"När jobbar ni då?" Colin Moon intervjuas i Dagens Industri

Svenskar och svenska företag tycks älska möten. Eller kanske älska att hata möten. Man vill helst inte gå, men blir sur om man inte finns med på kallalesen.

- Ni verkar se på möten ungefär som på släktträffar", säger Colin, som är aktuell med en ny liten bok - swedes@meetings.

- Ni tillbringar 25 procent av arbetstiden i mötesrum och lägger nästan lika mycket tid på att fika. Det jag inte får ihop är när ni egentligen får något gjort", säger Colin Moon.

Än mer svårbegripligt blir det av att barnen ska hämtas tidigt på dagis eller hunden lämnas på hunddagis mitt i allt.

När svenska helger kan sammanfattas med orden fredagsmys, lördagsgodis och söndagsångest kan arbetsveckans start sammanfattas med ett enda ord: måndagsmötet. 

- Ni liksom måste ha ett möte. Och det avslutas oftast med att man bokar in nästa möte. Det mest speciella är alla etiketter - förmöte, idémöte, avstämningsmöte och självklart det viktiga planeringsmötet, säger Colin Moon med ett stort leende.

Han betonar att det svenska arbetslivet präglas av ord som börjar med 'p'. Planering är nästan lika viktigt som processer och projekt.

Colin Moon poängterar att alla möten och fikapauser fylla en funktion, även om den inte alltid är uppenbar.

- Jag har hört chefer som kommit till Sverige och klagat på att de anställda är lata och bara dricker kaffe dagarna i ända. då brukar jag säga att de ska stå där själva och ta en kaffe - för det är nästan aldrig bara fikasnack, det är den bästa teambuildingaktivitet som finns.

I sin bok swedes@meetings tar Colin Moon upp sin iakttagelser om svenskarnas mötesiver och vill därmed sprida sin kunskap till personer som jobbar med svenskar. Boken är skriven på engelska. Och även om Colin vill upplysa med glimten i ögat så finns det allvar bakom orden.

- De flesta chefer som arbetar globalt har inte gjort sin kulturella hemläxa.

Och vad är det konstigaste med svenskar?

- Det mest fascinerande med svenskar är att de utgår ifrån att de är normala, säger Colin Moon.

Text: Adpated from Dagens Industri, 28 February 2014, Carl-Johan Lejland