Remissvar till Välfärdsutredningens delbetänkande Ordning och reda i välfärden - SOU 2016:78

Sammanfattning av remissvaret

• Utredningen har negligerat de mest relevanta konsekvensanalyserna. Regering och riksdag har därför inget genomarbetat underlag för att bedöma vilka konsekvenser utredningsförslaget får. Därför kan utredningsförslaget inte läggas till grund för någon lagstiftning innan ett sådant arbete är genomfört. 
• Förslaget kommer enligt min uppfattning att leda till att valfriheten inom välfärden urholkas inom ett antal år pga. av att betydande delar av de privata välfärdsföretagen inte kommer att finnas kvar. Därför bör utredningens förslag avvisas speciellt som utredningen inte kunnat visa att de privata företagen levererar en sämre kvalité. För alla de hundratusentals medborgare som kommit till insikt om att just för dem är ett privat alternativ det bästa, kommer det att vara mycket negativt när denna verksamhet avvecklas. Kan sedan inte det offentliga förse dessa medborgare med lösningar dessa upplever som lika bra, vänds en frustration mot de politiker som tagit bort något som för dem fungerat väl.
• En väl fungerande princip är att när ett företag fullgjort sin leverans matchas detta av en jämbördig prestation i form av betalning, varefter eventuella vinster eller förluster tillhör bolaget och dess ägare. Att staten härtill ska ge sig på branschspecifika vinstregleringar bara för att kunden är offentlig, är en ny princip som inget land prövat. Ett experiment av detta slag ska avvisas på principiella grunder eftersom det bryter en sedan länge fungerande rollfördelning mellan staten och näringslivet.
• Utredningen föreslår ett vinsttak som innebär att nuvarande nivåer på rörelseresultaten på i snitt ca 5 procent av omsättningen ska ner till nivåer under 1 procent för majoriteten av företagen. Denna stora minskning av resultaten kan bara åstadkommas genom att öka kostnaderna eller minska intäkterna. Huruvida detta tillför något positivt för välfärden är högst osäkert. Däremot vet vi med säkerhet att vinster är viktiga för att långsiktigt trygga ett företags utveckling. De ger resurser för utveckling och de skapar finansiell stabilitet i ett företag, och just detta skadas om företagens vinster elimineras på det drastiska sätt som utredningen föreslår. Vi får mycket bräckliga företag och långsiktigt sänker detta kvalitén i välfärdstjänsterna och det medför mindre trygga jobb. Härtill vet vi att utan vinster kan inte branschen attrahera nytt kapital för investeringar. Vinstelimineringen medför långsiktiga skador på välfärdsföretagen varför förslaget ska avvisas.
• Genom att införa ett vinsttak som ligger i närheten av noll elimineras ägarnas värden i motsvarande grad utan att de kompenseras. Detta är mycket allvarligt för tilltron till äganderätten i Sverige. Det är också ett mycket allvarligt besked till hela näringslivet att staten i praktiken kan radera ut livsverk för företagare i en hel bransch utan kompensation. Detta kommer för lång tid skada relationerna mellan näringslivet och regeringen, vilket är skadligt för Sverige. Det bidrar också till ökad motsättning över blockgränsen, vilket regeringen i andra sammanhang säger sig vilja motverka. Också av dessa skäl bör förslaget avvisas.
• Samhället har redan stora utmaningar med att klara välfärden. Till detta kommer framöver ett ökat tryck pga. en åldrande befolkning och en stor invandring. Att härtill lägga på en ytterligare belastning med krav på ny offentlig kapacitet för att ersätta ett stort bortfall av privat kapacitet som följd av utredningens förslag, kan inte vara en klok politik. I stället ska de privata företagen med sina 230 000 anställda ses som en positiv resurs för att lösa de utmaningar vi har.
• Regeringen vet att en proposition i enlighet med utredningens förslag kommer att röstas ner i riksdagen. Samma sak torde gälla efter nästa val. Att en minoritetsregering lägger förslag som röstas ner förstärker bara bilden av en svag regering som saknar förmåga att samla en majoritet i riksdagen. Också av detta skäl bör förslaget avvisas.

Bakgrund till mitt remissvar

Utredningen Ordning och reda i välfärden berör grundläggande frågor kring hur privata välfärdsföretag ska få drivas framöver. En avgörande fråga är här om det finns någon grund för ett vinsttak och i så fall om föreslagna nivåer resulterar i företag som utvecklas och är stabila?

