Övermedicinering: En hård verklighet inom svensk rättspsykiatri

Just nu är jag tillbaka i rättspsykiatrisk slutenvård på grund av att jag tagit ett återfall av droger. Jag straffas mycket hårt grund av mitt återfall och “risk för psykos”. I två års tid var jag utan mediciner och allt gick bra men nu håller de på och omprövar min diagnos och jag medicineras igen. Jag riskerar alldeles för mycket just nu.

Jag har idag varit inlåst i 100 dagar för ett återfall. 100 dagar och min födelsedag, jul och nyår. 100 dagar utan min familj och relationer som är faktiskt det viktigaste för någon som har ett beroende. Om de bara visste om allt jag har fått vara med om och hur traumatiskt det egentligen är att hamna under psykiatrin i Sverige.

ECT – ett lagligt tvångsmedel i Sverige trots internationellt förbud

Landet som ger tvångsbehandling som ECT (elbehandling – som många gånger orsakarminnesförluster) vilket såväl Europeiska rådet, som FN:s rapportör mot tortyr och FN:s kommitté mot tortyr beslutat endast får ges med samtycke.

Medicinering i stället för terapi

Den sorgliga besvikelsen kommer när man förstår att i den svenska vården behandlasmänniskor oftast med endast en typ av lösning och det är medicinering – och då gärna med tvång och med stöd av lagarna. I dagens läge är terapi ett begrepp som endast i liten utsträckning förekommer i psykiatrin i vårt Sverige. Det finns svenska psykiatriker och kritiker som kämpat med ämnet i mer än 10 år och det gäller att inte släppa taget om informationen och kampen.

Övermedicinering är tyvärr mycket vanligt

Att övermedicinera är något som psykiatrin har gjort länge och verkar alldeles för lata och vana vid. Detta kan kännas väldigt äckligt. Alla vet att dessa mediciner egentligen är vad man borde kalla för Zombie Droger. Vid höga doseringar (som är vanligt förekommande) har de fruktansvärda biverkningar som att orsaka en enorm trötthet, kraftigt försämrad fysisk motorik, påverkan av mentala förmågor som att tänka och minnas. Dessutom är extremt snabb viktuppgång vanligt (ibland upp emot 30 kg på ett fåtal månader), likaså mycket obehagliga tics och akatisi (rörelsestörning som kännetecknas av en stark känsla av rastlöshet, obehag, ångest, och oförmåga att sitta stilla). Sömnproblem, försämrade levervärden och tänder som ruttnar är bara några få av andra hemska biverkningar som patienter får uppleva.

Biverkningar som såklart försämrar måendet och förkortar livslängden…

En stor del av patienterna som får uppleva dessa mediciner mår faktiskt sämre av resultatet. En känd biverkning av antidepressiva är att de faktiskt höjer självmordstankar. En del patienter saknar till och med sina psykoser för att det var behagligare än nuläget med medicineringen. Jag tror för övrigt inte att statistiken stämmer alls när det gäller biverkningar, här inne ser jag att 2 av 10 inte har några symtom av det jag nämnde ovan och inte vice versa. Människor som tar dessa läkemedel lever kortare tid än andra.

Och detta drabbar psykiatriska patienter som redan mår dåligt

Platsen där detta sker är där man vill bota människor som redan är på gränsen med sämre självförtroende. Detta påverkar en del patienter djupt och vissa ger upp sin önskan om att få bli accepterade igen i samhället. Tanken på att man har blivit orättvist tjock eller inte längre kan sitta still, koncentrera sig, man har fått med sig nya konstiga tics i tunga eller käken eller skakiga händer, man ser nervös och stressad ut och inget hjälper mot det. Eller jo de vill ge mediciner för biverkningarna också förresten, mer piller för den redan känsliga levern. Om man lider av någon diagnos så hjälper medicineringen verkligen till så att man ser ut som en mentalt störd person. Vissa patienter föredrar att hoppa framför tåget än att komma tillbaka hit, så allvarligt är det. Under min tid (sedan 2020) har fem patienter tagit självmord, fyra som jag personligen pratat med och två som jag bott på samma avdelning med. Vi har suttit och ätit, druckit kaffe – helt enkelt bott under samma tak. Alla valde självmord och var medicinerade.

Utbrett beroende av läkemedel som läkemedelsbolagen tjänar stora pengar på

För mig är den utbredda användningen av läkemedel ett beroende som vården lider av. Vi måste också inse att dessa preparat är en stor marknad där företag tjänar massvis med pengar med att straffa, skaffa och orsaka mer problematik. Mental ohälsa är verkligen dagens stora folksjukdom som läkemedelsbolagen och en stor andel av alla psykiatriker vill bota med läkemedel. Ohälsan verkar vara här för att stanna. Yngre och yngre faller varje år för depression. Mycket allvarliga problem för oss alla, även globalt.

Annan omänsklig behandling i rättspsykiatrin

Idag såg jag en annan patient som blev straffad och blev av med sin frigång (frigång = utevistelse på egen hand endast på sjukhusområdet max en timme i taget och 2 gånger om dagen) för att han gav bort en snus. Patienten blev av med sina förmåner och måste i stället gå ut med personalen för att annars riskerar samhället att en människa ger bort en snus till. Anses han ha insjuknat eller vara farlig? För att han helt enkelt ville vara snäll och hade en längtan om att vara mänsklig. Har ni lätt att förstå vad jag skriver?

Sverige är en förebild i annan vård – när ska detta komma psykiatrin till gagn?

Så när ska Sverige bli förebilden som landet påstår sig vara? Sverige är extremt duktigt när det gäller cancerforskning och hjärt-kärlforskning? Detta kan verkligen inte sägas om psykiatrisk vård som är så inriktad på läkemedelsbehandling.

Folk, bli inte mentalt sjuka för att ni kommer få hemska tics for life eller bli kraftigt överviktiga och få diabetes! Med dagens psykiatri försöker många undvika vården och bota sig själva. Tack för alla skattepengar som slängs bort i psykiatrin.

Skribent Natalie
070-797 20 29
info@equalsthlm.se

Läs också...

Många läkemedelsskador i rättspsykiatrin
Höga doser neuroleptika under lång tid i rättspsykiatrin