Under flera år har det rapporterats om blåmusslornas död. Mycket forskning har lagts ner på att försöka förstå varför de har försvunnit. Men i år har det hänt något.
I havet längs med Tjörns och Orusts kuster, upp i Byfjorden utanför Uddevalla och i norra Bohuslän täcks nu bottnarna av enorma mängder små blåmusslor, och ingen verkar riktigt veta vad återkomsten av blåmusslor beror på.
Mats
I måndags var det hummerpremiär. Tusentals hummertinor som läggs ut för att fiska upp västkustens ”svarta guld”. Men allt är inte guld som glimmar - som bekant.
De finns överallt, i havet och på land, i djur och växter och också i den mänskliga kroppen. Det är tjugo år sedan termen ”mikroplaster” definierades i en vetenskaplig artikel och så här, tjugo år senare, har den ansedda tidskriften Science tagit sig an uppgiften att granska var vi står idag och hur vi ska kunna komma till rätta med de växande problemen som mikroplasterna orsakar.
Fiskar fungerar som ett slags guider, hittar bytena och ”pekar” ut platsen för bläckfisken som kan använda sina flexibla armar för att fånga bytet som gömt sig.
Att sälja fisk som är kvar i havet är en dröm för varje bedragare. Hen kan påstå att antalet fiskar är hur stort som helst, vem kan bevisa vad som finns under ytan? Jag tänker på HC Andersens saga när jag lyssnar till forskarna under Kustvattendagen i Mariehamn. Vem kan jag lita på?
