Strukturella hjärnskillnader hos vuxna med ADHD kopplade till läkemedelsbehandling

En ny hjärnavbildningsstudie visar att vuxna med ADHD som behandlats med centralstimulerande läkemedel uppvisar ökad hjärnytekomplexitet, jämfört med personer med ADHD som aldrig tagit medicin. Resultaten tyder på att långvarig behandling kan vara kopplad till strukturella förändringar i områden kopplade till känsloreglering, belöning och beslutsfattande.

Kort om studien:

• 26 vuxna med ADHD deltog (13 behandlade med stimulantia, 13 obehandlade).
  
  
• Deltagarna genomgick MRI-skanningar och standardiserade skattningar av ADHD-symtom och impulsivitet.
  
  
• Behandlade deltagare visade ökad gyrifiering (hjärnveckning) i bl.a. Rolandic operculum, supplementära motorområdet och fusiforma gyrus.
  
  
• De hade även ökad sulcal depth (fårdjup) och högre fractal dimension, vilket tyder på ökad ytkonfiguration.
  
  

Viktiga fynd:

• Ingen skillnad sågs i grå substansvolym eller ADHD-symtomnivåer mellan grupperna.
  
  
• Den obehandlade gruppen hade större kortikal tjocklek i vissa frontala områden.
  
  
• På impulsivitetsmått skilde sig grupperna endast på skalan "venturesomeness" (benägenhet till risktagande), där den obehandlade gruppen skattade högre.
  
  

Forskarna kommenterar:

“Trots tydliga strukturella skillnader i hjärnbarken såg vi inga motsvarande skillnader i ADHD-symtom eller total hjärnvolym,” skriver författarna.

Viktiga begränsningar:

• Studien omfattade ett litet urval (26 personer), vilket gör resultaten osäkra.
  
  
• Studien är observationsbaserad – man kan alltså inte fastställa orsakssamband.
  
  
• Det är möjligt att vissa hjärnskillnader fanns innan medicinering påbörjades.
  
  

Studien stärker bilden av att ADHD och dess behandling påverkar hjärnan på flera sätt – men visar också att strukturella förändringar inte nödvändigtvis återspeglas i symtomlindring.

Artikeln, “How psychostimulant treatment changes the brain morphometry in adults with ADHD: sMRI Comparison study to medication-naïve adults with ADHD”, är publicerad i Psychiatry Research: Neuroimaging och författad av Sherief Ghozy m.fl.

Källa: psypost.org