Färgfabriken öppnar vårens grupputställning Att slå rot

Den 18 april öppnar Färgfabriken vårutställningen Att slå rot – en omfattande grupputställning där tolv samtida konstnärer undersöker vad det innebär att rota sig, både i konkret och metaforisk bemärkelse. Genom installationer, skulpturer, textil, måleri och videoverk utforskas hur människor, växter, idéer och kulturer slår rot i jord, i språk, i minne och i nya territorier.

Att slå rot belyser också motståndspraktik och den mänskliga drivkraften att skapa sammanhang, trygghet och gemenskap. Utställningen samlar berättelser om vår relation till plats och tillhörighet: från migranters sökande efter nya hemvister till ekologiska perspektiv på fröer, jordmåner och hotade trädarter. Samtidigt riktas blicken mot de strukturer och villkor som behöver finnas på plats för att något – eller någon – faktiskt ska kunna slå rot.

Utställningen inleds med serien POST (Simone Weil) av Thomas Hirschhorn. Verken, utförda som assemblage på brun kartong formar en visuell dialog mellan Hirschhorn och Simone Weil som kan läsas både som filosofisk reflektion och som en poetisk hyllning till konsten.

I centrum av utställningen finns Leone Continis verk The Sprouting House (arbetstitel) (2026), en platsspecifik installation som tar form genom jord, vatten och berättelser insamlade från olika platser i och kring Stockholm. Ett lapptäcke av jord, där varje jordbit bär på egna frön, minnen och potentialer. Verket utgår från en vattenfylld grop i Vinterviken – framgrävd med hjälp av lokala krafter på 70-talet.

I Jumana Mannas film Wild Relatives (2019) får vi bl.a. följa utvalda fröers resor genom världen. Filmen tar sin början i Svalbard Global Seed Vault, där fröer från hela världen förvaras i ett kylt bergrum som ett slags global försäkring mot framtida kriser. När ett syriskt fröarkiv i Aleppo förstörs i kriget måste forskare och agronomer hämta tillbaka sina fröer från valvet och plantera dem på nytt i Libanon – en process som både väcker hopp och synliggör sårbarhet. Genom poetiska bildsekvenser, långsamma transporter och vardagliga möten skildrar Manna hur jordbruk, geopolitiska konflikter och klimatförändringar flätas samman. “A seed is like love; planting hearts will put out the fires of war”.

Längst bak i utställningsrummet visar Hanna Ljungh sitt nya videoverk Almarna (2026), ett cirka 20 minuter långt film- och ljudverk centrerat kring en liveframförd körkomposition av Lo Kristensson. Mitt in natten, den 11–12 maj 2024, framfördes verket i Kungsträdgården. Filmen återkallar de avgörande minuterna under Almstriden 1971, då demonstranter klättrade upp i träden och polisen tvingades backa. Detta historiska ögonblick speglas mot vår tids ekologiska kris. I körverket andas sångarna in och ut, som en påminnelse om det ömtåliga utbytet mellan människa och träd: syre för koldioxid, liv för liv.

I samband med utställningen arrangerar Färgfabriken flera evenemang: vernissage och invigning under Kulturnatt Stockholm, konstnärsvisning med Filippa Arrias och performativa workshops med Hiroko Tsuschimoto.

Utställningen är curerad av Anna‑Karin Wulgué.

Tider

Det latinska ursprunget till ordet rot kommer från termen radix, radikal. Att vara rotad är också att stå för något, att vara engagerad. I Simones Weils bok Att slå rot (1949), från vilken utställningen lånar sin titel, framträder roten som ett mänskligt behov, djupare än rättigheter eller ägande. Hon betonade att människan behöver känna sig förankrad i en gemenskap, en kultur och en plats för att kunna tillförskaffa sig ett meningsfullt liv. Detta innebar också att rotlösheten kom att få den kontrasterande betydelsen i form av identitetsförlust, en förlust av mening och sammanhang. Alienation. Men vad händer när roten inte tänks utifrån en plats? När hemmet är en rörelse, en övergång, en opacitet? För filosofen Édouard Glissant är opacitet en nödvändig påminnelse om att varje människa, varje kultur, bär på ett djup som inte låter sig fångas. Att slå rot är att leva med det obegripliga, att låta relationer växa i mötet med det okända. I Glissants tänkande är hemmet sällan en plats, utan en process, en väv som inkorporerar relationer, minnen, språk. Alltsammans i ständig rörelse och där gränser snarare övergår till passager.

