Detta vakuum skulle vi kunna betrakta som eller benämna ”zon”. En metafor som vi kan uttrycka som ”demarkationszon” och är det avstånd eller distans som avskiljer "något från något annat". I detta exempel, avskiljs elevens lärande från undervisningen.

Detta inträffar i all undervisning och utbildning, även utanför skolan, det verkar vara en del av dess natur. Det är kanske här vi har kärnan, svårigheten och det som brukar upphöjas till "konsten att undervisa".

Poängen är om vi vill vara medvetna om att det existerar, att det inträffar, och om man vill ta ansvar för sin egen delaktighet i att detta sker, för det gör det, även hos mig. Men det går att göra något åt det. Det går att utveckla. Det är vid denna zon vi kan finna skiljelinjen i elevens fortsatta utveckling.

Nästa steg är att vara uppmärksam på språket i kommunikationen i undervisningen. Om jag ställer frågan till dig: "Hur hade du det på semestern", eller "Hur har helgen varit", så kanske ditt svar är: "Bra" eller "Jo det har varit jättebra" eller något liknande.Du vet att det egentligen finns mer att berätta om hur det har varit, men det vet inte jag. Dvs. ditt svar "BRA" är det samma som din personliga sammanfattning av något MYCKET STÖRRE, något mycket mer av helhet och detaljer, men som jag aldrig får veta.

Kenth Bender
Specialpedagog
Skolan Idag