Länsstyrelsens kartläggning av social dumpning – intetsägande läsning

Regeringen gav förra året länsstyrelsen i Östergötland i uppdrag att kartlägga fenomenet social dumpning. Bakgrunden är Statskontorets rapport från 2020 som satte social dumpning, eller ”aktiv medverkan” på kartan. Kartläggningen är dock mycket intetsägande och innehåller ingen ny information. Kommer regeringen vidta åtgärder till följd av länsstyrelsens kartläggning?

Den främsta slutsatsen som länsstyrelsen i Östergötland drar är att det behövs ”fler bostäder med skälig standard och skäliga hyror”. Det krävs därför ”en socialt hållbar bostadsförsörjning” där våldsutsatta kvinnor och barn får nya hem, där personer med missbruk, sociala problem eller psykisk ohälsa inte är hemlösa, och för att nyanlända får bostäder i längre tid än två år där det finns tillgång till utbildning och arbete.

En tråkig kartläggning med få nya lärdomar

För oss som följt social dumpning under flera år innehåller kartläggningen väldigt lite ny information. Man upprepar det Statskontoret sagt om hur ”aktiv medverkan [är] ett problem för mottagande kommuner med sämre förutsättningar till arbete och sociala stöd”, och att ett stort problem och orsak är den ansträngda bostadssituationen: ”Många länsstyrelser påpekar att problemet verkar till synes uppstå när det finns en obalans mellan underskott och överskott på bostäder.”

Vad är aktiv medverkan?

Det behövs en tydligare definition av ”aktiv medverkan”. Bland annat är det idag svårt för den mottagande kommunen att veta om någon flyttat frivilligt eller inte. Dessutom är frågan om frivillighet svår att definiera då det kan finnas flera omständigheter som gör att människor känner sig tvingade att flytta.

Stockholmskommuner som utövar social dumpning slår ifrån sig

I kartläggningen kan man läsa att ”Länsstyrelsen Stockholm beskriver hur det i vissa sammanhang blivit om en förvånad aha-upplevelse för kommuner- är det aktiv medverkan vi sysslar med?”. Och kommuner i Stockholm rättfärdigar också sitt beteende:

”Å ena sidan är till exempel tidsbegränsade bostadskontrakt problematiskt ur ett barnperspektiv. Å andra sidan kan en flytt till en annan del av landet, där möjligheten till ett stadigvarande boende finns, anses vara bättre för barnen än att riskera otaliga flyttar på länets bostadsmarknad, även om till exempel arbetsmarknaden för de vuxna har mindre att erbjuda.”

En socialt hållbar bostadsförsörjning och ”nationell samverkan”

Kartläggningen kommer alltså fram till att det behövs en socialt hållbar bostadsförsörjning med bostäder åt alla. Myndigheten skriver bland annat att rätten till bostad finns inskrivet i grundlagen. Och att det finns ”vissa möjligheter att motverka aktiv medverkan genom utökad kommunal samverkan, dialog och kommunala överenskommelser.” Längre än så kommer man dock inte. Det är väl inte så konstigt med tanke på att länsstyrelserna endast fick tre månader på sig att göra sin kartläggning.

Kända slutsatser och en negativ utveckling

Länsstyrelsen i Östergötland kommer fram till exakt samma slutsatser som är redan kända. Länsstyrelsen i Stockholm, forskare, samhällsdebattörer och till och med vissa politiker har länge hävdat att det behövs fler billiga hyresrätter. Problemet är att utvecklingen går åt fel håll. Fortfarande omvandlas hyresrätter till bostadsrätter och nya hyresrätter har en avsevärt högre hyra.

Vad kommer regeringen att göra?

Regeringen beställde denna kartläggning. Och nu har de fått den på sitt bord. Det behövs en socialt hållbar bostadsmarknad, men regeringen är svag och dessutom har ingen partikonstellation i riksdagen visat något intresse för att genomföra en social reform på bostadsmarknaden. Bostadsmarknaden för grupper som inte är köpstarka ser ut att vara svår även i framtiden.

Skribent: Dennis Aberos
info@equalsthlm.se
0707-972029