Regeringsrätten avkunnade 30 januari 2004 tre prejudicerande domar angående EU-rätten för att få vårdas utomlands och få ersättning från Försäkringskassan(FK). Samtliga domar gick FK emot.

Vårdhändelserna var från 1995, 1997 och 1998, vilket visar att Sverige icke hade något undantag från EU-rätten(Sverige inträdde 1995 i EU).

Domarna skakade vårdbyråkratin i Sverige.

Plötsligt kunde myndigheternas vårdbeslut överprövas i domstol utifrån EU-rätten. Dåvarande svenska regering(s) tillsatte en utredare. Alliansregeringen som tillträdde 2006 fullföljde utifrån utredningen och remissinstansernas synpunkter en proposition med avsikter att lagändringarna skulle träda i kraft 1 juli 2008. Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund står som överlämnare till riksdagen. Regeringen avsåg att föra över ansvaret för utlandsvården från Försäkringskassan till Landstingen. D.v.s. flytta kostnaderna från staten till Landstingen.

Dock bordlades ”proppen”. Den har nr ”2007/2008: XX Ersättning för kostnader för vård i annat EES-land”.

Något lagstiftningsvärde har icke beslutad ”propp” men eftersom huvudinnehållet består av Regeringens och dess juridiska experters tolkning av EU-rätten så är ”proppen” likväl en god indikator på hur EU-rätten ska tolkas och tillämpas.

Försäkringskassan som tiden efter de prejudicerande regeringsrättsdomarna beviljade ersättning enligt EU-fördragets artiklar 49 och 50 har senare börjat avslå utifrån samma artiklar utan att EU-praxis har ändrats.

Hur följer då FK Regeringens tolkningar? Ja följsamheten är inte särskilt stor, vilket åskådliggöres med ett antal klipp från Regeringens EU-tolkning i ”proppen” som ställs emot klipp från FK.

Klipp/citat ur prop. 2007/08: XX sidan 25:

”Såsom Försäkringskassan har framhållit i sina remissynpunkter används många behandlingsmetoder, både utom och inom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige som enligt gällande kriterier inte kan definieras som internationellt vedertagna. I promemorian föreslog regeringen att enbart behandlingsmetoder som är internationellt vedertagna skulle ge rätt till ersättning för enskilds vårdkostnader i ett annat EES-land. Förslaget i promemorian innebär, med beaktande av vad Försäkringskassan har framhållit, att patienten kan nekas ersättning på grund av att behandlingsmetoden, som givits i ett annat EES-land, inte är internationellt vedertagen. Behandlingsmetoden kan däremot ingå bland de behandlingsmetoder som används i Sverige trots att de inte är internationellt vedertagna. Följaktligen skulle det innebära att patienten om motsvarande vård givits i Sverige endast skulle behöva betala vårdavgifter, eftersom behandlingsmetoden då ersätts av det allmänna. Däremot får patienten betala hela kostnaden för vården, även om motsvarande vård i Sverige ersätts av det allmänna, om han eller hon mottagit den i ett annat EES-land. Regeringen anser att det inte är tillfredställande eller ens förenligt med EG-rätten att göra sådan åtskillnad. Därför föreslår regeringen att också förutsättningen – att behandlingsmetoden överensstämmer med en behandling som används inom det svenska allmänna sjukvårdssystemet – införs.”

Kommentar: Observera att Regeringen utökar med ett ytterligare motiv förutom huvudmotivet.

Försäkringskassan däremot i Faktablad 2009-02-18 FK 4110 Fa villkorar att;

”Det måste röra sig om sådan vård som ges för din sjukdom eller ditt hälsotillstånd inom det allmänna sjukvårdsystemet i Sverige.”

Nytt citat; ”Den vårdmetod som används utomlands ska vara identisk eller i flera avseenden överensstämma med en behandling som används inom det svenska allmänna sjukvårdssystemet för din sjukdom eller ditt hälsotillstånd.”

Ur FK:s motivering 2008-11-17 till patient;

”Du får inte ersättning därför att du har behandlats med en vårdmetod som inte är tillräckligt stämmer överens med den som används i Sverige.”

FK:s informationsmeddelande Im 2008:126, 2008-08-14;

”Detta Im är en nyutgåva av IM 2007:027

Bedömning av den enskildes rätt till planerad vård enligt förordningen 1408/71 och EG-fördraget.

Bakgrund

När Försäkringskassan ska bedöma om ersättning ska utgå till en enskild för vård i ett annat EU/EES-land eller Schweiz har det uppstått tolkningssvårigheter. Det är bland annat i de fall när olika landsting i Sverige har olika väntetider för vård och när olika landsting erbjuder olika vård.

Förhandstillstånd enligt Rådets förordning(EEG) nr 1408/71

Ett förhandstillstånd(E112) får inte nekas den sökande om vården är en förmån som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt och om han i den staten inte kan få vård inom den tid som, med beaktande av hans aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, där är normal för vården i fråga(artikel22.2 st 2 i förordningen 1408/71).

