Följ med på nästa tysklektion (fortsättning)

Daniel dröjer kvar i klassrummet, lunkar fram och tillbaka mellan bänkraderna och funderar på vad han ska göra. När han lugnat ner sig, går han till expeditionen och söker upp rektor Hans Z. Torr i strupen och med bankande hjärta berättar han om händelsen i klassrummet. Rektorn vill lugna honom: ”Ungar anar inte vad de ställer till med”, suckar han. ”Inte hade Lejal någon direkt avsikt med vad hon gjorde! Flickan är ju av arabiskt ursprung, van vid att höra sina föräldrar berätta om israelernas attacker mot palestinierna. Hon är följaktligen ett offer för sin hemmiljö och upplärd att reagera mot judar. Jag ska personligen prata med henne.”, lovar rektor Hans Z. med en allvarsrynka mellan ögonbrynen.

Daniel och rektorn enas om att ta upp händelsen med kuratorn. Viss om att rektorn kommer att agera och göra sitt, lämnar Daniel rektorsexpeditionen och fortsätter in till lärarrummet. Medan han brygger sitt kaffe i automaten, berättar han i korta ordalag för kollegorna om vad som förefallit under lektionen.  Några av hans kollegor blir verkligen upprörda, ber honom slå sig ner vid deras bord, frågor ställs och reaktioner tänds, men sedan ringer det in till nästa lektion och alla rusar åt var sitt håll. Daniel sitter kvar i det tomma lärarrummet med en besk eftersmak i munnen. Han bestämmer sig för att fullgöra dagens schemalagda lektioner och går sedan hem. Efter en nästan sömnlös natt har han tagit ett beslut. Han vill låta saken bero. Nästa dag är allting som vanligt igen, man pratar och skrattar på kafferasten i lärarrummet, ingenting av gårdagens händelse nämns.

Vid nästa lektionstillfälle med klassen låtsas alla som om ingenting har hänt. Daniel ber klassen plocka fram sina läxförhörsböcker och skriver översättnings-meningar på tavlan. Det blir dödstyst i klasrummet. Alla skriver. När tjugo minuter av lektionen har gått, samlar han in provhäftena och fortsätter lektionen med textläsning.

På kvällen, när han ska rätta läxförhören, blir han såväl förvånad som upprörd. Han bläddrar rask igenom pappershögen framför sig. Några av eleverna har inte ens brytt sig om att försöka översätta de svenska meningarna till tyska, utan har skrivit brev till honom istället. Breven innehåller förolämpningar, förtal, beskyllningar och skymford utan like! Han blir sittande alldeles paff. Varför detta hat och just nu? Har han avkrävt eleverna för mycket? Är hans lektioner jobbigare än andra lärares? Vill man bli av med honom? Han bestämmer sig för att kopiera det skrivna och...  Fortsättning följer

Utdrag ur kapitel 6 av dokumentärromanen "Dimma över Albysjön"om skolans inre liv

Lilian O. Montmar, Adjunkt och författare

Hemsida: http://home.swipnet.se/alerta