Lyckad social dumping – jackpot för socialtjänsten Kista-Rinkeby!

När socialtjänsten jagar iväg människor i behov av stöd till en annan kommuns socialtjänst kallas det social dumping. I denna artikel berättar vi om hur socialtjänsten i Kista-Rinkeby genom hot lyckades trycka iväg en ung våldsutsatt kvinna till en kommun långtifrån Stockholm. Jackpot för socialtjänsten i Kista-Rinkeby som slipper kostnaderna för henne. Hur det känns för den unga kvinnan att bli droppad på en plats hon fullkomligt saknar anknytning till bryr sig ingen om.

Det är i början av mars 2022 när M kommer in till oss. M är trött. Hungrig. Är i försvar. Kollar in oss för att förstå vad vi är för ena. Hon är 23 år gammal och har under de senaste tre nätterna sovit på nattbussar. Nu har hon kommit hit efter att ha fått tipset om oss på ett daghärbärge.

Nekas insatser av Ekonomiskt bistånd,Kista-Rinkeby

Efter några timmars samtal kryper det fram att hon bor hos sin far, en av socialtjänsten väl känd missbrukare i stadsdelen, som tvingar henne att gå ut och handla droger. Gör hon inte det får hon inte bo kvar. Hon själv använder inte droger och har nu flytt fadern för att bo hos släktingar men där hon blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp vilket har tvingat henne tillbaks till fadern som inte tagit emot henne. När hon sökt kontakt med socialtjänsten i sin utsatta situation har de nekat henne bistånd. Hon har ett normöverskott (aktivitetsstöd från Försäkringskassan och det spelar ingen roll att pengarna är slut) och ”soc är dessutom ingen bostadsförmedling”. Då har det blivit nattbuss och hunger.

Placeras av socialtjänstens relationsvåldsteam, Kista-Rinkeby

Vi prövar att närma oss problemet från ett annat håll. M är utsatt flera gånger om, för våld i nära relation. Vi ringer den avdelning på Kista-Rinkeby som reagerar på ett helt annorlunda sätt. Hon får en plats på ett skyddat boende i väntan på vidare utredning. Vi följer med henne på ett antal möten med relationsvåldsteamet på Kista-Rinkeby som efter en kort period beslutas att hon får plats på ett skyddat boende i en stad i Västsverige. På det skyddade boendet som drivs av en stor privat aktör på området, Patia, står tiden still. Man pratar egentligen inte med M om vad det är hon behöver, vad hon vill, kan. Man förbereder henne inte på något. Man låter tiden gå och efter två och en halv månad är det dags för ett förnyat placeringsbeslut från socialtjänsten.

Socialtjänsten ger ett ”erbjudande hon inte kan motstå”

Patia har kontakt med hyresvärdar runt om i landet. Nu har en av dessa ringt och sagt att det finns en lägenhet ledig i en liten stad i Västmanland. Denna information ges till relationsvåldsteamet i Kista-Rinkeby som hugger som en kobra. Budskapet till M är rakt och av samma karaktär som finns i en känd maffiafilm: ”I give you an offer you can´t refuse”. I Ms fall är det inte en lika snygg one-liner levererad av en lika snygg Marlon Brando men budskapet till M är likväl glasklart: ”Du tackar ja till osedda lägenheten i den okända staden, annars anser vi att du tackat nej till de insatser vi erbjuder dig och då avslutar vi placeringen på Patia med omedelbar verkan”.

Hamnar i en tom lägenhet i en främmande stad

Så kommer det sig att M plötsligt skjutsas från en stad i Västsverige till en annan stad i Västmanland som hon knappt hört talas om. Hon hamnar i en tom lägenhet och från och med nu ska hon klara sig själv. Ingen överflyttning av ärendet har skett mellan socialtjänsterna så inget finns förberett. ”Kontakta socialtjänsten när du kommit fram” är budskapet från Kista-Rinkeby. I och med flytten och att hennes förövare inte är uppsökande anses hon inte längre vara våldsutsatt. Pengarna hon har från aktivitetsstödet räcker till en badmadrass från Dollarstore att sova på och en filt, någon tallrik, bestick och lite mat.

Socialtjänsten trycker medvetet bort klienter

Vi vet inte hur det gått för M. En bit ini juni tappade vi kontakten med henne. Hon svarar inte när vi ringer eller mejlar henne. Det bådar inte gott. Chansen att allt blivit lyckat för M känns inte stor.
Några som däremot måste tycka att detta var lyckat är Kista-Rinkeby som på ett enkelt sätt blivit av med en klient som belastar deras personal och budget. Dessvärre är förfarandet inte ovanligt bland stadens socialtjänster: Man håller människor ifrån sig i en väldigt konkret social exkluderingsprocess. Att man i denna process bryter mot andemeningen i det sociala arbetet samt en hel del lagar är något man tar lätt på, om man ens är medveten om det.

Socialtjänsten bryter mot lagar men ingen bryr sig – jackpot!

I förvaltningslagen finns en serviceplikt inskriven. Om denna hade följts hade ekonomiskt bistånd från första början hänvisat M till relationsvåldsteamet istället för att blankt avspisa henne och därigenom hänvisa henne till att sova på nattbussar med allt vad det innebär av risker för en ung människa. Man ska också vara behjälplig i överflyttning av ärenden mellan socialtjänster.

I socialtjänstlagen finns skrivningar om klientens delaktighet och medbestämmande beträffande insatser som berör hen vilket socialtjänsten fullkomligt struntar i, i många fall.

Exemplen på dåligt eller mycket tveksamt socialt arbete och ibland brott mot olika lagar kan göras ännu längre i ett ärende som detta. Men det värsta är att det inte spelar någon roll eftersom det inte finns en granskningsmyndighet värd namnet och att förvaltningsdomstolarna tenderar att ge socialtjänsterna rätt oavsett hur de än agerar. Socialtjänsten gör som de vill och skrattar hela vägen till banken, eller om det i socialtjänstens fall är ekonomichefen. Jackpot för Kista- Rinkeby. Klirr i kassan. Ka – ching!

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…

Socialtjänster i Stockholm bryter mot lagen – vad gör du åt det?
Moderaterna i Sigtuna jagar fattiglappar