Boknyhet! Anhöriga män om ensamhet, kraften i att mötas och kärleken till sin närstående

Var femte vuxen i Sverige vårdar, hjälper eller stödjer regelbundet en närstående. En av dessa 1, 3 miljoner anhöriga är Tom Westman i Göteborg vars liv förändrades radikalt när hans fru och partner sedan 25 år insjuknade i Alzheimers. Om livet som anhörig, hålen i samhällets skyddsnät och inte minst – den stora kärleken till sina närstående skriver Tom och ytterligare 14 män i antologin ”Uppdrag anhörig ӀӀ”.

Tom och hans fru Helena* möts i 40-årsåldern. De är då båda gifta och har barn, och blir störtförälskade. Tio år in i förhållandet börjar omgivningen acceptera deras relation och åren som följer består av en nära kärleksrelation, vigsel, intressanta jobb och många resor. 2020 diagnosticeras och behandlas Helena för bröstcancer och något år senare blir det uppenbart för Tom att det är något annat som inte står rätt till. Det blir starten på en lång resa genom bristande sjukdomsinsikt, utmaningen i att den sjuka ska ansöka om särskilt boende, aggressiva beteenden och till och med poliskontakt.

”Ibland har det känts som tortyr”

Helena får till slut diagnoserna Alzheimer och frontallobsdemens och lever sedan 2023 på ett särskilt boende. För Tom har de senaste åren inneburit många nya erfarenheter och överraskningar, tillsammans med en känsla av saknad och ensamhet. Anhöriggruppen han deltar i har varit en enorm tillgång vid bearbetningen och att skriva om livsomställningen har hjälpt.
– Efter att vi i gruppen hade sagt ja till projektet satte jag mig en dag och började skriva, sedan rann det bara på. Jag skrev rätt ut ifrån hjärtat. Det kändes väldigt skönt att ha gjort det, det var som en befrielse att skriva av sig, berättar Tom som inte hade kunnat föreställa sig allt som hänt sedan frun insjuknade.
Emellanåt har Tom känt det som en form av tortyr att se sin fru försvinna in i en demenssjukdom, att Helena både finns och inte finns, och maktlösheten att inte kunna göra så mycket åt det. Han hoppas att boken ska läsas av många och tror att folk kommer känna igen sig.
– Det är 15 olika berättelser om anhörigskap och när man läser dem så inser man att man inte är ensam. Det finns alltid någon som har det värre.

Männen överraskade – ville dela sina erfarenheter

Antologin är en del av Anhörigas Riksförbunds projekt som ska sprida kunskap om mäns upplevelser av anhörigskap. Julia Charleson, bokens redaktör, har hjälpt till att arbeta fram materialet genom skrivarworkshops, samtal och ibland intervjuer med de deltagande männen.
– När jag fick uppdraget att leda detta projekt var första steget att hitta de män som var villiga att dela med sig av sin historia. Jag trodde att det kanske skulle bli svårt, ett anhörigskap är ofta omgärdat av känslor som skam och skuld, och något som många bär på i det tysta, säger Julia.
Hon blev dock snabbt övertygad om motsatsen. Både i befintliga samtalsgrupper och enskilt runt om i Sverige fanns det män som generöst och gärna ville dela med sig.
– Kanske för att de upplevt ensamheten som ofta är knuten till ett anhörigskap? De visste hur tungt det kan vara att bära sitt anhörigskap själv, och ville därför mer än gärna bidra till att minska den känslan hos andra.

*Helena heter i verkliga livet något annat.

Fakta

Av Sveriges 1, 3 miljoner anhöriga beräknas närmare hälften vara män. Med utgivningen av ”Uppdrag Anhörig ӀӀ – Anhörigberättelser av män” vill Anhörigas Riksförbund synliggöra deras berättelser och påverka opinionen och hur man arbetar med frågorna. Releasedatum är 26 april 2026 och projektet är finansierat genom medel från Socialstyrelsen. Organisationen har tidigare givit ut Uppdrag Anhörig, en antologi med kvinnor och icke-binära.