När Försäkringskassan ska utreda om en viss typ av vård är en förmån som utges enligt lagstiftningen i bosättningslandet måste hänsyn tas till hur den svenska sjukvården är organiserad och finansierad. Den som är försäkrad för hälso- och sjukvård i Sverige har rätt till den vård som tillhandahålls i det landsting där personen är folkbokförd(3 § HSL). Det innebär att när en person söker ett förhandstillstånd för vård i ett annat EU/EES-land eller Schweiz kan denne inte beviljas någon annan vård än just den vård som det landsting där personen är bosatt bekostar. Försäkringskassan ska därför inhämta uppgifter från det landstinget där personen där personen i fråga är bosatt huruvida den personen önskar få i ett annat EU/EES-land eller Schweiz är sådan vård som erbjuds personen av det landstinget i det individuella fallet.”

Fortsättning klipp/citat ur prop. 2007/08: XX sidan 25;

”Frågan är då om det är tillräckligt att behandlingsmetoden tillämpas i något landsting i Sverige för att uppfylla förutsättningen för att få ersättning eller om det avgörande ska vara om behandlingsmetoden används i patientens eget landsting. Regeringen konstaterar, i överensstämmelse med vad SBU har anfört i sitt remissvar, att bedömningen av vilken behandlingsmetod som ska användas och ersättas av det allmänna är olika på landstingsnivå. Då det finns flera behandlingsmetoder för en och samma sjukdom bestämmer landstinget själva vilka av dessa som ska användas och finansieras inom det egna lanstinget. Om förutsättningen för att få ersättning enbart baseras på att behandlingsmetoden överensstämmer med en behandling som används inom det egna landstinget kan olikheter på detta plan komma att äventyra patientens rätt till ersättning för vårdkostnader i ett annat EES-land, detta på grund av att det då görs avhängigt i vilket landsting patienten är bosatt om han eller hon ska få ersättning för vårdkostnaderna. En behandlingsmetod som används i ett landsting kanske inte används i ett annat.

Mot bakgrund av ovanstående och av att det idag är få patienter som utnyttjar möjligheten att på egen hand söka vård utomlands anser regeringen att det räcker att en behandlingsmetod används i något landsting för att den ska anses användas inom det svenska allmänna sjukvårdssystemet.

Frågan är också hur man ska bedöma de fall då ersättning begärs för vård i ett annat EES-land där man har använt sig av en behandlingsmetod som är tillräckligt beprövad och erkänd av den internationella medicinska vetenskapen, men som över huvud taget inte används i Sverige. I målet Smits och Peerbooms ansåg EG-domstolen att kravet på objektivitet och likabehandling inte garanterades om hänsyn enbart togs till behandlingar som regelmässigt utfördes inom det nationella territoriet och till enbart de vetenskapliga uppfattningarna inom de inhemska läkarkretsarna.

Tvärtom ansågs det kunna riskera att inhemska vårdgivare gynnades(se Smits och Peerbooms, punkterna 95-96). Av dessa skäl anser regeringen att man även ska ha rätt till ersättning, om behandlingsmetoden som använts i ett annat EES-land, är tillräckligt beprövad och erkänd av den internationella medicinska vetenskapen. Detta även om den aktuella behandlingsmetoden inte används i Sverige.”

Klipp/citat ur prop. 2007/08: XX sidan 26;

”Valet av vårdgivare i det vårdgivande EES-landet

I promemorian förslogs att en av förutsättningarna för att få ersättning skulle vara att vårdgivaren i det vårdgivande EES-landet är ansluten till det allmänna hälso- och sjukvårdsystemet. Några av remissinstanserna har framhållit svårigheterna med att utreda vad som är privat respektive allmän vård samt att förslaget strider mot gemenskapsrätten. Regeringen anser, med beaktande av remissinstansernas synpunkter, att det saknas ett EG-rättsligt stöd för att uppställa kravet att vårdgivaren ska vara ansluten till det allmänna för patientens rätt till ersättning.”

Försäkringskassan i Faktablad 2009-02-18 FK4110 Fa skriver;

”Vården ska ges av en vårdgivare som är ansluten till det allmänna sjukvårdssystemet i det land där vården ges.”

Sammanfattning

Som du själv ser så råder stor skillnad på tolkningarna mellan Regeringen och Försäkringskassan dock är det FK som avgör ifall ersättningen ska beviljas. Det innebär att varje enskild sjuk måste driva sitt ärende genom domstol trots Regeringens tolkning och Regeringsrättens prejudicerande/vägledande domar!

Ska det vara så i en demokrati där rättsäkerhet skall råda?

Denna sammanställning är gjord av Assar Fager, en av tre i arbetsgruppen AMBU som värnar om demokrati och rättsäkerhet utifrån EU-rätten.

Stöd Vårdkonsumentupproret, namninsamling via denna länk

http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4643

Arbetsgruppen AMBU som består av Assar Fager, Bert Magnusson och Ulf Bittner, verkar i detta ärende i syfte att värna om EU-rätten och den fria rörligheten på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/ESS.

Sen ca1år tillbaka ”brinner” vi för denna uppgift då vi redan från början insåg att det skulle vara till hjälp för utsatta människor som har rehabiliteringsbehov.

Vi som personer i arbetsgruppen är ej av intresse utan det är sakfrågorna som står i centrum för vårt intresse för att hjälpa utsatta människor att få vård enligt EU-rätten!

Bert Magnusson är ordförande i Nackskadeförbundet, Assar Fager har ideellt arbetat inom HSO och dess handikapp politik över 10 års tid, Ulf Bittner är f.d. egenföretagare och numera förtidspensionerad .

Läs mer på www.nackskadeforbundet.se