Dans som motstånd: Sandra Weil curerar utställning för CFHILL

Den brittiske skulptören Daniel Silver arbetar inte ensam i sin ateljé, som de flesta konstnärer. Till sällskap har han tre dansare och till deras improviserade dans, skissar han kropparna i lera. Några väljs sedan ut för att gjutas i kolossalformat – två till tre meter. Nu ställs hans verk ut på CFHILL tillsammans i med sex andra konstnärer, i en utställning curerad av Sandra Weil som har dans som tema. Utställningens titel är All Movements Have Memories.

PRESSVISNING TORSDAG 17 OKT KL 11- 12. Lättare lunch serveras.
Västra Trädgårdsgatan 9, Stockholm (vid Kungsträdgården)

Utställningen All Movements Have Memories öppnar fredag 18 oktober och pågår till och med lördag 16 november 2019.

OSA till joanna@partproject.se

Den fristående Tel Aviv-baserade curatorn Sandra Weil besökte senast Sverige för utställningen Not the End, med konstnärer vars verk berörde Förintelsen. Nu återkommer hon med en samlingsutställning med danstema.

– Jag intresserar mig i den här utställningen för konstnärer som, istället för det vanliga ensamma arbetet i ateljén, valt att relatera till andra på ett sätt som liknar den kollektiva gemenskapen i ett danskompani. Dansarna i ett danskompani är tränade att relatera och lita på de andra, något som kan lära oss att bry oss om andra och i längden att engagera oss socialt. För mig är dialoger och styrkan i hur konst kan sammanföra människor som annars rör sig i olika fält, något magiskt, säger Sandra Weil, utställningens curator.

Om de medverkande konstnärerna:

Gadi Dagon (född i Australien 1957), arbetade från 1990 – 2016 som danskompaniet Batsheva Dancecompanys husfotograf. I en serie verk visas hans bilder från koreografen Ohad Naharins världsturnerande och kritikerhyllade verk Hora (2009), med elva dansare mot en intensivt grön fond.

Noa Eshkol (1924 – 2007), var en berömd israelisk koreograf och danspedagog som tillsammans med Avraham Wachman (1931 – 2010) utvecklade en unik variant av notation för dansinstruktioner, där fokus skulle ligga på det känslomässiga uttrycket. Parallellt med sin koreografgärning arbetade Eshkol med textila verk, där själva tillvägagångssättet hade släktskap med dansnotation, enligt ett särskilt mönster. Textilverken blev ett sätt att bearbeta upplevelsen av Yom Kippur-kriget och under en period slutade hon helt att koreografera, som en för henne nödvändig protest.

Sheila Hicks (född i USA 1934), är en av de mest hyllade och uppmärksammade konstnärerna idag. Med garn och tovad ull, skapar hon färgstarka abstrakta objekt som varierar i skala från centimeterstora till att fylla hela rum. Viktig inspiration fick hon av sin lärare på femtiotalet, konstnären och Bauhaus-pedagogen Josef Albers som introducerade henne för textil konst av mexikansk ursprungsbefolkning i Anderna. Sin ställning som en av världens just nu mest betydande konstnärer erövrade hon i samband med Venedigbiennalen 2017. 2018 hade hon en omfattande utställning på Centre George Pompidou, Paris.

Ohad Meromi (född i Israel 1967, baserad i New York) utgår i sina målningar och objekt från en estetik förknippad med stora samhälleliga förändringar och stora förhoppningar, företrädesvis det israeliska sjuttiotalet och det ryska avantgardet i början av förra seklet. Ur det perspektivet får dansen en befriande roll, ett sorts motstånd och motgift mot yttre kontroll och en allt mer avtagande fysisk närhet till varandra.

Daniel Silver (f. 1972, baserad i London), är skulptör, men arbetar även textilt med monumentalverk, bland annat i samarbete med ACNE. Han har bland annat nyligen deltagit i en samlingsutställning på The Freud Museum i London. 2013 hade han uppmärksammad utställning – Dig – som utgjordes av en fiktiv utgrävningsplats.

Marcel Dzama/Jockum Nordström. Utställningen presenterar deras samarbete med collage som de arbetade med 2011 genom att skicka varandra sina urklipp mellan New York och Stockholm. Resultatet blev The Donkey Prefers Garbage to Gold, en serie verk skapade kollektivt.