Elisabeth tog sin omhändertagna dotter till sjukhus – nu har hon kontaktförbud

Elisabeth fick kontaktförbud på sin dotter för att hon tog henne till sjukhus när hon skurit sig i handlederna. Nu hålls dottern på hemlig adress av socialtjänsten. Elisabeth får inte och har aldrig fått träffa henne trots domstolsbeslut om umgänge en gång i månaden. Socialtjänsten gör en annan ”bedömning”.

Elisabeth flyttade till Järfälla från en annan kommun 2020.
– Jag förlorade jobbet där under coronan men så hittade jag ett jobb i Stockholm och så flyttade vi hit, min dotter Anna och jag, berättar Elisabeth.
Till en början gick det bra:
– Anna fick i skolan hela vårterminen och halva höstterminen. Hon togs ifrån mig den 5 oktober 2021…
Elisabeth tystnar, sväljer, befinner sig i ett mentalt tillstånd av smärtsam sorg blandat med raseri över det hon och hennes dotter utsatts för. Hon känner sig sviken av ett land och en myndighet som ryckt hennes barn ifrån henne. Hon gör ett nytt försök:

Var finns pappa undrade skolan – men ingen pappa fanns

– På höstterminens början blev hon kallad till samtal med sin mentor på skolan. Hon gick dit glad, men kom tillbaka, upprörd och ledsen. Och situationen blev bara värre och värre. Hon började kalla mig saker. Jag förstod att skolan frågade hennes om hennes pappa och varför hon inte hade kontakt med honom. ”Bor mamma och pappa ihop? Varför inte? Hur ofta träffar du din pappa? Bråkar mamma och pappa? En mamma och pappa kan träffas utan att bråka…”.

– Det är mycket konstigt för jag berättade för skolan, rektorn, lärare, innan min dotter började, att det inte har finns någon pappa. Jag åkte till en klinik i Danmark och blev inseminerad och gravid på det sättet så det finns ingen pappa. Jag var 35 år och nyskild då. Jag hade inte tiden att träffa en man för att skaffa barn, så jag gjorde på det sättet. Många gör så.

– Skolan bearbetade och påverkade min dotter. Jag blev arg såklart och sa åt läraren att hon inte var lämplig som lärare. Dessutom anmälde jag skolan till Skolinspektionen.

Anmälde skolan till Skolinspektionen – skolan motanmälde oro

Skolans svar kom snabbt:
– Den fjärde oktober 2021 blev jag kallad till samtal med rektorn under skoltid. Jag gick dit men ingen tog emot mig. Någon från Skolinspektionen, läraren det gällde, samt två personer från socialtjänsten hade möte med rektorn på hennes rum. Jag satt utanför rektorns rum i 45 minuter och väntade på att få komma in på mötet, men fick till slut information från socialtjänsten om att det inte skulle bli något möte med utan att jag kunde gå hem.

– Jag gick hem och efter några minuter ringde samma person från socialtjänsten och sa att de skulle omhänderta min dotter nästa dag. Jag måste lämna över henne till dem annars skulle det bli polishämtning. Jag var chockad, men sa okej, jag ville inte utsätta mitt barn för polishämtning. Jag godkände att lämna över mitt barn frivilligt. Jag hade inget val. Jag var tvungen…

Anna slutade gå till skolan efter omhändertagandet

Anna placerades dagen efter i ett jourhem i Barkarby. Rätt snart framkom det brister.
– Anna ringde och berättade att hon inte fick middag i jourhemmet. Det skulle räcka med skollunchen på dagen och en smörgås på kvällen, berättar Elisabeth. Jag ringde socialen som inte gjorde något. En annan gång ringde Anna och berättade att hon druckit vin. Jag sa åt henne att sluta, att barn inte ska dricka vin. Jag berättade för socialen som inte brydde sig.

En gång ringde Anna på en skoldag och ville träffa Elisabeth som var ledig från jobbet. På direkt fråga sa Anna att hon fått tillåtelse av skolan att vara ledig för att göra det. De åt på restaurang när skolan ringde och frågade var Anna var
– ”Hon är med mig” svarade jag, berättar Elisabeth, ”det ni har gett henne ledigt för”. Det visade sig att Anna inte berättat sanningen. Hon hade inte bett om lov att vara ledig för att träffa mig. Hon hade inte varit i skolan på hela veckan. ”Men det är ju ert ansvar att ha reda på var hon är” sa jag till skolan. Jag ringde socialen som sa att allt säkert skulle bli bättre.

