Till Generaldirektören för Finansinspektionen

Box 6750

113 85 Stockholm.

finansinspektionen@fi.se

Bäste Generaldirektör!

Denna skrivelse skall i laga ordning diarieföras, dnr emotses som bekräftelse på att Ni emottagit denna skrivelse och skickas med vändande e-post till bert.magnusson@nackskadeförbundet.se samt till bo.sonnsjo@gmail.com

Varje sida i detta brev skall kopieras, stämplas och signeras, samt skickas i rek. brev till Bert Magnusson.

Enligt information skall Finansinspektionen (Fi) kontrollera verksamheten hos försäkringsbolag och deras Trafikskadenämnd (TSN).

Enligt Fi Dnr 09-10159 finns en överenskommelse om samarbete mellan Fi och Konsumentverket/KO.

En principfråga av betydelse för hur drabbade blir hanterade är vilken kontroll Fi gör av TSNs och Försäkringsbolagens försäkringsmedicinska rådgivares (FMR) verksamhet.

Det framgår av många klagomål, som framförts om hur verksamheten bedrivs, att den sker på ett ur skadedrabbades synpunkt mycket klandervärt sätt.

FMR skall bedöma skador, besvär och deras möjliga samband. Detta förutsätter att en analys sker av de omständigheter som förelegat i de enskilda fallen. Så tycks inte alltid vara fallet. Enligt advokater, andra ombud, drabbades undersökande läkare och drabbade tycks sambandsfrågorna inte vara prioriterade vare sig i de underlag som försäkringsbolagen via sina FMR förmedlar till TSN, eller i de uttalanden FMR  gör i samband med domstolsförhandlingar.

I svar i Riksdagen av Justitieminister Bodström (2005-12-14) framhåller han : ”Vad så gäller de trafikskadades förhållande till försäkringsbolagens medicinska rådgivare kan jag nämna att detta också är något som tas upp i Finansinspektionens rapport. Där föreslås en bättre kvalitetssäkring av försäkringsbolagens medicinska bedömningar och likaså att bolagen bör överväga intensifierade utbildningsinsatser i försäkringsmedicin. Sedan rapporten lades fram har regeringen låtit Socialstyrelsen genomföra en översyn av bland annat sin egen myndighetsroll i tillsynen av de sakkunniga läkare som anlitas i försäkringsärenden på försäkringsbolag. Uppdraget skedde i samråd med Finansinspektionen och Riksförsäkringsverket”.

Vad har hänt därefter? Så vitt Nackskadeförbundet fått veta har ingenting hänt annat än man framfört att något måste göras. Vad har Finansinspektionen sett till att göra för att förbättra situationen för drabbade. Vilken kontroll har Fi gjort när det gäller FMRs verksamhet? Har Fi trott att andra myndigheter ägnat sig åt att kontrollera dem?

Vid besök nyligen hos Tillsynsmyndigheten framhålls där, att man inte vet vad man skall göra, förutom att man inte vill ha hand om detta.

Enligt Boströms uttalande 2005 föreslår Socialstyrelsen i sin redovisning att Trafikskadenämnden ska ges möjlighet att höra Socialstyrelsens rättsliga råd i ärenden där den behandlande läkaren och försäkringsbolagets läkare kommit till olika slutsatser eller när orsakssambandet av andra skäl anses svårbedömt. Enligt Socialstyrelsen skulle denna modell bidra till att undanröja försäkringstagarnas oro för oegentlig hantering. Socialstyrelsens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

När det i Nackskadeförbundets granskning av Socialstyrelsens sakkunnigas fackkunskaper framkommer att många av dem sitter på dubbla stolar – både som sakkunniga och som verksamma hos försäkringsbolag och Trafikskadenämnd – kan man fråga sig med vilken objektivitet deras utlåtanden har framställts.

I det 2005 framlagda förslaget till riksdagen framförs att ”Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ska tillsätta en utredning som granskar försäkringsbolagens egna läkares roll vid personskadereglering, innefattande frågor om försäkringsläkarnas lojalitetsförhållande gentemot bolaget, deras medicinska ansvar och vilken vikt som i skaderegleringen tillmäts försäkringsläkarnas bedömning jämfört med de behandlande läkarnas bedömning.”

