Skip to main content

När kan dubbelbestraffningsförbudet i PBL tillämpas?

Nyhet   •   Sep 17, 2014 10:30 CEST

Förbudet mot dubbelbestraffning har de senaste åren kommit att bli en allt mer omdiskuterad fråga. Särskilt sedan Högsta domstolens avgörande sommaren 2013 om skattebrott och skattetillägg. Mark- och miljööverdomstolen har prövat liknande fråga enligt PBL. Omfattningen av PBL:s dubbelbestraffningsförbud är mer begränsad än förutspått.

I samband med att nya plan- och bygglagen trädde i kraft i maj 2011 infördes ett förbud i 11 kap. 55 § mot att en byggsanktionsavgift inte skulle få tas ut om överträdelsen medfört att ett vite har dömts ut. Bestämmelsen, som saknade motsvarighet i den äldre plan- och bygglagen, innebar således att ett uttryckligt förbud mot dubbla sanktioner infördes direkt i lagen. Enligt lagmotiven uteslöt inte äldre plan- och bygglagen att både vite och sanktionsavgift kunde tas ut för samma gärning. Regleringen ansågs därför inte överensstämma med Europakonventionen.
 
Betydande avgörande i Mark- och miljööverdomstolen
Mark- och miljööverdomstolen har i ett avgörande i juni i år konstaterat att möjligheten att först bli påförd en byggsanktionsavgift för att bygga utan bygglov och senare bli påförd ett vite för underlåtenhet att följa ett rivningsföreläggande inte strider mot förbudet mot dubbelbestraffning enligt Europakonventionen. Detta eftersom de båda sanktionerna av domstolen inte ansågs avse samma gärning.

I målet hade en kommun påfört en fastighetsägare en byggsanktionsavgift för olovligt uppförd byggnation (bygga utan bygglov) samt utfärdat ett rivningsföreläggande vid vite angående den olovliga byggnationen. Eftersom fastighetsägaren inte följt rivningsföreläggandet ansökte kommunen om att Mark- och miljödomstolen skulle döma ut vitet. Domstolen, som avslog kommunens ansökan, bedömde att ett utdömande av vitet skulle strida mot förbudet mot dubbla sanktioner i nya plan- och bygglagen eftersom kommunen redan påfört fastighetsägaren en byggsanktionsavgift.

Kommunen överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen, som ändrade Mark- och miljödomstolens dom och dömde ut det aktuella vitet. Domstolen kunde inledningsvis bl.a. konstatera att såväl byggsanktionsavgift som vite omfattas av begreppet straff i Europakonventionens mening. Domstolen bedömde dock att det aktuella vitet avsåg en senare överträdelse, nämligen underlåtenheten att efterkomma rivningsföreläggandet. Den tidigare påförda byggsanktionsavgiften och det aktuella vitet avsåg enligt domstolen olika överträdelser som tidsmässigt föll isär. Domstolen noterade också att fastighetsägaren hade kunnat undkomma vitet genom att följa rivningsföreläggandet. Den tidigare påförda byggnadsavgiften och vitet ansågs inte vara en påföljd för samma överträdelse i Europakonventionens mening. Domstolen bedömde också att en tillämpning av den nya bestämmelsen (11 kap. 55 §) inte skulle leda till ett annat resultat.

Tid gör skillnad på gärning och gärning
Mark- och miljööverdomstolens dom är intressant ur flera aspekter. Så snart två åtgärder skiljer sig åt i tid så tycks byggsanktionsavgift och vite kunna avse två olika gärningar även om båda sanktionerna kan sägas i vart fall härledas till samma ursprungliga överträdelse. Därmed skulle både byggsanktionsavgift och vite fortfarande kunna vara aktuellt. Domstolens resonemang väcker frågan om vad som kommer att krävas för att det ska vara frågan om ”samma gärning”. I avvaktan på en prövning av detta är omfattningen av dubbelbestraffningsförbudet i PBL i vart fall inte klarlagd. 


Tove Andersson, Wistrand Advokatbyrå, tove.andersson@wistrand.se, 031-771 21 74
Henrik Pernmyr, Wistrand Advokatbyrå, henrik.pernmyr@wistrand.se, 031-771 21 
25