Moderaternas förakt för svaghet – nu i partiprogrammet

I helgen presenterade Moderaterna ett nytt idéprogram eller partiprogram. Tanken är att detta program ska ligga till grund för partiets framtida politik.

Moderaterna är, som ett av få partier, mycket intresserade av socialpolitik och socialbidragstagare. I dessa frågor har partiet en verklighetsuppfattning som skiljer sig mycket åt från den verkliga verkligheten. Den vi ser i vår dagliga verksamhet.

I talet till sitt parti som presenterade det nya idéprogrammet sade partiledaren Ulf Kristersson som följer:

”Nu behövs en ny arbetslinje: Målet måste vara självförsörjning, inte bidragsförsörjning. Höga och tydliga krav, inte naivitet och aningslöshet. Snabb och kännbar respons när man bryter mot reglerna, inte välmenande huvuden på sned. Bara den som är stolt över de värderingar som ligger bakom den svenska modellen, kan med kraft försvara den mot fusk, missbruk och brottslighet. Kravlösheten leder till respektlöshet och laglöshet.”

Ulf Kristersson | Tal på Moderaternas idékonferens | 2020-11-07

Foto: European People’s Party, CC BY 2.0,
via Wikimedia Commons

I Ulf Kristerssons och Moderaternas världsbild möter alltså socialtjänsten upp fuskande, missbrukande, brottsliga bidragstagare med ”välmenande huvuden på sned”.

I detta korta stycke lyckas han måla upp bidragstagare som respektlösa fuskare, missbrukare och brottsliga. Han målar upp socialtjänsten som naiv, aningslös och välmenande.

Det vore ju förskräckligt om Ulfs världsbild stämde men nu gör den ju inte det. Istället förskräcks vi av socialtjänstens många och stora krav på människor som många gånger; av funktionsnedsättningar, av våldsutsatthet, psykisk ohälsa, fysisk ohälsa, ren och skär fattigdom, av att inte ha fått en enda realistisk chans i livet, saknar förmåga och kapacitet att leva upp till kraven.

Några exempel på hur ”kravlösa” socialtjänsten är från den senaste månadens verksamhet i Equal:

– En kvinna som misshandlats av sin make under flera års tid nekas försörjningsstöd. Hennes make har enligt socialtjänsten försörjningsplikt och hon uppmanas vända sig till honom.

– En kvinna som är våldsutsatt och lever under kraftigt hot nekas försörjningsstöd om hon inte på tre månader ordnar ett fast boende i Stockholm.

– En familj med ensamstående mamma och tre minderåriga där samtliga familjemedlemmar har funktionsnedsättning vräks av socialtjänsten eftersom mamman inte längre anses behörig till insatsen.

– En kvinna som går på försörjningsstöd tvingas till ”rehabiliterande arbetsträning” där hon måste uppvisa sjukintyg från första dagen med hot om indraget försörjningsstöd. En hårt pressad sjukvård ger henne ett intyg som intygar att hon är sjuk. Socialtjänsten nekar sjukintygets giltighet och håller inne försörjningsstödet. Kvinnan kan inte betala hyra med risk för vräkning som konsekvens.

– En svårt sjuk man som kan gå endast med hjälp av rollator och har missbrukat amfetamin i över 50 år har lyckats hålla sig drogfri i fyra månader. Då anses han av socialtjänsten inte längre ha missbruksproblem och därför behöver han inget stödboende. Han skrivs ut till gatan och akut hemlöshet.

Så ser socialtjänstens ”välmenande huvuden på sned” ut i praktiken. Listan kan dessvärre göras betydligt längre. Man vågar knappt tänka på hur de skulle agera för att agera rätt mot bidragssökarpatrasket enligt moderaterna.

Om man till detta lägger hur Moderater hanterar bidragssökande i sin skyltfönsterkommun Nacka eller moderata förslag om tvingande arbete mot löjligt låga ersättningar för personer som går på försörjningsstöd så framträder en ganska tydlig bild.

Man gillar inte fattiga människor. Man gillar inte misslyckade och misslyckande. Moderaternas uppvisar ett öppet förakt för svaghet och lägger nu in det som en punkt i sitt partiprogram.

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

Läs också…

• ”Det ska inte vara fett att leva på bidrag” – moderat skyltfönster i Nacka
• Benjamin Dousa – de fattigas fiende nummer 1
• Aftonbladet: M vill skambelägga ekonomiskt bistånd