Skip to main content

Professorer vill öppna upp för fler bra behandlingsmetoder

Nyhet   •   Jul 02, 2016 12:19 CEST

Med en smal syn på evidens riskerar vården att missa bra behandlingar och att stora patientgrupper inte får adekvat hjälp. Det skriver sex professorer i en debattartikel i Göteborgs-Posten.

Artikelförfattarna tar upp problemet i ljuset av att Sveriges kostnader för sjukvård och läkemedel ökar allt snabbare. Bland annat ökar förskrivningen av psykofarmaka, många äldre blir övermedicinerade och medicinvårdsavdelningar fylls av patienter med läkemedelsbiverkningar. Artikelförfattarna anser att vi inte klarar oss utan läkemedel, men att det finns risk för att dessa i många fall ersätter vårdinsatser som är svårare att forska på eller som saknar backning från aktörer med samma resurser som läkemedelsföretagen.

Problemet bakom att alternativen lyser med sin frånvaro är, enligt professorerna, att förståelsen av evidens är alldeles för begränsad, både ur mänsklig och vetenskaplig synvinkel. Något som visat sig i en granskning av Riksrevisionen är att det i beslutsfattande finns en inbyggd partiskhet för kvantitativa studier och statistiska medelvärden, på bekostnad av mångårig erfarenhet. Människors hälsa och många sjukdomstillstånd är dock ofta mer komplexa och individuella. Ett snävt evidensbegrepp är otillräckligt och begränsar sjukvården på ett allvarligt sätt.

Den bristen hänger samman med att ett snävt evidensbegrepp inbegriper vissa krav på forskningen som ofta inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Dessa krav är (här lite förenklat) att patienterna har ett entydigt och kvantitativt mätbart symptom eller en redan etablerad diagnos samt att behandlingen som utvärderas måste kunna standardiseras utan variation. Men i verkligheten har många patienter flera samverkande symptom, alla vårdinsatser går inte att standardisera tillräckligt för att jämföra mot en kontrollgrupp och många symptom har begränsad mätbarhet.

En ensidig och snäv evidensmodell drabbar inte minst de hundratusentals patienter som är multisjuka eller har sjukdomstillstånd som inte är botbara. Exempelvis reumatiska sjukdomar, många mag- och tarmproblem etc, samt vanliga former av värk och lidande där man inte hittar den fysiologiska orsaken.

Artikelförfattarna anser att ansträngningar för att öka kraven på evidensbasering inom vården måste stärkas, men utan onödig ensidighet. De pekar också på ett kostsamt exempel inom rehabilitering där de anser att ett ensidigt evidensbegrepp skapade en enfaldig styrning. För att förstärka det pågående arbetet föreslår man bland annat mer kvantitativ forskning, mer tvärvetenskaplig forskning, mer användning av beprövad erfarenhet och en mer öppen hållning till komplementär vård som visat sig fungera bra. Det menar de sex professorerna skulle ge en bredare och bättre evidens, bättre vård för stora patientgrupper, mer egenvård, lägre läkemedelsanvändning och lägre kostnader för sjukvården.

Läs hela debattartikeln här.