Psykisk ohälsa hos barn kräver förändringar för de vuxna

Folkhälsomyndigheten varnar att den psykiska ohälsan ökar bland unga. En sämre fungerande skola är ett av problemen. Psykologen Amara Höstblom säger att förändringen måste börja hos de vuxna.

Sedan mitten av 80-talet har andelen unga med återkommande psykosomatiska symtom fördubblats och nästan hälften av 15-åringarna har denna typ av besvär. Folkhälsomyndigheten har undersökt vilka faktorer som kan ha påverkat ökningen sedan 1984.

De har tittat på olika områden, som skola, arbetsmarknad, familjerelationer, socioekonomiska villkor och digitala medier. Den största faktorn till den psykiska ohälsan är, enligt Folkhälsomyndighetens rapport, skolan och den stress som den bidrar med.

Amara Höstblom är legitimerad psykolog och styrelseledamot i Vitalisera, som håller kurser i självkännedom och inre mående. Hon tror att dessa hälsoproblem skulle kunna förebyggas om man i skolan började lära ut hur kroppen och stressystemet fungerar.

– Vi behöver lära barn och unga att stress är något helt naturligt. På den vårdcentral jag jobbar möter jag många unga med ångestrelaterade symptom. Man får inte längre lära sig att stress ingår i livet. Det finns en uppfattning om att man ska må bra hela tiden. Men om vi ger kunskap om att stress är naturligt så kan den kunskapen i sig hjälpa.

Amara säger också att barn och ungdomars mående speglar vuxenvärlden.

– Det vi gör på Vitalisera är att vi jobbar med de vuxna. För att individen ska må bättre. När du som vuxen jobbar med dig själv så betyder det att dina barn kommer börja må bättre, automatiskt. Barn känner av sina föräldrar så när föräldrar läker och mår bättre så medför det att barnen mår bättre. Man är intonade på varandra.

Samma sak gäller i skolan, menar Amara. Hur mår personalen på skolorna?

– Vi har ett skolsystem där ingen mår bra. Personalen är stressad och har få resurser och befogenheter. Skolan är förlegad på många sätt. Vi tycker att barnen ska sitta stilla sju timmar om dagen fast vi vet att barn inte lär sig på det sättet, säger hon.

Amara tycker att det finns en övertro på att barn ska gå i terapi. Barn har inte de kognitiva resurser som krävs. Det har vi vuxna. Vi måste ta ansvar för vårt mående och då kommer även barnen i vår närhet må bra.