Pressmeddelande -
Löpningsterapi har effekter på depression och ångest jämförbart med antidepressiva läkemedel
I en ny studie genomförd i Nederländerna erbjöds deltagare som led av depression eller ångest att välja mellan löpningsterapi och att ta antidepressiv medicin. Resultaten visade att dessa två behandlingar hade jämförbara effekter på psykiatriska symtom, men att deltagarna föredrog löpningsterapi, som också erbjöd ytterligare fysiska hälsofördelar.
Depression och ångestsjukdomar är två distinkta psykiska sjukdomar som ofta förekommer samtidigt hos samma person. Depression är en stämningsstörning som kännetecknas av ihållande känslor av sorg, hopplöshet och förlust av intresse för aktiviteter. Ångestsjukdomar omfattar en rad tillstånd som kännetecknas av överdrivna och ihållande känslor av rädsla, oro eller olust. Medan det är normalt att uppleva ångest i stressande situationer innebär ångestsjukdomar mer intensiva eller långvariga symtom som stör det dagliga livet.
Standardbehandlingar för depression och ångestsjukdomar innefattar antidepressiva läkemedel och psykoterapi. Dock är antidepressiva inte effektiva för vissa människor och kan också ha besvärande biverkningar. Nya studier har indikerat att fysiska träningsinterventioner, där patienter engagerar sig i fysisk aktivitet, har effekter som är jämförbara med antidepressiva och psykoterapi. Aeroba övningar av minst måttlig intensitet, övervakade av tränare, visade sig vara mest effektiva. Aeroba övningar, även kända som kardiovaskulära övningar eller kardio, är fysiska aktiviteter som ökar hjärtfrekvensen och andningen under en längre tid. Detta inkluderar snabb promenad, löpning/joggning, cykling, simning, dans, aerobics och liknande aktiviteter.
Studieförfattaren Josine E. Verhoeven och hennes kollegor ville komplettera dessa resultat genom att också jämföra effekterna av träning och antidepressiva på fysisk hälsa. De genomförde en 16-veckors interventionsstudie där de jämförde effekterna av antidepressiv medicin och löpningsterapi på svårighetsgraden av psykiska hälsosymtom samt ett antal fysiska hälsoparametrar, inklusive metabola och immuna indikatorer, hjärtfrekvens, vikt, lungfunktion, handgreppsstyrka och övergripande kondition hos en grupp människor som led av depression och/eller ångestsjukdom.
Deltagarna var 141 patienter mellan 18 och 70 år. Deltagarna inkluderades i studien om de inte använde någon psykiatrisk medicinering vid tidpunkten för studien eller antidepressiva de senaste 2 veckorna, om de inte hade någon allvarlig psykiatrisk störning förutom depression eller ångest, om de var tillräckligt friska för att löpa eller ta emot antidepressiva, om de inte hade någon självmordsrisk och om de inte var gravida.
Deltagarna fick välja mellan att ta antidepressiva och löpningsterapi. Deltagare som inte angav något starkt önskemål om en av behandlingarna tilldelades slumpmässigt till en behandling. De fick delta i psykoterapi som vanligt under studieperioden.
Deltagarna i antidepressivbehandlingsgruppen fick en initial dos på 10 mg escitalopram. Escitalopram är en selektiv serotoninåterupptagshämmare, en klass av läkemedel som ökar nivån av signalsubstansen serotonin i hjärnan och därigenom ökar dess effekter. Det används vanligtvis för att behandla depression och ångestsjukdomar. Effekterna av denna behandling utvärderades av en psykiater vid vecka 2, 6, 10 och 16 i studien. Baserat på detta kunde dosen ökas upp till maximalt 20 mg per dag.
Löpningsterapin bestod av övervakade 45-minuters utomhuslöpningssessioner under den 16-veckors studieperioden, 2 eller 3 gånger i veckan. Löpningssessionerna började med en 10-minuters uppvärmningsperiod, följt av 30 minuters jogging med en intensitet som höll hjärtfrekvensen inom det tilldelade träningsintervallet. Detta intervall var 50–70 % av hjärtfrekvensreserven under de första 4 veckorna och 70–85 % av hjärtfrekvensreserven under de följande 12 veckorna. Träningsperioderna avslutades med 5 minuters nedvarvning. Dessa sessioner genomfördes och övervakades av kvalificerad personal.
Resultaten visade att studiedeltagarna i stor utsträckning föredrog löpövningar framför antidepressiva. 96 deltagare deltog i löpningsterapi, medan 45 fick antidepressiv medicin. De två grupperna var lika vad gäller ålder, könsfördelning, relationsstatus och ett antal psykiska och fysiska egenskaper.
I antidepressivgruppen följde 82% av deltagarna medicinbehandlingsprotokollet. Detta var fallet endast med 52% av deltagarna i löpningsterapigruppen. Denna andel deltagare deltog i mer än 22 löpsessioner. Å andra sidan startade 14 deltagare aldrig sin löpningsterapi och 16 deltog i färre än 9 sessioner.
Andelen deltagare som uppnådde en fullständig eller nästan fullständig symtomlindring var liknande i de båda grupperna - 43% i löpningsterapigruppen och 45% i antidepressivgruppen. Liknande resultat erhölls när svårighetsgraden av symtom på depression och ångest jämfördes mellan de båda grupperna - genomsnittliga poäng på bedömningar av dessa symtom skilde sig inte åt mellan de två grupperna.
Däremot visade jämförelsen av fysiska hälsoindikatorer att löpningsterapigruppen uppvisade en minskning av hjärtfrekvens, midjeomkrets och en ökad lungfunktion. Antidepressivgruppen visade å andra sidan en ökning av vikt, en liten ökning av diastoliskt blodtryck och triglyceridnivåer i blodet.
Medan interventionerna hade jämförbara effekter på mental hälsa, överträffade löpningsterapi antidepressiva vad gäller fysisk hälsa, på grund av både större förbättringar i löpningsterapigruppen och större försämring i antidepressivgruppen, konstaterade studieförfattarna.
Studien bidrar med värdefull kunskap till den vetenskapliga förståelsen av effekterna av träningsbehandlingar för depression och ångestsjukdomar. Dock har den också begränsningar som bör beaktas. Deltagarna valde i stor utsträckning behandlingsgrupper själva. Föredraget för löpningsterapi var större, men efterlevnaden för denna behandling visade sig också vara mycket lägre.
