Diagnossamhällets förtryck måste brytas – vem gör det i Sverige?

I Sverige lever vi under trycket av diagnossamhället, eller ska vi kalla det, förtrycket. Vi har svårt att få vård utan en diagnos. Vi blir inte sjukskrivna utan en giltig diagnos. Vi får inte sjukpenning beviljad utan en diagnos. Våra barn som har svårigheter i skolan får inte extra resurser om de inte har en diagnos. Vi får inte lönesubventioner utan diagnos. Vi får inte hjälpmedel utan diagnos. Vi får inte tillhöra socialpsykiatrin utan diagnos. Och så vidare….

Det är behoven som ska styra enligt alla fina lagar, men i praktiken är det diagnosen som styr och ställer, oavsett om aktuellt problem ska hanteras av sjukvård, försäkringskassa eller kommun.

Om detta diskuteras inte i Sverige. I Sverige är en så gott som enig psykiaterkår (med några få undantag) överens om att diagnoser är något bra och att dessa diagnoser huvudsakligen behandlas med medicin. Det svenska psykologförbundet, som borde ha en annan inriktning och kämpa för utökad samtalsbehandling och ickefarmakologiska metoder i en tid när den psykiska ohälsan skenar, är tysta. Det viktigaste målet för psykologförbundet är inte att diskutera det rimliga i denna samhällsutveckling utan att hålla sig väl med psykiatrerna och deras organisationer. Enligt insatta källor handlar det om en kohandel där även psykologer ska kunna hamna på chefspositioner inom vården vilket ju är bra för deras möjliga karriär och löneutveckling. Men patienterna då?

Vill man ta del av en pågående diskussion i ämnet måste man söka sig utomlands. Som så många gånger förr, till Storbritannien och USA. Där finns en opposition mot den rådande ordningen. En opposition till det läkemedelsindustriella komplexet som väljer att ställa frågor och inta ståndpunkter som gynnar patienterna mer än den egna karriären. En opposition som menar att människans psykiska mående i hög grad bestäms av hens historia och livsvillkor. En opposition som menar att god vård, istället för att enbart reglera molekyler inuti människan, också måste ta hänsyn till samhällets roll.

Öppet brev från amerikanska psykologförbundets avdelning 32

Vi publicerar här ett öppet brev från arbetsgruppen för diagnostiska alternativ inom det amerikanska psykologförbundet. Brevet är ett officiellt uttalande från ”Society for Humanistic Psychology” och representerar inte ståndpunkten för American Psychological Association eller någon av dess andra avdelningar eller underenheter.

Texten är ganska komplicerad men väl värd att läsa då den tar avstånd från sjukdomsförklarande av vanligt och ovanligt mänskligt beteende och att det ska korrigeras genom medicinering. Vi publicerar i blå text i parentes våra förklaringar av svåra ord och begrepp.

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Här läser du Equals översättningen av det öppna brevet av TFDA: "Om behovet av revidering och reformering av diagnostiska system" texten är skriven av Task Force on Diagnostic Alternatives of the American Psychological Association’s Div. 32 (the Society for Humanistic Psychology)http://bit.ly/2U3R1RN

Texten i sitt original kan läsas på:
https://www.apadivisions.org/division-32/leadership/task-forces/diagnostic-alternatives