Elisabeth tog sin dotter till sjukhus

Den 15 november ringde kvinnan på jourhemmet efter Elisabeth och berättade att Anna mådde mycket dåligt.
– Hon frågade om jag kunde ta Anna till sjukhus. Jag sa åt henne att hon skulle ta Anna till sjukhus, att det var hennes ansvar. Men när jag pratade med Anna i videosamtal såg jag att hon skurit sig i handlederna och att hon behövde till sjukhus. Elisabeth åkte genast i väg:
– Jag tog henne till sjukhus som hänvisade till BUP-akuten. De pratade separat med henne och med mig. Till slut fick jag träffa en läkare som sa att jag kunde ta med barnet hem, men jag berättade att jag inte fick, att socialen skulle godkänna det. Läkaren försökte ringa jourhemmet men fick inget svar. Jag lämnade tillbaka Anna till jourhemmet sent på natten.

Elisabeth fick kontaktförbud på sin dotter – för att hon tagit henne till sjukhus

En kort tid senare ansökte socialtjänsten om LVU hos förvaltningsrätten:
– De sa att jag var bipolär, att jag drack alkohol och att jag hade ”bristande känslomässig tillhörighet” och därför var olämplig som mor. De sa att jag utsatte henne. Men jag är inte bipolär, jag har inga långa sjukskrivningsperioder, jag dricker inte alkohol. Jag älskar min dotter över allt på jorden. Men det spelade ingen roll. De fick igenom LVU, de fick igenom kontaktförbud och att min dotters vistelseort skulle hållas hemlig för mig eftersom jag tagit henne till sjukhus den där natten då hon skurit sig.

– Domstolen bestämde att jag skulle få träffa min dotter en gång i månaden men jag fick aldrig göra det. Jag får inte träffa min dotter. Hon var 12 år då, idag är hon 14 år. Sist jag såg henne var femte februari 2022. Då grät hon: ”Vår familj finns inte längre” … Hon skär sig på handlederna, har handlat Tramadol, hon har ringt langare och handlat vodka, hon har åkt till Kristinehamn utan tillåtelse från familjehemmet som inte har någon koll på henne, var hon är. Hittills har mitt barn vart placerad på nio olika jourhem, haft nio olika socialsekreterare och hon har inte gått i skolan under hela den här tiden, över ett år. Vad hade de gjort mot mig om jag inte låtit henne gå i skolan på över ett år? När hon bodde hos mig förekom inga droger, ingen alkohol, hon gick i skolan.

Tvingas betala underhåll – till de som tagit hennes dotter ifrån henne

– Jag betalar 1529 kronor varje månad till Järfälla kommun för att de har vårdnaden om henne. Plus hennes barnbidrag plus underhållsbidrag. Hon är mitt enda barn. Jag födde henne med akut kejsarsnitt. Jag uppfostrade henne helt ensam och så tar de mitt barn ifrån mig och jag får dessutom betala för det…
– Hade jag gjort något dåligt hade jag kunnat förstå det. Hade jag varit en olämplig mamma hade det varit korrekt men jag är inte olämplig. Jag har kämpat med hennes uppfostrat. Jag undrar hur hon ser ut idag? Vad gör hon idag? Jag lever inte. Jag överlever bara.

Svårt sviken av Sverige

– När jag kom till Sverige trodde jag att det var ett bra land där barn kunde växa tryggt. Jag arbetade i staten i mitt andra land. Jag trodde att det var ett tryggt land jag kom till. Men verkligheten är inte så. De flesta LVU-drabbade är invandrarföräldrar*. Jag jobbar, jag är arbetsledare, jag har egen försörjning. Jag har levt rätt. Jag har uppfostrat mitt barn på rätt sätt. De har ljugit, och de behandlar mig som en idiot. Om det blir krig kommer jag inte att försvara Sverige. Det här är inte ett bra land. Domstolarna ljuger. Kriminella människor, människor som mördar, får träffa sina anhöriga. Jag får inte träffa mitt barn och när jag tar upp det i domstolarna låtsas de inte om det. De tar inte upp det. De pratar jättevackert om barnkonventionen men sedan följer de den inte.

”Vi kan inte bära din dotter till skolan”

– De säger att jag har ”bristande känslomässig tillhörighet” till barnet. När man inte får träffa barnet regelbundet – vad händer då med relationen? Jag vill inget annat än att träffa henne. Jag kämpade med henne och uppfostrade henne helt perfekt. Jag var jätterädd när hon började skolan för att hennes svenska inte skulle vara lika bra som alla andras. Jag tog henne till bibliotek för att lära henne svenska. Jag har kämpat med hennes läsning och hennes språk och jag lyckades.

– När jag frågar om de tycker att det går bra för min dotter, nu när hon är hemmasittare och inte gått i skolan på ett år och haft nio jourfamiljer på ett år svarar de: ”Vi kan inte bära din dotter till skolan”. Nej det kanske de inte kan, men jag hade burit henne till skolan. Jag kommer inte att acceptera det här oavsett hur många gånger de slår ner på mig.

