DNA räcker ej i faderskapsmål

Trots att DNA visar att kvinnan med 99 procents sannolikhet inte är mannens biologiska barn får hon nu laglig arvsrätt efter mannen som påståtts ha gjort en kvinna med barn i Umeå på 1950-talet.

Över 50 år senare har det ovanliga faderskapsmålet genomgått en lång rättslig prövning. Nu senast i Högsta domstolen (HD), rapporterar Västerbottens-Kuriren. Det måste inte alltid råda överensstämmelse mellan rättsligt och biologiskt faderskap, skriver HD, bland annat.

1958 förklarade Rådhusrätten i Umeå att mannen skulle anses vara pappa åt det barn som fötts utom äktenskapet 1954. Domen vann laga kraft.

Mannen avled i april 2011 och efterlämnade ytterligare två barn. Det är dessa två barn som har yrkat på att det ska fastställas att deras bortgångne pappa inte var far till barnet som föddes på 50-talet.

HD skriver i sitt beslut att faderskapsfrågan redan är avgjord i och med att domen vunnit laga kraft. Dessutom är huvudregeln att det inte tillåts att mannens arvingar efter hans död för talan i faderskapsfrågan när han själv inte har ifrågasatt faderskapet under sin levnadstid, skriver HD.

Texten är hämtad från Svenska Dagbladet.