Socialtjänster i Stockholm bryter mot lagen enligt en rapport från Stockholms stad

Enligt en rapport från Stockholms stads socialtjänstinspektörer bryter socialtjänster i Stockholm mot lagen. Vi skrev därför ett öppet brev till Socialborgarrådet Jan Jönsson. I denna artikel gör vi djupgrävning i rapporten som var en kvalitetsgranskning av ekonomiskt bistånd till tillfälligt boende i Hässelby-Vällingby, Skarpnäck, Skärholmen och Södermalms stadsdelsförvaltningar.

Enligt rapporten (Kvalitetsgranskning, Ekonomiskt bistånd till tillfälligt boende Hässelby-Vällingby, Skarpnäck, Skärholmen och Södermalms stadsdelsförvaltningar) har många personer i målgruppen för ekonomiskt bistånd till tillfälligt boende psykisk ohälsa, missbruk och/eller funktionsnedsättning. I flera fall hade de ”uppenbara svårigheter att möta kraven som ställdes vilket medförde att de antingen blev kvar långa perioder på vandrarhem eller fick avslag”.

Svårt att uppfylla krav leder till avslag

Många får avslag på ansökan om tillfälligt boende – inte för att de saknar behov utan för att de inte uppfyller socialnämndens krav! ”Avslagsbesluten i de granskade ärendena grundades bara i undantagsfall i att personen själv hade egna medel för att lösa situationen. I övrigt handlade avslagen främst om att den enskilde inte uppfyllt de krav som ställts.” Och detta medför att den enskilde riskerar att stå utan mat och tak över huvudet. Enligt rapporten är ett av kraven som skulle uppfyllas för att få bistånd är att söka ett visst antal boenden per vecka. Här på Equal arbetar vi dagligen med personer med psykisk ohälsa, missbruk och/eller funktionsnedsättning och vi vet att detta krav är omöjligt för många av dem. De behöver stora hjälpinsatser för att klara av detta. Rapporten slår fast att många med behov av hjälp kring boendeplanering inte fick stödinsatser.

Socialtjänstförvaltningarna är dåligt organiserade

”Samtliga förvaltningar beskrev att gruppen med svårare psykosocial problematik kan vara besvärlig att arbeta på ett långsiktigt sätt med eftersom de inte passar in i organisationen och ofta inte etablerar hållbara kontakter och insatser från andra enheter. Denna målgrupp behöver motivationsarbete och helhetssyn, speciallösningar och samordnade insatser från flera enheter.” Samtidigt misslyckas socialförvaltningen med detta alltför ofta vilket resulterar i att enheten ekonomiskt bistånd blir ensam aktör kvar. Socialinspektörerna skriver att ”det är angeläget att förvaltningarna verkar för att skapa organisatoriska förutsättningar för samverkan och arbetar för att brukare med komplexa behov möts av relevant kompetens och insatser”.

Enheten för ekonomiskt bistånd beviljar i stort sett endast boende på vandrarhem och akutboende. För att komma vidare till andra former av boenden som träningslägenheter krävs beslut från enheten för individ- och familjeomsorg. Därför blir dessa utsatta människor kvar i vandrarhem eller sover ute på gatan vid avslag.

Krav på att söka bostad i hela landet – olagligt och tjänstefel

”Samtliga förvaltningar uppgav att lösningar ofta bygger på att den enskilde flyttar till annan kommun… främst i Hässelby-Vällingby och Södermalms stadsdelsförvaltningar ställdes krav på den enskilde att söka boende i hela landet för att ha rätt till bistånd.” Det här är olagligt, vilket även rapporten framför. Regeringsrätten har dömt att det är olagligt att avslå ekonomiskt bistånd med motiveringen att den enskilde vägrar att flytta till en annan kommun. Det här är dessutom tjänstefel!

Tjänstefel enligt Brottsbalken och myndighetsutövning

Tjänstefel enligt Brottsbalken 20 kap. är: ”Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel…”. Och handläggningen av ansökan om bistånd enligt Socialtjänstlagen är myndighetsutövning då det är “utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande”.

Socialförvaltningens ska ordna bostäder till socialt utsatta grupper

I enlighet med socialtjänstlagen är det i första hand upp till den enskilde att ordna sin bostad. För att få hjälp med ett stadigvarande boende krävs ”att den enskilde är bostadslös och har särskilda svårigheter att på egen hand skaffa en bostad utifrån att man tillhör en socialt utsatt grupp.” Men i akuta situationer inträder socialtjänstens yttersta ansvar. ”I domslutet RÅ 1990 ref 119 fastställs att om den enskilde står helt utan tak över huvudet och inte kan lösa situationen på annat sätt, är socialtjänsten skyldig att ordna logi.”

Nödprövningen i vissa stadsdelsförvaltningar är inte heller korrekt

För att ha rätt till bistånd krävs att den enskilde använt alla sina egna möjligheter att själv lösa situationen. Socialtjänstinspektörerna skriver: ”Om den enskilde inte gjort det kan avslag bli aktuellt. Om avslaget innebär att den enskilde inte kan tillgodose de grundläggande behoven ska en så kallad nödprövning göras, för att avvärja akut nöd för den enskilde med hänvisning till kommunens yttersta ansvar enligt 2 kap 1 § SoL.” Men nödprövningen sker inte enligt stadens riktlinjer (och därmed inte heller lagenligt) i Södermalm och Hässelby-Vällingby. Där uppger man att nödprövning ingår i biståndsbeslutet och därmed inte görs i samband med avslag. Skärholmen och Skarpnäcks stadsdelsförvaltningar beskriver rutinen att nödprövning görs i samband med avslag, med syfte att avvärja nöd.

Orimligt att höga krav gör att personer blir utan bistånd

När samhällets mest utsatta nekas bistånd pga att kraven som ställs är för höga borde socialborgarrådet som högst ansvarig dra åt sig öronen. Att det dessutom är stadens socialtjänstinspektörer som har tagit fasta på detta gör det än mer angeläget att förbättra stadens bemötande och insatser. Vi undrar vilka åtgärder som socialborgarrådet ska ta till för att rätta till de allvarliga brister som beläggs i rapporten och bli en inkluderande stad som möter alla medborgares behov?

Skribent: Dennis Aberos
info[@]equalsthlm.se
070-7972029