Fungerar inte att samarbeta med socialtjänsten

– Jag har varit tyst och försökt ha ett samarbete med dem men det går inte. Det fungerar inte. Nu måste jag bråka. Domstolarna lyssnar inte. Myndigheterna är korrupta, Jag visste inte hur det var – men nu när jag hamnat i skiten, vet jag det, de är korrupta. Det kanske har varit bra tidigare här, men inte nu….

– Socialtjänsten säger att min dotter inte vill träffa mig längre. Jag har hört att andra drabbade föräldrar fått höra samma sak. Och de säger säkert samma sak till barnen, att vi inte vill träffa dem Jag vet att de säger åt henne att inte ringa mig, att jag är farlig för henne… min kärlek tar aldrig slut, det bränner i hela min kropp…, det bränner i hela kroppen av saknaden efter min dotter. Det finns inga mänskliga rättigheter här för mig och min dotter.

Har anmält till Högsta förvaltningsdomstolen

Elisabeth måste som förälder vara perfekt. Socialtjänsten använder sig av brottsbelastade personer i sin ”vård”.

I sitt forna hemland har Elisabeth jobbat inom staten. Hon är van vid hur myndigheter arbetar, eller ska arbeta. Hon är också van vid att kolla upp människors bakgrund. Hon vill att rätt ska vara rätt.

– Skolan gjorde fel, jag anmälde dem. Jag har kollat upp om de som handlagt min dotters ärende finns med i belastningsregistret och den första handläggaren gjorde det. Liksom en kontaktperson min dotter fick, liksom första jourhemsmamman. Tre personer i min dotters ärende finns i belastningsregistret.

– Jag har överklagat alla beslut som fattats i förvaltningsrätt och tingsrätt. Jag ringer varje dag till socialtjänsten och säger att jag vill träffa mitt barn, jag vill ha information om mitt barn. En gång i månaden får jag information om henne. Ingenstans finns det information om att hon tagit tramadol vilket jag vet att hon gör.

– Jag har begärt ut samtliga journalkopior. De säger att min dotter har autism och ADHD. Jag har inte fått se någon utredning som visar att hon har ADHD eller autism, jag har inte ens blivit informerad om att utredningar skulle göras De skriver inte att hon använder tramadol, att hon köpt alkohol, att hon rymt…Varför skriver de inte det? Jo, för att hon började knarka och dricka under tiden hon var omhändertagen, under deras så kallade vård…

Ingen kontroll på eller av de nio jourhemmen

– De har placerat min dotter på nio olika jourhem, men de har inte kontrollerat dessa jourhem. Om det finns tillstånd, om de är lämpliga, om de finns med i belastningsregistret. De bara placerar henne var de vill. Hon var på en bondgård i några månader och mockade hästskit. Hon har delat rum med en nittonåring som suttit i fängelse. Vad ger det henne? Just nu bor hon hos en kvinna utan vårdutbildning som ger henne vård 24/7 enligt företaget Lika Pedagogik som kommunen anlitar och som står för jourhemmen och familjehemmen. De har ingen kontroll alls. Det nuvarande jourhemmet har inte haft tillstånd att bedriva familjehem under ett års tid. Det är först nu de har fått tillstånd. Socialtjänsten i Järfälla har ingen kontroll på Lika Pedagogik och de struntar i det.

Svepande anklagelser om psykisk sjukdom fortsätter

Smutskastningen av Elisabeth fortsätter:-Jag hade möte med socialkontorets chef. Han sa: ”Vi hör rykten om att du är psykiskt sjuk”. Vad sa du sa jag? Varken du eller dina kollegor är läkare. Om man jobbar på en myndighet får man inte hitta på saker, inte sätta diagnoser. De måste vara rättvisa också, inte förnedra människor som de har gjort. Jag polisanmälde honom.

– Det finns ingen rättssäkerhet i det här landet. Myndigheterna gör som de vill. Det är våra barn som råkar illa ut.

Har anmält till Högsta Förvaltningsdomstolen

Elisabeth har överklagat beslutet om LVU till Högsta Förvaltningsdomstolen. Hennes advokat skriver följande i överklagan:

”I aktuellt mål finns skäl att bevilja prövningstillstånd då det är av vikt för framtida rättstillämpning att Högsta förvaltningsdomstolen ger närmare vägledning avseende hur bedömningen ska göras av en förälders omsorgsförmåga alternativt omsorgsbrister i relation till beteenden som den unga uppvisar under placeringen. I nu aktuellt fall har det egna beteende som den unga uppvisar av socialtjänsten kopplats till brister i omsorgen som ligger flera år tillbaka. Detta utan att det åberopats underlag till stöd för den bedömningen.