Dessa tankelinjer fungerar här som möjliga ingångar till utställningens narrativa ram, inom vilken konstnärernas verk rör sig som självständiga berättelser och tillsammans bildar en levande helhet.

Medverkande konstnärer

Filippa Arrias

Arrias (f. 1971) konstnärskap består till stor del av måleri och collage, genom vilka hon undersöker hur vi uppfattar tid och minne. På senare år har Arrias fokuserat på ett konstnärligt forskningsprojekt som tagit henne till Surinam och mötet med sin egen familjs historia. Arrias blandar dokumenterade historier, bland annat arkivfotografier, med egna samtida bilder och berättelser. De stora målningarna blir till berättelser att kliva in i med lager av materialitet, tid och minnesprocesser. I utställningen visar Arrias ett två nya målningar från nämnda projekt.

Filippa Arrias är född i Göteborg, Sverige och bor och verkar nu från Stockholm, Sverige.

Fikret Atay

Videokonstnären Fikret Atay (f. 1976) undersöker de spänningar som uppstår i motsättningar mellan Väst och Öst. Han utnyttjar gränsen mellan det dokumentära och det fiktiva för att lyfta fram hur, ofta lokala, kulturella situationer och uttryck har, ofta globala, politiska dimensioner av förtryck och utsatthet. Under senare tid är Atay särskilt intresserad av hur de inre landskapen och sinnena ständigt är i rörelse. I det nya verket Echoes of time skildras vägen till väst som går via smugglare.

Fikret Atay är född i gränsstaden Batman, situerad mellan Turkiet och Irak. Atay har kurdisk bakgrund och bor samt verkar idag från Örebro, Sverige.

Leone Contini

Leone Contini (f. 1976) arbetar genom flera medier, däribland performance-föreläsningar, installationer, text, teckning och kollektiva interventioner i offentliga rum. Continis forskning och konstnärskap rör sig i skärningspunkten mellan antropologi, estetik och politik. Inom dessa fält fokuserar han på interkulturella konflikter, maktdynamik, migrationer och diasporor – hur dessa fenomen påverkar den antropologiska kontexten samt de botaniska landskap på de platser där han gör fältarbeten. Genom att samla in och experimentera med frön, jord och berättelser undersöker Contini olika arters migrationer, samexistens och historier.

Leone Continis medverkan i utställningen stöds av Italienska Kulturinstitutet i Stockholm.

Leone Contini är född i Florens, Italien och bor och verkar idag från Toscana, Italien.

Gerd Göran

Gerd Görans (f. 1919) 90 år långa konstnärskap är rikt, färggrant och mångfacetterat. Hon arbetade främst inom måleri och textilkonst med inspiration från naturen och livet, ofta från där hon själv rotade sig: på landsbygden i Sångshyttan strax utanför Hällefors, där hon levt under nästan hela sitt liv. Kännetecknande för hennes arbete är ett livslångt och lustfyllt skapande, präglat av en ihärdig nyfikenhet och en kärlek till det magiska i vardagen och konsten självt. Ytterligare en viktig aspekt i Görans konst är ett miljöpolitiskt engagemang.

Gerd Göran är född i Akre, Sverige och bor idag i Skåre, Sverige.

Thomas Hirschhorn

Thomas Hirschhorn (f. 1957) är mest känd för sitt arbete med det offentliga rummet och för de diverse enkla material han använder sig av: kartong, tejp, papper, tidningsurklipp och aluminiumfolie. Återkommande i hans arbete är ett ifrågasättande av konstverkets autonomi, samt ett hävdande av konstens kraft att beröra och förändra, inte minst i relation till den Andre. Med konsten, menar Hirschhorn, kan vi möta varandra på riktigt: en och en, som jämlikar. Med det är många av Hirschhorns verk dedikerade till filosofer, författare och konstnärer som han själv älskar. En av dessa är författaren Simone Weil, som Hirschhorn sedan 2019 har ett pågående konstnärligt samtal om genom serien Why I love Simone Weil.

Thomas Hirschhorn föddes i Bern, Schweiz, och bor och verkar idag från Paris, Frankrike.

Moa Israelsson

Moa Israelsson (f. 1982) arbetar skulpturalt med en rad olika tekniker och material. Omsorgsfullt handsydda och bemålade skulpturer är genomgående för hennes konstnärskap med verk som vittnar om tid som passerar, om föremål i förfall och det mänskliga tillståndet. Israelsson arbetar ofta i silke, papper och läder – det ena skirt och ömtåligt, det andra tåligt och slitstarkt. Inför hennes mjuka, sårbara och grova skulpturer närvarar känslor av ömhet, det underliga och samtidigt familjära.