Detta är mycket viktiga frågor för de ca 18 000 företag i välfärdssektorn som idag är direkt berörda av förslaget. Jag har tagit del av vilka remissinsatser regeringen har prioriterat. Här finns 142 remissinstanser. Till min förvåning har regeringen inte haft något intresse av att få in remissvar från företagare i en fråga som så direkt berör företagare. Några enstaka företagarorganisationer finns med men inga företag i branschen. Härtill är det så att utredningsmannen Ilmar Reepalu, som jag känt i snart 30 år, saknar egen bred erfarenhet av att driva och utveckla tjänsteföretag. Mycket talar för att detsamma gäller för den stab han haft omkring sig.

I SB PM 2003:2 anges att syftet med att skicka utredningsförslag på̊ remiss är främst att regeringen vill ha belyst vilka konsekvenser som förslaget kan få om det genomförs. Jag ser en risk när varken utredningen eller remissinstanserna har bred erfarenhet av att driva privata tjänsteföretag i upp- och nedgångar, att illusionen om att man framgångsrikt kan driva välfärdsföretag med några tiondels procent i rörelsemarginal kan få fotfäste.

Det är mot denna bakgrund jag använt den möjlighet lagstiftningen ger att på eget initiativ lämna ett remissvar.

Om mig Dan Olofsson

Själv driver jag inte välfärdsföretag men jag har under 40 år byggt, utvecklat och ägt tjänsteföretag med många tusen anställda. Välfärdsföretag är också tjänsteföretag. De är service- och kunskapsföretag där humankapitalet är det viktiga. Det är utifrån dessa erfarenheter och utifrån att jag under ett antal år studerat frågan och deltagit i debatten, som jag gör mina bedömningar om hur utredningens förslag påverkar välfärdsföretagen.

Jag är således inte part i målet som företagare utan mitt perspektiv är hur vi med mångfald kan få en bättre välfärd. Min uppfattning är också att de seriösa och hårt arbetande företagarna inom välfärdsbranschen under ett antal år utsatts för en retorisk hetsjakt som hotat deras företag. En drivkraft för mig har varit att kampanjen mot dessa företagare varit djupt orättvis eftersom ingen kunnat visa att dessa privata företag i snitt levererar sämre kvalité för varje använd skattekrona än de offentliga. Ändå ska de avvecklas genom vinstförbud. Detta leder till offentliga monopol vars svaghet är bristande kostnadseffektivitet, bristande lyhördhet mot kunden och bristande förmåga till förnyelse.

Framtiden byggs inte med offentliga eller privata monopol. Att låta många blommor blomma och ge utrymme för entreprenörer, nytänkande och alternativ är en bättre väg än monopolets väg. Monopol stelnar med tiden oavsett vilka ambitioner som funnits. Premiera dem som sköter sig väl oberoende av ägarform, och agera med kvalitetskrav och kvalitetsuppföljning mot dem som sköter sig mindre väl oberoende av ägarform. Låt den enskilde medborgaren välja det alternativ som passar denne bäst och kombinera detta med en solidarisk finansiering så att alla för tillgång till en bra välfärd. Härtill finns en mängd viktiga frågor som jag valt att inte ta upp. Exempel härpå är att använda nationella prov för att komma bort från betygsinflation. En annan viktig fråga är att fria val kan behövas kompletteras med att samhället till viss del får tillgång till metoder för att motverka segregation vid antagning mm. De två ytterligheterna att medborgaren bestämmer allt eller inget behöver inte vara det optimala.

Konsekvensanalyser

Utredningen saknar relevanta konsekvensanalyser kring vad utredningens förslag resulterar i. Låt mig här redovisa några viktiga exempel:

1. Om man utgår från resultat- och balansräkningar för välfärdsföretag senaste tillgängliga år, hur blir då resultatprofilen om utredningens förslag tillämpas? Hur många företag och hur många anställda innehåller olika resultatintervall? Hur många anställda finns det i företag som får ha max 0 procent, max 0,5 procent, max 1 procent och max 2 procent rörelseresultat av omsättningen?
2. Vad blir den långsiktiga effekten om man driver företag med max 0, 0,5, 1 respektive 2,0 procent i rörelsemarginal jämfört med inget vinsttak alls som idag. Hur påverkas investeringsvilja, innovationsvilja, antal anställda och andelen konkurser/nedläggningar. Hur påverkas möjligheterna till finansiering såväl från banker som från ägare?
3. Hur många företag kommer att fortsätta driva sin verksamhet efter 1 år, efter 5 år och efter 10 år?
4. Hur många anställda har dessa företag efter 1 år, efter 5 år och efter 10 år i förhållande till idag? Vad blir det totala frånfallet i kapacitet uttryckt i antal anställda?
5. Hur stora investeringar i miljarder kronor krävs av det offentliga för att kompensera för bortfallet inom det privata?
6. Hur stora förluster i bolagsvärden i miljarder kronor gör ägarna om förslaget genomförs. Är det förenligt med respekt för äganderätt och EU-lagstiftning att i huvudsak eliminera bolagsvärdena för en hel bransch genom ett riksdagsbeslut utan att kompensera ägarna? Hur påverkas synen på Sverige som ett stabilt land att investera i om förslaget genomförs?
7. Hur påverkas investeringsviljan bland de privata ägarna med förslaget? Vilka konsekvenser får en minskad investeringsvilja?
8. Hur stor andel av de anställda vill istället ha arbete hos offentlig arbetsgivare?
9. Kommer det offentliga att finna personal för att ersätta bortfallet inom det privata?
10. Kommer bortfallet av privata företag att resultera i längre köer inom olika segment inom vård och omsorg? Vad händer om många privatläkare och andra specialister inte finns kvar som resurs? Klarar kommuner mm av att etablera tillräckligt många kommunala skolor, vårdcentraler etc. som fungerar lika bra som de privata när de avvecklats? Vilken beredskap finns för detta?
11. Hur påverkas valfriheten. Vad anser de direkt berörda brukarna om de istället blir hänvisade till en offentlig producent av välfärdstjänsten?
12. Vad innebär det för innovation och nytänkande om förslaget genomförs?
13. Hur påverkar förslaget kvinnors företagande i Sverige?

