aktuella behov, dvs matcha studier med verkliga behov är kanske något vi måste bli bättre på och tidigare. Mer fokus på tillämpad kunskap. Jag tror detta kan ett bra maskros-program där man kan fånga upp unga som kanske är lite skoltrötta men med rätt lock och pock kan bli riktigt duktiga inom ett visst område.   Förutom detta med att bli bättre på att matcha människor med möjligheter så handlar det också om att skapa mer flexibilitet. Jag tror att vi måste ta striden om att få se över LAS och justera systemet med höga ingångslöner, både inom verkstadsindustrin och på de kommunala arbetsplatserna. Sedan vill jag se mer öppenhet och kreativitet att skapa nya maskros-och morotssystem för alla.

Joachim Davidsson
Liberal debattör inom innovation och entreprenörskap