Gång på gång kan konstateras att lojaliteten gentemot försäkringsbolagen är total, fortfarande år 2010. Det finns ingenting som talar för att objektivitet föreligger i FMRs uttalanden i de enskilda fallen.

I ett bland många aktuella fall har FMR i ett utlåtande i mycket schabloniserad form hävdat fiktiva konkurrerande samband utan att gå in på en faktisk medicinsk analys. En genomgång av rådande facklitteratur avfärdar att sådana samband existerar, något som också i hovrättsdom framhållits.

När kritik mot agerandet gjorts till handläggaren på det aktuella försäkringsbolaget att deras FMR inte gjort nödvändig analys, framkommer att handläggaren inte kan få den aktuelle FMR att villfara den skadedrabbades önskan om att en medicinskt korrekt bedömning skall göras.

En konsekvens av att felaktiga utlåtanden hamnar hos TSN blir då sannolikt att det beslut som där fattas också blir felaktigt beroende på att TSNs egna FMR mycket sällan ändrar de förslag till ersättning som försäkringsbolagens FMR har framfört.

I det svar undertecknad nyligen fick från Finansinspektionen framhölls att detta ärende borde skötas hos konsumentrådgivare eller via klagomuren hos de enskilda försäkringsbolagen.

Såsom detta och i alldeles för många andra fall bryr sig ingen myndighet om att ta ansvar för att skadedrabbade får en korrekt hantering. Alla myndigheter hänvisar till andra myndigheter - något som Nackskadeförbundet framhållit i besked till Socialstyrelsen, Tillsynsmyndigheten, SBU, Socialdepartementet, Försäkringskassans huvudkontor vid återkommande besök.

Ingen tycks vilja ta i denna principiellt viktiga fråga.

I dokumentet från 2005 framhålls vidare ”Vid regleringen av personskador till följd av olycksfall eller trafikskador hamnar ofta försäkringstagaren i ett underläge gentemot försäkringsbolaget. Detta förekommer särskilt vid de svårbedömda whiplashskadorna. Vi menar att det beror på att försäkringsbolaget har tillgång till fler läkare vid den medicinska bedömningen och att bolagen numera sällan beviljar juridiskt ombud till den drabbade.

Det är vanligt att försäkringsläkaren hänvisar till att försäkringstagarens skada är ett resultat av sjukdom som föreligger sedan tidigare och att skadan därför inte har något orsakssamband med det trauma som försäkringstagaren råkat ut för vid olyckstillfället.  Ofta tillmäts försäkringsläkarens medicinska bedömning större vikt vid skaderegleringen vid avvikelser från den behandlande läkarens bedömning, vilket drabbar den skadelidande negativt. Detta sker trots att HD uttalat att det rent principiellt  inte torde finnas anledning att ge försteg åt den ena läkarens bedömning i de fall då två läkares bedömningar i fråga om orsakssambandet skiljer sig åt (NJA 2001 s. 657)”.

En genomgång av ett stort antal domslut påvisar en tydlig tendens. Trafikskadenämndens beslut brukar som regel bli det som väger tyngst när ärendena skall avgöras. Ett problem i liknande fall är att domstolarna mycket sällan tar intryck av de besked som drabbades utredande doktorer framför, eftersom försäkringsbolagens FMR tycks uppfattas som mer sakkunniga i domstolsprocesser – trots att de endast bygger sina slutsatser på intyg och journaler utan egen undersökning av den skadade.

En bakgrund till detta är att staten har delegerat hanteringen av trafikskador till försäkringsbolagen. Därmed har Trafikskadenämnden fått status som myndighet vilket medför att beslut därifrån tas som intäkt för att de skall följas. Någon annan tolkning har inte erfarna jurister med kunskap i ämnet framhållit.

I dagens läge gäller att det är kärande som skall ”klart mer än sannolikt” skall bevisa samband mellan besvär och uppkomna skador. Domarnas bristande kunskaper i medicinska spörsmål gör att de inte kan avgöra om osannolika samband mellan skador och besvär framförts av försäkringsbolagens och Försäkringskassans FMR.