Varje regeringsmedlem och varje riksdagsman har att ställa sig frågan om det är rimligt att tillstyrka ett så omfattande förslag utan att svaren på ovanstående frågor är grundligt utredda. Sverige har historiskt haft ett mycket seriöst utredningsväsende där fakta och konsekvenser utreds ordentligt innan beslut fattas. Den aktuella utredningen negligerar i stort sett alla relevanta konsekvensanalyser, vilket är mycket bekymmersamt. På denna grund bör hela utredningen avvisas.

Ytterligare skäl till varför utredningens förslag bör avvisas.

För att sänka rörelseresultaten från i snitt ca 5 procent av omsättningen till några tiondels procent behöver kostnaderna ökas med motsvarande belopp. Vilka kostnader ökas då? Kommer dessa ökade kostnader samhället tillgodo på något sätt? Eller så kan resultatminskningen ske genom mindre produktion med åtföljande lägre intäkter? Detta är givetvis negativt för samhället. En tydlig minussida med förslaget är att företag med föreslagna mycket låga tillåtna resultatnivåer inte kan bygga upp reserver för framtida intäktsbortfall och för framtida investeringar. Inte heller kan de attrahera ägare och kapital. Min samlade erfarenhet säger mig att utredningens förslag leder till att vi får mycket bräckliga företag utan utvecklingskraft. På denna grund bör utredningens förslag avvisas.

Väljer regeringen att ändå gå fram med utredningens förslag, utan att regeringen utrett konsekvenserna, visar det tyvärr att också Sverige är på väg in i ett samhälle där man inte behöver undersöka riktiga fakta och konsekvenser. Man gör det man känner för istället. Utredningen framför på flera ställen att det finns risker, men utredningen konkretiserar inte detta med något substantiellt. Utredningen har heller inte kunnat påvisa att privata företag levererar sämre kvalité än de offentliga. Ändå utmynnar utredningen ut i ett generalangrepp mot privata företag som hotar deras existens. Utredningen är ett mycket allvarligt avsteg från en fin svensk faktabaserad svensk tradition. Också på denna grund bör utredningens förslag avisas om det läggs till grund för lagstiftning.

Den offentliga verksamheten inom välfärdsområdet har redan idag betydande utmaningar. Härtill kommer att vi framöver får en åldrande befolkning samtidigt som vi haft en stor invandring. Att klara allt detta torde vara en tillräcklig utmaning för ambitiösa politiker. Detta viktiga arbete ska inte försvåras av att den offentliga verksamheten härtill ska behöva bygga upp betydande kapacitet för att ersätta ett stort bortfall från den privata sektorn. Det är en klokare politik att se de privata företagen som en positiv resurs för att klara våra utmaningar framöver. Också av detta skäl bör utredningens förslag avvisas.

En väl fungerande princip är att när ett företag fullgjort sin leverans matchas detta av en jämbördig prestation i form av betalning, varefter eventuella vinster eller förluster tillhör bolaget och dess ägare. Att staten härtill ska ge sig på branschspecifika vinstregleringar bara för att kunden är offentlig, är en ny princip som inget land prövat. Ett experiment av detta slag ska avvisas på principiella grunder eftersom det bryter en sedan länge fungerande rollfördelning mellan staten och näringslivet. Härtill är vinsttak på låg nivå bara ett sätt att uppmuntra att ett företag inte ska anstränga sig utöver en av staten fastställd nivå.

