Dörrarna från Småland

Många väljer att flytta sin produktion utomlands. Det gör inte Diplomat. Genom att tillverka ytterdörrarna i småländska Bankeryd skapar Diplomat hållbarare transporter som värnar om miljön. Det svenska vädret är som bekant högst föränderligt, med sol, vind, blåst, kyla och regn. För att dörren ska få rätt utseende och klara av alla påfrestningar från vårt svenska klimat, krävs ett gediget hantverk och lokal kunskap.

Svenskt hantverk och produktion
En ytterdörr från Diplomat ska inte behöva bytas titt som tätt, de är gjorda för att hålla i långa loppet. Trästommen är i furu som fylls med cellplast för att få en bra isolering. På var sida om cellplasten finns det aluminiumplåtar som håller fukten borta. Ytterst sitter antingen en HDF-skiva eller laminat. Kunden har också möjlighet att personifiera sin dörr och göra den unik med tillval och färg. Därför krävs ett noggrant precisionsarbete och stort engagemang från alla som jobbar med dörrarna. Vi får en rundvandring i fabriken och hinner stanna vid ett par stationer och prata med dem som gör dörrarna levande. 

En ytterdörr blir till
Det låter från maskiner och luktar trä. I gula västar och skyddsskor får vi en guidad tur genom fabriken medan arbetet pågår runtomkring oss. För att en dörr ska bli verklighet måste beställningen komma in i fabrikens ordersystem. I fabriken får varje dörr en unik kod som bär dess identitet och berättar om det är standardmodell eller en personifierad specialvariant. Koden vet allt om ytterdörrens modell, storlek, fräsning, vilken typ av dekor, spröjs, färger, lås och glas. Den digitala informationen bestämmer genom vilka olika produktionsstationer dörren ska gå.

Måleriet
Det finns inga dåliga väder – bara dåliga ytskikt som man brukar säga i fabriken. Just färg och ytskikt får ta många av vädrets smällar, därför sker målningen i dubbla lager med ett väderbeständigt färgsystem som ger en mycket slitstark yta. När vi kommer till måleriet står Jan och Tomas och målar spröjs. De har arbetat tillsammans länge och känner varandra väl.

– Vi är gamla Tordare. Han som var ordförande i klubben var också VD på fabriken, så det var via honom som vi började arbeta här, säger Jan.

IK Tord är en idrottsförening i Jönköping och sportintresset skiner igenom på många ställen i fabriken. Medan Jan sprejmålar ett rött spröjskors bekräftar Tomas att färger blivit allt vanligare.

– Det går inte säga vilken färg som är vanligast, vi målar alltifrån blått, till grönt och brunt.

Människa och maskin
Vid stationen CNC får ytterdörren sin form. I ett designprogram lägger man in hur dörren ska se ut. Vilken modell den ska bli och alla fräsningar som ska göras. Det är här man bestämmer till exempel utfräsningar för glas, lås och om dörren ska ha några speciella spår. Roger går runt på olika stationer men nu övervakar han den stora maskin som utför alla fräsningar. Väldigt förenklat är det vid ”översynen” och ”finishen” som den mänskliga närvaron gör det maskinen inte klarar av. Alla finsnickerier, målningar, detaljer och slipningar är gjorda för hand. Roger har jobbat i fabriken i femton år och kan det här med dörrar.

– Om man ska köpa en dörr är det viktigt att titta på finishen, alltså ytan, hur den är målad, och att allt är rakt och fint, säger Roger.

Olika vägar till Bankeryd
Precis som dörrarna bär personalen sina egna historier. De flesta vi pratar med bor i närområdet och har arbetat länge i fabriken. Någon har hamnat här av en slump medan någon annan representerar tredje generationen. Generellt har de allra flesta en stark anknytning till Jönköping och är uppväxta i orterna runtomkring. Men vid stationen för de dörrar som ska målas med specialfärg
träffar vi Armin. Han bor numera i Jönköping men tog en annan väg till Bankeryd. Som 18-åring flydde han och hans familj från kriget som var på väg att utbryta i forna Jugoslavien. Efter sju år i Österrike tog han sig till Sverige.

– Jag jobbade med dörrar i Österrike också, men mina föräldrar bodde i Sverige så efter att ha besökt dem ansökte jag om uppehållstillstånd i Sverige.

Armin gjorde markarbeten åt den förra ägaren av dörrfabriken och blev erbjuden jobb, något han är glad för än idag.
– Jag trivs väldigt bra här, säger Armin.

Armin delar arbetsstation med Lotta. Hennes väg in i fabriken gick via ett bemanningsföretag. Många kommer i kontakt med fabriken på så sätt och blir kvar. Hon håller på att maskera en dörr som ska tvåfärgsmålas när vi träffar henne. Jag passar på att fråga om hon minns någon speciell dörrfärg.

– Det har varit någon illorange och någon rosa som jag minns lite extra. Det skulle vara kul att se på vilka hus såna dörrar sitter, säger hon.

I emballeringen plastas dörrarna och väntar på att bli upphämtade av lastbilar. Sedan skickas de till återförsäljare över hela landet innan de får sina nya hem.