Skip to main content

Nytt förhandsbesked för handel med fastigheter

Nyhet   •   Feb 12, 2016 11:20 CET

Inkomstskattelagen innehåller ingen närmare definition av vad som i skatterättslig mening ska anses utgöra handel med fastigheter. Skatterättsnämndens (SRN) förhandsbesked från i början av december erbjuder visst tillskott för vägledning i frågan.

Frekvens avgörande
Avgränsningen mellan beskattning såsom inkomst av kapital eller näringsverksamhet beror i mycket på frekvensen i avyttringarna/inköpen av fastigheterna. I tidigare praxis har exempelvis tio fastighetsförsäljningar, varav fyra till ett eget aktiebolag, under en period om sex år ansetts utgöra handel med fastigheter. Likaså har en person som under en 26-årsperiod sålt totalt 19 fastigheter ansetts bedriva handel med fastigheter.

Förhandsbeskedet från SRN gällde en skattskyldig som år 1995 förvärvat 22 stycken fastigheter i syfte att bedriva fastighetsförvaltning och under en tioårsperiod därefter avyttrat hälften av fastigheterna. De kvarvarande fastigheterna skulle nu överlåtas till ett bolag vilket den skattskyldige bedrev tillsammans med sina barn som led i ett generationsskifte.

Fråga uppkom om den skattskyldige skulle anses ha bedrivit fastighetshandel till följd av avyttringen av elva fastigheterna, och om det skulle anses att den skattskyldige började bedriva fastighetshandel i samband med generationsskiftet.

Skatterättsnämndens bedömning
I brist på närmare regler blev utgångspunkten för SRN:s bedömning de allmänna principerna om näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen, d.v.s. en fråga om verksamheten har bedrivits yrkesmässigt och självständigt.

SRN uttalade att den skattskyldige förvisso avyttrat ett betydande antal fastigheter, men härtill skulle beaktas att den skattskyldige varken anskaffat ytterligare fastigheter före eller efter 1995 (utöver familjens bostäder). Ytterligare aspekter som togs i beaktande var bakgrunden till förvärvet – nämligen att ”skaffa sig ett stabilt förmögenhetsunderlag” samt det faktum att den skattskyldige fortfarande ägde hälften av fastigheterna. De fastigheter som hade avyttrats hade inte genomgått några om- eller tillbyggnader utan eventuell värdeökning berodde endast på marknadsutvecklingen. Därtill hade vissa av fastigheterna avyttrats därför att de inte var lämpade att ingå i förvaltningsverksamheten – såsom en obebyggd tomt och en lantbruksenhet.

Sammantaget ansåg SRN att förfarandet inte skulle anses utgöra handel med fastigheter, varken avyttringen av de första elva eller de sista elva fastigheterna.

Välkommet bidrag – men oklarheter kvarstår
Förhandsbeskedet överklagades inte av Skatteverket. SRN:s beslut är både välmotiverat och välavvägt, och vår uppfattning är att det är ett välkommet bidrag till övrig praxis i frågan om när handel med fastigheter ska anses föreligga. Tyvärr ger dock inte nämndens bedömning någon ledning för frågan om utgången blivit annan för det fall fastighetsägaren dels valt att investera i fastigheterna innan avyttringen, dels sålt mer än hälften av de 22 fastigheterna under en tioårsperiod.

För mer information:
Lars T Larsson, jurist, Wistrand Advokatbyrå
E-post: lars.t.larsson@wistrand.se
Tel: +46 8 50 72 00 28