Gå direkt till innehåll
Från vänster: Mohamed Mayara, Mohamedsalem Werad och Kristin Ivarsson. Foto: Björkåfrihet.
Från vänster: Mohamed Mayara, Mohamedsalem Werad och Kristin Ivarsson. Foto: Björkåfrihet.

Pressmeddelande -

Öppet brev till utrikesminister Ann Linde

2006, när Sveriges utrikesminister Ann Linde var internationell sekreterare för Socialdemokraterna skrev hon i en debattartikel i Expressen angående ytterligare en i raden av FN-rapporter om Västsahara, ett av världens rikaste områden på flera viktiga naturresurser: ”Det får inte bli en välmenande men meningslös diskussion, som återigen konstaterar att ockupationen av Västsahara är olaglig, men som inte förändrar situationen för de västsahariska flyktingarna ett dugg”. Det har gått 14 år sedan dess och nu har kriget brutit ut, delvis på grund av att omvärlden gett sitt tysta medgivande till folkrättsövergreppen i området och låtit dem pågå i decennier utan konsekvenser för Marocko.

Den 13 november i år attackerade Marocko en grupp civila västsaharier i den demilitariserade buffertzonen Guerguerat nära gränsen till Mauretanien. Gruppen genomförde fredliga protester mot utvinningen av naturresurser från det ockuperade Västsahara och mot FN:s ovilja att lösa situationen. Genom att attackera gruppen bröt Marocko mot FN:s vapenvila och därmed gjorde Polisario, den västsahariska befrielserörelsen och av FN erkända exilregeringen, ett officiellt uttalande om att de drar sig ur avtalet om vapenvila.

Västsahara var en spansk koloni fram till 1975 när Marocko invaderade landet. Större delen av den västsahariska befolkningen flydde till Algeriet där flyktingläger byggdes upp. Från 1975 till 1991 rådde krig mellan ockupationsmakten Marocko och befolkningen i landet. Under kriget byggde Marocko en mur – en hårt minerad sandvall – för att separera områdena som de kontrollerar från områdena som kontrolleras av Polisario. Idag delar den 2700 km långa muren fortfarande Västsahara.

1991 förhandlade FN fram en vapenvila och tillsatte en fredsbevarande styrka, MINURSO, som skulle överse processen och genomföra en folkomröstning. Det har gått nästan 30 år sedan dess men ingen folkomröstning har skett och västsahariernas rätt till självbestämmande har inte tillgodosetts. De områden som var ockuperade av Marocko när vapenvilan trädde i kraft 1991 fortsätter vara ockuperade än idag.

Det är med bakgrund av FN:s misslyckande att genomföra folkomröstningen och Marockos upprepade brott mot fredsavtalet som Polisarios beslut att officiellt överge vapenvilan sker.

Guerguerat, där de senaste brotten mot vapenvilan skedde, har varit en plats med ökande spänningar under flera år då Marocko har låtit lastbilar fulla med handelsvaror passera över gränsen till Mauretanien genom buffertzonen. 2017 rapporterade Polisario till FN att Marocko börjat asfaltera vägen. FN lovade att hitta en lösning på situationen men inget har hänt. Istället har Marocko börjat bygga en mur som kommer att förhindra västsaharierna från att nå delar av sitt eget territorium.

Att det västsahariska folket har rätt till självbestämmande och att en folkomröstning ska ske har FN upprepat som ett mantra. Lika ofta har Sveriges regering uttryckt sitt stöd till denna process, nu senast efter helgens utveckling i Guerguerat. Efter decennier av tomma löften behöver FN, och Sverige, redovisa vad de gör och vilka resultat det får.

Ann Linde, det är nu det gäller om ett fullskaligt krig ska kunna undvikas. Redan nu sker en upptrappning av Marockos förföljelser och våld mot journalister och civila västsaharier. FN-spåret som du sätter din tilltro till behöver leverera och Sverige behöver driva på mer aktivt. Rätten till självbestämmande för det västsahariska folket är den enda vägen till fred.

Mohamed Mayara
Västsaharisk journalist, verksam i gruppen Equipe Media i det ockuperade Västsahara

Mohamedsalem Werad
Västsaharisk journalist, verksam i gruppen Saharawi Voice i flyktinglägren i Algeriet

Kristin Ivarsson
Föreningschef för svenska Björkåfrihet (tidigare Emmaus Björkå) som bedriver Sida-finansierade projekt i Västsahara och flyktinglägren i Algeriet

Ämnen

Kategorier


Björkåfrihet, tidigare Emmaus Björkå, är en ideell förening som arbetar med internationell solidaritet, socialt ansvarstagande och hållbar utveckling.

Secondhand-verksamheten ökar återanvändningen i samhället och minskar Sveriges miljöpåverkan. Björkåfrihet deltar också i flera forskningsprojekt för att få fram bättre metoder för återvinning och återbruk av textil. 2019 var Björkåfrihet först i världen med att beräkna ett klimatavtryck för sina secondhand-varor, som också kunde jämföras med konsumtion av till exempel nytillverkade kläder. Jämförelsen visade bland annat att en begagnad jacka kan skänkas till insamling och köpas igen 393 gånger innan den har gett upphov till samma växthusgasutsläpp som tillverkning, distribution och försäljning av en enda ny jacka.

Genom internationellt utvecklingssamarbete och opinionsarbete stödjer Björkåfrihet organisationer som arbetar mot fattigdom och förtryck runt om i världen. På hemmaplan ges stöd till asylrättsrörelsen och organisationer som arbetar med papperslösa människor. Björkåfrihet samarbetar även med ett fyrtiotal kommuner och erbjuder meningsfull sysselsättning och arbetsgemenskap åt människor som står utanför arbetsmarknaden och/eller har funktionsnedsättningar.

Björkåfrihet har kollektivavtal med Handelsanställdas Förbund och Unionen. Organisationen har även 90-konto och kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll. 2019 blev Björkåfrihet världens första ideella secondhand-organisation med kvalitets- och miljöledningscertifiering enligt ISO9001/14001.

Pressbilder
Generella pressbilder fria för användning i redaktionella media finns på https://bjorkafrihet.se/pressbilder/. De är licensierade under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 4.0 Internationell Licens. Ange ”Foto: Björkåfrihet” vid användning.

Relaterat innehåll

Björkåfrihet
Aröds industriväg 27
417 05 Göteborg
Sverige