Placeringen av den unga har i huvudsak grundat sig på påståenden om att [Elisabeth] skulle ha utövat våld eller kontroll gentemot den unga samt att hon även i övrigt brustit i omsorgen om henne. [Elisabeth] är inte dömd för något brott och hon har också en socialt ordnad tillvaro. Hon har ett arbete och en bostad och uppfyller samtliga förutsättningar för att kunna ha den unga boende hos sig. Hon har även, på socialtjänstens inrådan, kontakt med en samtalsterapeut rörande den aktuella situationen.

Socialnämnden hänvisar till en bristande föräldraförmåga som ska ha förelegat i tiden före placeringen, d.v.s. för närmare två år sedan. [Elisabeth] har inte tillåtits träffa den unga under tiden och det saknas därför underlag för att utvärdera hur hennes föräldraförmåga ser ut i dagsläget. Det är av stor vikt att ingripande beslut så som omhändertaganden enligt LVU baseras på aktuella förhållanden. Det föreligger synnerliga skäl att pröva målet då utredningen inte varit tillräckligt underbyggd samt inte heller har fokuserat på aktuella förhållanden. Det finns därmed även behov för klargörande avgörande gällande hur bedömning ska ske när en förälders livssituation förändras under LVU-processens gång.” Ännu har inget svar kommit om Högsta Förvaltningsdomstolen tar upp ärendet.

Dubbelt så vanligt att barn till invandrare tvångsomhändertas

Det finns en stark överrepresentation av omhändertagna barn som har föräldrar med invandrarbakgrund. Det är dubbelt så vanligt att barn med invandrade föräldrar omhändertas än att barn med svenska föräldrar gör det. En av anledningarna till det är att invandrarföräldrar i högre grad än svenska föräldrar tackar nej till frivilliga insatser. Statistiken visar också att det är stor skillnad i graden av omhändertaganden mellan fattiga områden och rika, och mellan föräldrar som är välutbildade och de som är lågutbildade.

Skribent Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se

Artikeln är en del av: Artikelserien om LVU-kampanjen

---

Statistik Karlstad universitet publicerad på Sveriges Radio

Statistik från Karlstad universitet publicerad på Sveriges Radio

Statistiken berör alla barn och ungdomar i Sverige som var 21 år eller yngre och som någon gång under 2019 blev föremål för en insats enligt LVU, alltså tvångsvård. Personer som inte har ett personnummer är undantagna, liksom ensamkommande.
Skälet till att vi valde 2019 var att det var det senaste året, då vi kunde få statistik både för bakgrund och vilken typ av bostadsområden de bodde i.

Det totala antalet insatser enligt LVU under 2019: 7.909

1. Personer, födda i Sverige, med två föräldrar födda i Sverige: 3.419
2. Personer, födda i Sverige, med en förälder född i Sverige: 1.345
3. Personer, födda i utlandet 1.668
4. Personer, födda i Sverige, med två föräldrar födda i utlandet: 1.477

Andel av barn och ungdomar i de olika grupperna som var föremål för insatser enligt LVU under 2019:

1. Personer, födda i Sverige, med två föräldrar födda i Sverige: 0,22 %
2. Personer, födda i Sverige, med en förälder född i Sverige: 0,46 %
3. Personer, födda i utlandet: 0,56 %
4. Personer, födda i Sverige, med två föräldrar födda i utlandet: 0,42 %

Alla med svensk bakgrund (1+2): 0,26 %
Alla med utländsk bakgrund (3+4): 0,49 %

Alla: 0,31 %

Vi har också tittat på i vilken typ av bostadsområde de familjer bodde som blev föremål för insatser LVU 2019. Vi har utgått från en indelning som Statistiska Centralbyrån har gjort i samarbete med Delegationen mot segregation (Delmos) och Sveriges kommuner för att bättre kunna studera socioekonomiska förhållanden och åtgärda segregation.

Områdestyp 1 – områden med stora socioekonomiska utmaningar
Områdestyp 2 – områden med socioekonomiska utmaningar
Områdestyp 3 – socioekonomiskt blandade områden
Områdestyp 4 – områden med goda socioekonomiska förutsättningar
Områdestyp 5 – områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar

Och där ser fördelningen ut så här när det gäller andel av barn och ungdomar i respektive grupp som var föremål för insatser enligt LVU under 2019.

Områdestyp 1: 0,44 %
Områdestyp 2: 0,44 %
Områdestyp 3: 0,43 %
Områdestyp 4: 0,29 %
Områdestyp 5: 0,11 %

Alla: 0,31 %