Motsättningarna och nationalismen är på tillväxt i Europa

Välkommen hem! ropar grannar och vänner, när jag kommer in genom porten till min gamla lägenhet i Wien. Men det känns inte längre så ärligt och välkommet. På vägen "hem" har jag nåtts av ett helt annat budskap: Mantran som "Ausländer hinaus" och "Fuck the niggers" förkunnas med stora svarta bokstäver på murar och brofästen överallt i den gamla metropolen. Stora hakkors pryder husväggar och portar. Ingen klottersanering här inte! Vännerna säger sig inte längre höra sitt eget språk talas på bussar och i spårvagnar.  De tror sig fortfarande vara på semester i Anatolien. "Snart tvingas vi bära burka också", stönar min väninna och stirrar tomt framför sig.

Hon fruktar en upprepning av gamla tider under det osmanska väldet. Efter 1878 tvingades ju osmanerna lämna Bosnien-Hercegovina till habsburgsk förvaltning och de nya nationerna skapades. Är det därför Österrike motsätter sig ett turkiskt medlemskap i EU? Akademikerna talar om invasionen av främmande element i universitetens hörsalar, där de egna studenterna inte längre får plats, och om den hotande islamiseringen. "Vanligt folk" ser sina gamla traditioner hotade.  Jag slår upp dagstidningen: I den lilla saxiska staden Mügel jagar högerextrema ungdomar åtta indier och slår dem gula och blå medan polis och "vanligt folk" tittar på. Borgmästaren säger att det inte handlar om rasism. I Ungern har det bildats en ungersk paramilitär rörelse, då "den ungerska själen" hotas och måste försvaras.

I Bulgarien drar hundratals romer genom gatorna efter rykten om att romer har blivit angripna av skinheads i sitt bostadsområde. En vecka senare slår "äkta Bulgarer" ihjäl en romsk pojke. Ett litet nationalistiskt parti proklamerar grundandet av en anti-romsk-militär rörelse. EU har ställt hårda krav på Bulgarien och Rumänien att integrera sina romska minoriteter. I Ryssland, Polen, Rumänien, Slovakien och Tjeckien stärks högerradikalismen och främlingshatet. Det före detta Östeuropa var rött, nu skiftar det i bruna nyanser. Efter kommunismens fall övertog konservativ-nationalistiska partier makten och den undertryckta nationalismen vällde ut som en lavaström över land och folk. Orsakerna är kända. Liksom tyskarna efter fredsfördraget i Versailles behövde sina syndabockar, behöver förlorarna efter övergånge­n till marknadsekonomi och globalisering sina, och deras frustration riktar sig mot den Andre, mot judar, romer och asiatiska låglönearbetare. Totalitärt styrda samhällen omhuldar vanligtvis inte traditioner som likhet inför lagen, konflikthantering och respekt för minoriteter. Ett bevis på detta är, att det forna Västtyskland har lyckats bearbetat sin historia, medan det fortfarande inte har skett i det forna Östtyskland och då menar jag inte bara de brutala ungdomsgängen, som hotar folk på gatorna. En förklaring är förstås den höga arbetslösheten. Unga, starka armar saknar arbete och adrenalinet flödar. "Vanligt folk" anser inte främlingsfientligheten vara så allvarlig, "Ausländer hinaus" säger folk lite hur som helst, utan att anse sig vara rasister. Högern, som numera politiskt befinner sig i samhällets mittenfåra, bildar ungdomsföreninga­r och planerar för framtiden.

Österrike hade sin Jörg Haider. Chefen för riksdagspartiet FPÖ(Frihetspartiet) , Heinz-Christian Strache, som visat sig ha haft "kontakter" med tyska nynazister, skördar nya framgångar. Han ställde upp som borgmästarkandidat i Wien i höstas. Tursamt nog vann han inte. För SPÖ, socialdemokraterna, som samregerar med ÖVP, kristdemokraterna, står främlingsfientligheten heller inte på dagordningen. Dagens samtalsämne handlar istället om neutralitetsfrågan och EU-medlemskapets vara eller icke vara. Auktoritärt, nationalistiskt tankegods är alltså fortfarande en faktor i Österrike!

Jag frågar mig: Vart är Europa på väg?

Lilian O. Montmar hemsida:

http://home.swipnet.se/Alerta