Turkiet: Osman Kavala och sex andra som dömts för protester i Geziparken är samvetsfångar

Sju personer som sitter fängslade i Turkiet till följd av uppdiktade anklagelser benämns nu som samvetsfångar av Amnesty International. Beslutet kommer två månader efter att aktivisterna – bland dem den framstående filantropen och människorättsförsvararen Osman Kavala – dömdes i en skenrättegång när en högre domstol rev upp deras tidigare frikännande domar.

– Att benämna dessa sju människor som samvetsfångar är ett erkännande av en rad orättvisor som de fått utstå, från godtyckligt frihetsberövande och politiskt motiverade åtal till att dömas i en skenrättegång, säger Agnès Callamard, generalsekreterare för Amnesty International.

– Orättvisan som dessa sju människor utsatts för är ett praktexempel på det som så många får utstå genom Turkiets skoningslösa kraftåtgärder mot mänskliga rättigheter.

Den 25 april dömdes Osman Kavala till livstids fängelse för att ha “försökt störta regeringen”. Åklagarna hävdade att han spelat en ledande roll i de till största delen fredliga massdemonstrationerna som hölls i Gezi-parken 2013. Inga bevis har framförts för att backa upp dessa påståenden. Osman Kavala har suttit frihetsberövad sedan november 2017.

Hans sju medåtalade, arkitekten Mücella Yapıcı, stadsplaneraren Tayfun Kahraman, advokaten Can Atalay, dokumentärfilmaren Mine Özerden, filmproducenten Çiğdem Mater, högskolechefen Hakan Altınay och universitetsgrundaren Yiğit Ekmekçi, dömdes till 18 års fängelse vardera för medhjälp.

Sex av dem fängslades omedelbart och en arresteringsorder utfärdades för den sjunde medåtalade Yiğit Ekmekçi.

Amnestys beslutade att benämna de sju fängslade personerna som samvetsfångar efter ett besök hos fångarna av en delegation under ledning av Kerem Dikmen, advokat och ordförande för Amnesty International Turkiet.

– Den chockerande orättvisa som utdömts till de åtalade i Gezi Park-ärendet avslöjar än en gång hur Turkiets rättssystem har blivit ett repressivt verktyg för att tysta oliktänkande. Varje dag de tillbringar bakom galler är en skymf mot idéerna om rättvisa och mänskliga rättigheter, principer som den turkiska staten har förbundit sig att upprätthålla men som den ständigt och obevekligt kränker. De dömda i Gezi Park-fallet är samvetsfångar och måste omedelbart och ovillkorligen släppas, säger Agnès Callamard.


Bakgrund - de sju samvetsfångarna
Osman Kavala är en företagare som vigt sitt liv åt att främja kultur och dialog genom konsten. Han är grundare av kulturinstitutionen Anadolu Kulturültür och har upprättat konstcenter i flera provinser runt om i landet, samt projekt som främjar konstnärliga uttryck och skapar möjligheter för dem som annars inte fått chansen.

Mücella Yapıcı är arkitekt och var sekreterare för Istanbul-grenen av Turkiets arkitektkammare när Gezi Park-protesterna ägde rum 2013. Hon var bland de 26 personer som åtalades för att ha brutit mot lagen om möten och demonstrationer. Hon var också en av fem personer som anklagades för att ha “upprättat och lett en [illegal] organisation” och brutit mot lagen för möten och demonstrationer i Taksim Solidarity – ett fall där samtliga friades 2015. Den förnyade prövningen kring Gezi Park-ärendet, där hon nu dömdes, var det tredje åtalet mot henne kopplat till massdemonstrationer.

Tayfun Kahraman är en stadsplanerare och medlem i Taksim Solidarity som arbetar för Istanbuls kommun.

Can Atalay var advokat för Taksim Solidarity och för Istanbuls arkitektkammare under Gezi Park-protesterna. Han representerar också familjer i uppmärksammade rättsfall, såsom explosionen i kolgruvan Soma som dödade över 300 gruvarbetare 2014 och tågolyckan i Çorlu som krävde 24 människors liv 2018.

Mine Özerden är medlem i Taksim Platform, en annan paraplygrupp för civilsamhället som upprättades 2011 som svar på den föreslagna ombyggnaden av Taksim-torget. Hon är dokumentärfilmare som arbetat i reklambranschen och för civilsamhällesorganisationer.

Çiğdem Mater är en filmproducent och tidigare reporter, översättare och producent för olika internationella medieorganisationer såsom Boston Globe, Le Nouvel Observateur, LA Times, RFI och Sky News. Sedan 2010 har hon arbetat som producent för olika turkiska och internationella långfilmer och dokumentärer. Filmen “Burning Days” som hon producerat hade premiär på årets filmfestival i Cannes. Hon kunde inte närvara på festivalen eftersom hon satt fängslad, men en stol lämnades tom till hennes ära.

Hakan Altınay är chef för European School of Politics och president vid Global Civics Academy. Han har skrivit för Financial Times, International Herald Tribune och New York Times. Han grundade Open Society Foundation i Turkiet.


Här finns mer information om domen och om fallet:
Domen
https://www.amnesty.org/en/lat...

Överträdelseförfaranden
https://www.amnesty.org/en/lat...