Studie kopplar psykiska egenskaper till ensamhet och negativa copingbeteenden hos unga vuxna

En ny studie publicerad i Psychological Reports har funnit ett starkt samband mellan vissa psykiska egenskaper—som osäker anknytning, emotionell instabilitet och otydlig självuppfattning—och ökad ensamhet hos unga vuxna. Forskningen visar också att ensamhet ofta leder till tillbakadragande från sociala situationer, särskilt efter stressiga livshändelser. Resultaten tyder på att psykiska egenskaper kan bidra mer till ensamhet än externa sociala faktorer och föreslår att kognitiva terapier som fokuserar på dessa egenskaper kan vara mer effektiva än traditionella sociala interventioner.

Studien genomfördes med anledning av de ökande nivåerna av ensamhet, särskilt bland unga vuxna, där nästan hälften av personer mellan 18–22 år i Australien rapporterade regelbundna känslor av ensamhet efter COVID-19-pandemin. Till skillnad från emotionell ensamhet, som beror på bristen på nära personliga relationer, handlar social ensamhet om avsaknad av ett större samhälls- eller gruppmedlemskap. Studien undersökte fyra viktiga psykiska egenskaper—anknytningsstil, känsloreglering, neuroticism och självuppfattning—och deras koppling till social ensamhet, särskilt i relation till stressiga livshändelser.

Resultaten visade att individer med säker anknytning var mindre benägna att rapportera social ensamhet, medan de med ångestfylld anknytning, hög neuroticism och otydlig självuppfattning var mer benägna att känna sig socialt isolerade. Vidare visade studien att copingbeteenden, såsom socialt tillbakadragande, också var kopplade till högre nivåer av ensamhet. Intressant nog var tendensen att dra sig tillbaka mest uttalad hos individer som nyligen upplevt stora livsförändringar, såsom att flytta eller förlora en relation.

Dessa resultat belyser vikten av att ta itu med interna psykiska faktorer, som emotionell instabilitet och problem med självuppfattningen, snarare än att enbart fokusera på att öka sociala interaktioner för att motverka ensamhet. Studien föreslår att ensamhet, när den är kronisk, kan leda till långsiktiga psykiska hälsoproblem som depression, missbruk och till och med självmord, vilket understryker behovet av tidig intervention. Forskarna påpekar dock att det lilla, demografiskt snäva urvalet av universitetsstudenter kan begränsa resultaten till en bredare population.

Studien, “Determinants of Social Loneliness and Negative Coping Styles of the Socially Lonely”, författades av Mark A. Facey och Craig P. Speelman.

Källa: psypost.org