16 BUP-mottagningar i länet blir nio – trots det ”god och nära” vård!

BUP, barn- och ungdomspsykiatrin ska organiseras om. Mottagningar ska slås ihop och bli större och därmed bättre enligt politikernas som beslutat om reformen. Personal som arbetar i verksamheterna är oroliga för patienterna och vad som ska hända med de redan långa köerna. 2004 genomfördes en liknande reform med nästan identiska argument om att allt skulle bli mycket bättre – men blev det bättre?

SKR, Sveriges Kommuner och Regioner och staten har träffat en överenskommelse om att under 2022 vidareutveckla den nära vården. Målet med omställningen av hälso- och sjukvården är att patienten får en god, nära och samordnad vård som stärker hälsan. ”God och nära vård kan beskrivas som ett övergripande mål för den omställning som sker inom hälso- och sjukvården. Omställningen syftar till att vården i högre grad organiseras och bedrivs med utgångspunkt från patientens behov och förutsättningar” som Socialstyrelsen skriver så vackert. Alla är lyriska. Kanske för att det också handlar om stora summor statliga pengar som satsas.

I verkligheten sker rörelser i rakt motsatt riktning. Den vård som erbjuds hamnar allt längre ifrån medborgarna på grund av stordriftsfördelar för struktur, ekonomi och profession. Och istället för sammanhållen vård finns allt starkare krafter som verkar mot ytterligare subspecialisering och märkliga indelningar av patienter i åldersgrupper. Ett belysande exempel är den kommande omorganisationen av BUP i Region Stockholm.

Minskar antalet BUP-mottagningar

Den blågröna majoriteten i Region Stockholm klubbade tidigare i höst igenom en ny geografisk områdesindelning för barn- och ungdomspsykiatrin i länet. Omorganisationen innebär att dagens 16 BUP-mottagningar ska bli nio.

Liknande omorganisering genomfördes 2004
2004 genomfördes en liknande reform med i princip samma argumentation. På Radio Stockholms hemsida publicerades den 8 oktober 2004:

2004 gick man alltså från 28 mottagningar i länet till 17. 2004 bodde det 1 861 000 människor i Stockholms län, 2022 bor det 2 429 000 människor i länet. Befolkningsmängden har alltså ökat med en halv miljon människor. Samtidigt visar Region Stockholms egen folkhälsoenkät att den egenupplevda psykiska ohälsan hos barn och unga ökar. Ett rimligt svar på detta borde rimligen vara att bygga ut antalet BUP-mottagningar till åtminstone 28 som det var 2004 för att kunna garantera en ”god och nära vård”. Istället sänker man nu antalet till nio.

Inga besparingar bakom beslutet säger ansvarig politiker

Att besparingar och effektiviseringar inte finns med som åtminstone en pådrivande faktor är svårt att tro på när man i tjänsteutlåtandet som ligger bakom beslutet kan läsa:

Försämring för patienterna

Frida*, en före detta patient på BUP är frustrerad över den kommande omorganisationen som hon menar är en försämring:

– Jag tog kontakt med BUP när jag var 17. Jag bodde i Nacka och mottagningen låg jättenära skolan. Jag kunde gå dit och ha samtal med psykologen på lunchrasten eller på håltimmar, de var jätteflexibla. Hade mottagningen legat någon annanstans, längre bort, hade det inte fungerat. Då hade mina föräldrar fått reda på att jag träffade en psykolog och det hade…, ja, om inte lett till våld, så åtminstone till psykisk misshandel av mig. Det var närheten och flexibiliteten hos BUP som gjorde att det blev så bra för mig. Jag hade inte kunnat ta mig till BUP om inte mottagningen hade legat så nära. Jag hade behövt mer kontakt med dem och bättre kontakt med vuxenpsykiatrin sen när jag fyllde 18. De var helt avgörande för att jag var vid liv efter gymnasietiden.

– Jag hade vänner som hade det svårare att få en fungerande kontakt med BUP – eftersom de bodde mycket längre ifrån. Jag var lite upprörd över det då, att det inte fanns bättre möjligheter för mina vänner, att de inte fick de möjligheter jag fick. Och så fick jag se förslaget till omorganisation av BUP som innebär färre mottagningar än idag.

Förra omorganisationen ledde inte till märkbara förändringar

– Det här har ju redan gjorts en gång med nästan identiska argument från politikernas sida men jag ser INGET resultat på vårdköer, tillgänglighet till vård osv, hur jag än kollar. De gick från 28 till 17 mottagningar. Nu ska de gå från 16 till nio. Och säger att det inte påverkar vården, att den till och med blir bättre.