I två juridiska akademiska avhandlingar gällande dessa spörsmål har framförts kritik mot nu rådande förhållanden när processer mellan skadedrabbade och deras motparter skall avgöras.

1. jur.dr. Sara Stendahl, Göteborg, från 2003, ”Communicating Justice Providing Legitimacy”

2. jur.dr. och docent Mårten Schultz, Stockholm, 2007, ”Kausalitet”.

Intresset för medicinska rådgivares agerande i TSN och i domstol har uppmärksammat oberoende juridiska institutioner på hur diskussioner där genomförs - utan hänsynstagande till faktiska händelseförlopp i samband med olyckor, när manipulativa beskrivningar av medicinska förlopp framförs.

Sedan Sverige gick med i EU så gäller inte svenska skönsmässiga tolkningar av nu inte längre gällande svensk lagstiftning. Nu är det fastställt att det är EUdomstolens beslut som gäller. Det vill säga dess beslut är prejudicerande och gäller över svensk lagstiftning!

När inte skador fastställts kan ingen lämplig behandling ges eller ekonomiska ersättningar till följd av oförmåga att arbeta och få inkomst som tidigare. Finns sådana uppgifter inte med i de journaler eller intyg som Försäkringskassans, försäkringsbolagens eller Trafikskadenämndens försäkringsmedicinska rådgivare grundar sina slutsatser på blir konsekvensen att att varken Rättvisa eller Korrekt Den vård en drabbad skall erhålla har EUdomstolen fastställt skall avse ”internationellt accepterad vetenskap” – inte enligt skönsmässiga nationella tolkningar. För svenska medborgare gäller att Sverige inte har några undantag när det har med gränsöverskrivande vård att göra.

1. Har Finansinspektionens generaldirektör en annan åsikt gällande EUdomstolens beslut om gränsöverskridande sjukvård och ersättningar till följd av skador?

2. Vad har Fi gjort när det gäller ”en bättre kvalitetsäkring” av FMRs bedömningar?

3. Vad har Fi gjort när det gäller ”FMRs nu totala lojalitet till försäkringsbolag och Trafikskadenämnd” på bekostnad av att trafikskadade inte får sin sak korrekt hanterad?

4. Anser Fi att det finns ytterligare några åtgärder Fi skulle kunna göra för att höja kvaliteten när det gäller hanteringen av skadedrabbade?

5. Skulle Du acceptera att Du själv blev behandlad på det sätt som beskrivits ovan?

Undertecknade kräver tydliga besked när det gäller dessa frågor!

Detta brev och det förväntade svaret kommer att hamna på Nackskadeförbundets hemsida, samt på olika medier där journalister och väljare kan få besked om hur verkligheten ser ut när det gäller hantering av trafikskadade i Sverige - ett land där sjukvården ännu inte kan fastställa faktiska skador därför att varken nödvändig kunskap eller utrustning finns ens på ledande universitetssjukhus.

När professorer, docenter eller klinikchefer i domstol förnekar samband mellan uppkomna skador och besvär - trots att utredningar och behandlingar i utlandet påvisar dess existens – sker detta utan att deras uttalanden eller intyganden ifrågasätts!

Detta brev kommer att översändas till registrator för regering, socialminister Göran Hägglund, justitieminister Beatrice Ask, finansmarknadsminister Mats Odell, finansminister Anders Borg, Socialstyrelsens generaldirektör, Tillsynsmyndigheten, Regeringsrätten, Försäkringskassans överdirektör, SBU, Trafikskadenämndens ordförande.

Svar önskas, samt med vändande post i rekommenderat brev till Bert Magnusson ett diarienummer - som även skall skickas till epost bert.magnusson@nackskadeforbundet.se

Nås 2010-07-31

Bert Magnusson

Ordförande Nackskadeförbundet

Änge

780 53 NÅS

Bo Sonnsjö

Medicine doktor, Ögonspecialist, vice ordförande Nackskadeförbundet

P.S. På Nackskadeförbundets hemsida www.nackskadeforbundet.se  finns en betydande mängd med ytterligare information om hur myndigheter och samhällets företrädare agerar mot trafik- och fallskadade medborgare! Nästa fall kan vara Du, som just läst detta brev till Finansinspektionens generaldirektör! D.S.