När ett nej från kommunen inte är hela sanningen

Avslag på bygglov och strandskyddsdispens uppfattas ofta som definitiva. Men i praktiken finns det ofta mer juridiskt utrymme än vad många fastighetsägare tror. Frågan är varför så få går vidare – trots stora konsekvenser.

Varje år fattas tusentals beslut som påverkar människors möjlighet att använda och utveckla sina fastigheter. Ett nej från kommunen upplevs för många som slutpunkten – inte början på en juridisk prövning.

I praktiken ser vi något annat. Många beslut grundas på schabloner, bristfälliga utredningar eller en alltför snäv tolkning av lagstiftningen. Det innebär inte att alla avslag är felaktiga, men att fler borde granskas rättsligt innan de accepteras.

Strandskyddslagstiftningen är ett tydligt exempel. Den är komplex, förändras över tid och kräver individuella bedömningar där platsens faktiska förutsättningar, tidigare användning och proportionalitet ska vägas in. Trots det behandlas många ärenden likformigt.

Konsekvensen blir att fastighetsägare ofta avstår från åtgärder som i själva verket hade kunnat vara tillåtna – eller möjliga efter överklagande. För den enskilde kan det handla om betydande ekonomiska värden, men också om tilliten till rättssystemet.

– Vi ser ofta att människor accepterar beslut som hade kunnat få en annan utgång vid en korrekt juridisk prövning. Det handlar inte om att alltid få rätt, utan om rättssäkerhet och proportionalitet, säger Frida Treschow, advokat och grundare av Treschow & Partner.

I ett rättssamhälle är det avgörande att beslut inte bara fattas effektivt, utan också prövas korrekt. Att ifrågasätta ett beslut är inte att motarbeta systemet – det är en del av det.