Utredningen bygger på ett antagande som förespråkarna för stopp för vinster i välfärden använder. Vinster uppkommer genom att försämra kvalitén. De negligerar då att utan nöjda kunder har ett företag inga intäkter, och därmed inga vinster. Att vinstförbud leder till offentliga monopol med betydande inbyggda problem brukar dessa förespråkare undvika att nämna. Min egen erfarenhet från 40 års arbete med tjänsteföretag är följande: Företag som genererar bra vinster över tid levererar som regel också bra kvalité och får nöjda kunder. Anledningen till detta är att de är välskötta. Företag som inte levererar vinster levererar som regel också dålig kvalité eftersom de inte är välskötta. Det finns således ingen grund för att införa ett vinsttak om det är kvalité man vill värna. Utredningen har inte heller kunnat visa att privata aktörer som levererar hög vinst i snitt levererar sämre kvalité för varje använd skattekrona. Också på denna grund bör utredningens förslag avvisas.

Förespråkarna för vinstförbud synes ha en syn att vinster är något fult som ska motarbetas. Vi företagare har en annan syn på vinster. Långsiktigt är det kvittot på att företaget i fråga lyckats kombinera nöjda kunder med överskott i verksamheten som gör att företaget får resurser för utveckling, reserver för en nedgång i syfte att trygga jobben samt att de som investerat får en avkastning. Nu ska detta överskott elimineras genom högre kostnader eller lägre intäkter. Inte någon framgångsrik långsiktig företagare i Sverige har byggt företag som utvecklats med utredningens föreslagna principer. Ett litet företag som inte har någon ambition att utveckla verksamheten kan få sin verksamhet att fungera med utredningens principer genom att ägaren konsumerar upp överskottet via ökad lön etc. eller att denne arbetar mindre med bibehållen lön. Självklart ger detta ingen bättre vård, skola eller omsorg utan det ger bara bräckliga företag som inte har kraft att utvecklas. Också på dessa grunder bör utredningens förslag avvisas.

Att ett land är rättssäkert och värnar äganderätten är ett grundfundament för välstånd och marknadsekonomi. Att med ett riksdagsbeslut, som i praktiken är ett vinstförbud, eliminera värden för många tiotals miljarder kronor utan kompensation till ägarna kommer att skada Sveriges goda anseende som ett stabilt land att investera i. För många företagare talar vi om livsverk vars värden staten över en natt eliminerar. Detta saknar motstycke i Sverige och det kommer att för lång tid framöver skada relationerna mellan regeringen och näringslivet och också förtroendet för Sverige som ett stabilt land att investera. Det kommer också att cementera motsättningarna över blockgränsen. Också på dessa grunder bör utredningens förslag avvisas.

Undersökningar visar att inom de flesta segment i välfärdssektorn är det privata aktörer som i många fall ligger i topp. Det gäller också personalens trivsel, låg sjukfrånvaro etc. Om ambitionen är att förbättra välfärden åstadkommer man bara det omvända genom att ta bort många av de bästa. När nu ordning och reda i välfärden ska utredas väljer regeringen och utredaren att bara behandla den mindre privata delen. Signalvärdet med detta är att ordning och reda i den större offentliga delen förtjänar inte någon uppmärksamhet, trots att detta är den stora elefanten i rummet. Också på denna grund bör utredningen avvisas.

Få personer som deltar i debatten kring vinster i välfärden, och det gäller även utredaren, har egen bred erfarenhet av att långvarigt äga och driva tjänsteföretag i upp- och nedgångar. Min bedömning är att om de hade haft det hade de också kommit till insikt om att man inte med framgång kan driva tjänsteföretag där majoriteten av företagen ska operera med mindre än 1 procent i rörelsemarginal, dvs med mindre än 0,8 procent i resultat efter skatt. Ca 25 procent av företagen får bara generera förlust med utredningens förslag eftersom de har ett negativt operativt kapital. Förslaget är i praktiken ett vinstförbud och det fungerar inte. Här borde regeringen lyssna på personer som har långvarig erfarenhet av att äga och driva tjänsteföretag.

Om det nu är så att syftet med hela utredningen är att de privata företagen ska avvecklas genom vad som i praktiken är ett vinstförbud, hade det varit en fördel om både utredaren och regeringen tydligt klargjort detta och sedan utrett vad detta får för konsekvenser.

Dan Olofsson
Entreprenör
dan.olofsson@danir.com

Urval av utmärkelser:

Konungens Medalj i 12:e storleken för betydelsefulla insatser för svenskt näringsliv.
Svenskt Näringslivs Nicolinpris för ökad förståelse för företagens betydelse.
Region Skånes pris för synnerliga insatser för Skånes utveckling.
Veckans Affärers Social Capitalist Award