Moa Israelsson är född i Ljungby, Sverige och bor och verkar idag från Åkers Styckebruk, Sverige.

Hanna Ljungh

Konstnären Hanna Ljungh (f. 1974) arbetar främst med film, fotografi, skulptur och installation. I sin konstnärliga praktik ägnar hon sig åt ämnen kring land, jordmån, sten och berg. Ljunghs arbeten reflekterar över och ifrågasätter den tunna linjen mellan vad vi kallar mänskliga och icke-mänskliga existensformer, och de komplexa relationerna mellan dem. I verket Almarna får vi följa med under en natt i Kungsträdgården och striden om träden som ännu idag står kvar, i form av en performance som sker just under de minuter som blev avgörande för trädens öde 1971.

Hanna Ljungh är född i Washington DC, USA och bor och verkar idag från Stockholm, Sverige.

Daryna Mamaisur

I sin praktik kombinerar Daryna Mamaisur (f. 1991) konstnärlig forskning, filmskapande och fotografi. Centralt i konstnärskapet är förvandlingar av landskap och offentliga rum i relation till visuell kultur, minne och politisk ekologi. Mamaisur kombinerar ofta olika medier och tillvägagångssätt som går utöver traditionell dokumentärfilm, däribland hybridformat, performativa element och arkivmaterial. Hon är intresserad av poetisk och författarstyrd film som samtidigt är rotad i det dagliga livet; som belyser komplexa historier och känslor genom vardagliga upplevelser. Under senare år har Mamaisur behandlat teman kring migration, exil och hemmet, samt språkets bräcklighet och otillräcklighet i en kontext av krigets verkligheter.

Daryna Mamaisur föddes i Kyjiv, Ukraina, och bor och verkar idag i Kyjiv och Bryssel, Belgien.

Jumana Manna

Med fokus på kropp, mark och materialitet utforskar Jumana Manna (f. 1987) hur makt artikuleras i relation till koloniala strukturer och platsers historier. Hon synar spänningen mellan modernistiska traditioner av kategorisering och bevarande, och ödeläggandets oförutsägbarhet och potential – som del av liv och förnyelse. Dessa paradoxer i bevarandepraktiker är något som Manna ofta ägnar sig åt, särskilt inom fälten arkitektur, jordbruk och juridik. Under senare år har Manna uppmärksammats internationellt för filmer som med dokumentära och fiktiva inslag skildrar komplexa geopolitiska förhållanden och migrationer; om människor, mark, klimat och frön.

Jumana Manna är född i New Jersey, USA och bor idag i Berlin, Tyskland, samt är även verksam från Jerusalem, Palestina.

(p)Art of the Biomass / Janna Holmstedt & Malin Lobell med vänner

(p)Art of the Biomass är en konstplattform för tvärdisciplinära samarbeten och undersökningar, initierad av konstnärerna Janna Holmstedt (f.1972) och Malin Lobell (f.1965). De bjuder in till utforskande lab, ekosociala skulpturer och platsundersökningar där konst, ekologi, mikrobiologi, odling och spekulativt tänkande möts. Installationen De underjordiskas karneval, episod 2 tillägnas de underjordiska: Det myllrande liv som vi människor är beroende av men sällan ser eller ägnar en tanke.

Janna Holmstedt är född i Göteborg, Sverige och bor och verkar idag från Stockholm, Sverige. Malin Lobell är född i Linköping, Sverige och bor och verkar idag från Stockholm och Kåseberga, Sverige.

Hiroko Tsuchimoto

Hiroko Tsuchimoto (f. 1984) är en bild- och performancekonstnär med en deltagarbaserad praktik på scen och i det offentliga rummet. Hennes projekt kretsar ofta kring västerländska dikotomier och konstruktioner. I sin praktik införlivar hon dialoger, teckning, promenader och trädgårdsarbete, som hon utvecklar tillsammans med mänskliga såväl som mer-än-mänskliga samarbetspartners. Under senare tid har Tsuchimoto arbetat med att undersöka och belysa koloniala föreställningar och imperialistiskt våld genom trädgårdshistoria. Vidare är hon intresserad av bevarande och samlande genom sinnen och minnen – hur exempelvis en växt kan slå rot i en person.

Hiroko Tsuchimoto är född i Sapporo, Japan, och bor och verkar idag från Stockholm, Sverige.

Välkomna!