– Jag hade en vän som hade allvarlig borderline. Han var självdestruktiv och kunde i perioder inte ta sig till skolan. Det enda stället han kunde få dialektisk beteendeterapi på, var inne i stan. En 13-14 åring ska åka till DBT på egen hand, hans förälder måste ju jobba, trots att han inte ens kan ta sig till skolan. Det är så ignorant kring vilken situation barn och unga kan befinna sig i.

”Psykisk ohälsa är inte kostnadseffektiv”

– Politikerna säger att det INTE handlar om neddragningar av ekonomiska skäl men det är det ju. De säger att vårdcentralerna ska ta hand om många av BUPs pateinter men de är ju också redan hårt belastade.

– Det finns inte någon mottagning i psykiatrin i Stockholm som har eller har haft låg belastning eller patienttryck. Det här handlar inte om storleken på mottagningarna, det handlar om att de vill få in så många patienter som möjligt. De räknar pinnar. Det är kvantitet som räknas – kvalitet är ointressant. Man inför 20- eller 30 minuters-behandlingar istället för 40 – 50 minuter som det var tänkt. Man genomför helst manualbaserade korta behandlingar. Så mycket av psykiatrin idag handlar om att passa in behandlingarna i New Public Managements krav för att verksamheten ska vara kostnadseffektivt men psykisk ohälsa är inte kostnadseffektivt. Psykisk ohälsa låter sig inte passas in i de mallar som politiker och makthavare tycker är bekvämt.

Har diskuterats i brukarrådet

Marita Jacobsson, aktiv i Autism & Aspergerföreningen Stockholms län, sitter i BUPs brukarråd. Man har där diskuterat omorganisationen sedan den presenterades i början på 2021.

– Det vi reagerade mest på var att man i förslaget skulle dela upp åldrarna och ha mottagningar för yngre barn, 6 år och äldre samt en för tonåringar. En mycket dålig uppdelning då många gör sina utredningar i detta skede och har behov av stabilitet och kontinuitet. När de dessutom kanske ska få behandling på ytterligare ett ställe… Det är så långt från sammanhållen vård man kan komma – att bryta i en så känslig ålder. Den blir ju bara mer splittrad.

Men Marita riktar också viss kritik till att det blir längre att åka för många:
– Har man inte en bil och måste ta sig kommunalt till mottagningarna blir det ju ett hinder till. Chefen för BUP sa på ett möte att just det var ett problem redan innan omorganisationen, att människor inte kommer iväg till mottagningarna, så han trodde inte att det skulle spela någon roll, antingen kommer man iväg eller inte. Finns det rätt vård är man också villig att åka.

För tungt för vårdcentralerna

Marita berättar vidare:
– BUP har utredningsfokus och tar emot dem som mår allra sämst. För att få snabb vård krävs att man är suicidal, annars hänvisas man till annan vårdaktör. Det är ju bra om det funkar men kunskapen finns ju inte i vårdcentralerna som det ser ut nu. Det är för tungt för vårdcentralerna och husläkarmottagningarna. Jag är orolig för hur det ska fungera, om det ska finnas psykolog, specialistsjuksköterska och kurator på varje vårdcentral. Jag vet inte hur de ska ro i land det. Jag tror att intentionerna är goda men är tveksam om de får till det. Det låter bra när de pratar om vissa saker, och jag önskar att det kommer bli verklighet. Gärna så fort som möjligt – helst igår.

Effekterna syns inte förrän det är för sent

Frida är orolig för hur det ska bli:
– Min största oro är att det inte ska märkas till en början eftersom BUP inte har möjlighet att se någon annan än den som verkligen kämpar för att få komma till dem och står i deras kö. De barn och ungdomar som inte orkar kontakta BUP, som inte orkar kämpa, eller har föräldrar som orkar kämpa för dem, kommer inte att synas eller fångas upp förrän de hamnar i slutenvården, suicidstatistiken börjar med självskador eller hamnar i missbruk. Det här går inte att utvärdera för BUP innan problemen redan har hänt. Det är jag rädd för.

Socialstyrelsen skriver: ”God och nära vård kan beskrivas som ett övergripande mål för den omställning som sker inom hälso- och sjukvården. Omställningen syftar till att vården i högre grad organiseras och bedrivs med utgångspunkt från patientens behov och förutsättningar.”

Leder omorganisationen av BUP till god och nära vård?