Felaktigt formulerat föreskrivande av brandskydd i luftspalter är vanligt

Vindsbränder - ett vanligt och välkänt problem

Att en brand i ett flerbostadshus eller radhus snabbt kan bli förödande genom att branden sprider sig via takfoten upp till vindsutrymme och yttertak är ett vanligt och välkänt problem. I Boverkets byggregler 5:535 (föreskrifter och allmänna råd) anges att vinds- och undertaksutrymmen ska utformas så att skyddet mot brandspridning mellan brandceller upprätthålls. De ska dessutom utformas så att omfattande brandspridning begränsas.

I det allmänna rådet till samma föreskrift anges att risken för brandspridning från fönster via takfot till vind, som utgör en annan brandcell bör begränsas. Detta kan exempelvis ske genom att takfoten utförs med avskiljande förmåga i lägst klass EI 30.

Felaktigt formulerat föreskrivande av brandskydd i luftspalter

Varje dag installeras brandskydd i luftspalter i takfot utifrån en felaktigt formulerad kravställning i bygghandlingarna. Det råder idag stor förvirring i föreskrivande led om verklig brandklass kopplat till den produkttyp man väljer, vilket medför stora risker. Avsaknaden av harmoniserad standard när det gäller brandskydd för luftspalter ställer extra krav på lämplighetsbedömning och det finns många fallgropar längs vägen som vi behöver belysa och förtydliga.

Idag föreskrivs nästan alltid brandsvällande lister (svällband/brandband/svällist etc) till den ventilerade takfoten. I bygghandling, brandskyddsbeskrivning och K-ritning står det angivet att takfoten ska brandsäkras med ex.vis “ Svällband enligt K i EI 60 " eller “ Svällist för takfot i lägst EI 30 ”.

Men detta är dessvärre en omöjlig ekvation att lösa. Det är som att jämföra äpplen med päron - för brandsvällande lister kan per definition aldrig uppnå brandklass EI. På grund av bristande produktkunskap föreskrivs alltså brandskydd som inte uppfyller den
brandtekniska klass som BBR kräver.

Den felaktiga kravställningen ger oönskat utrymme för tolkning av vad som faktiskt är föreskrivet. När byggprojektens inköpare vänder sig till bygghandeln för att införskaffa en svällist för takfot i lägst EI 30 - i enlighet med bygghandlingarna, kommer de med största sannolikhet köpa in fel lösning.

Inköparen vet inte skillnaden mellan olika lösningar och dess prestanda och det blir den mest kostnadseffektiva lösningen som införskaffas, d.v.s. ett svällband - inte den lösning som ger erforderligt skydd enligt BBR.

Öppet säger byggnorm - Stängt säger BBR

Man ska enligt gällande byggnorm, med hjälp av en luftspalt, skapa förutsättningar för ett friskt hus, samtidigt som man enligt BBR ska motverka brandspridning till vindsutrymmet.

Det löser man genom att antingen bygga en tät takfot med icke brännbart skivmaterial och tillföra mekanisk ventilation, eller så monterar man ett ventilerat passivt brandskydd i luftspalten.

Idag går produktutvecklingen snabbare än standardernas framtagning och det skapar förvirring hos föreskrivande led. Många produkter som föreskrivs uppfyller inte EI-klassificering, men kan bedömas lämpliga ändå.

Begär testdata - verifiera prestandan!

Byggföretagens alltmer pressade budgetar, tillsammans med föreskrivarnas ofta tvetydiga formuleringar, har skapat efterfrågan på “billigt brandskydd” - d.v.s brandskydd utan riktig EI-klass.

Om typgodkännande saknas för brandskyddet ska brandkonsult alltid begära ut testdata för att kunna bedöma lämpligheten av produkten, som inte omfattas av en harmoniserad standard - något som väldigt sällan sker.

Tillverkare av svällband definierar gärna prestanda i sin marknadsföring som “motsvarande EI30” eller liknande, för att den känns igen i den felaktigt formulerade bygghandlingen, med förhoppningen att man får fördelar i konkurrens. Att tillskriva sin nya produkt som “EI-klassad”, är en oerhört farlig formulering.

Brandsvällande lister har inte prestanda nog för att klara en EI-klassificering och kan per definition aldrig uppnå brandklass EI.

Korrekt benämning på prestandan för ett svällband är 30 minuter brandmotstånd enligt TGD19 eller prEN1364-6 - inget annat.

Föreskrivare behöver vägledning - så hela byggbranschen börjar göra rätt

Kunskap om prestandaskillnader bland byggprodukter hos föreskrivare är ofta inte så djuplodande, vilket är fullt begripligt då man har långt mer än en takfot att tänka på vid husbygget.

Det leder dessvärre ofta till att man i god tro förlitar sig på tillverkarnas marknadsföring när det är dags att välja brandskydd, istället för att göra en mer ingående utvärdering av produktens faktiska lämplighet för projektet.

Otaliga gånger har vi i kontakt med ansvarig brandkonsult stämt av att det verkligen stämmer att man i bygghandlingarna skrivit in “Svällband enligt K i EI 60 ", eller “Svällist för takfot i lägst EI 30 ” eller “Firebarrier EI 120 ”?

Oftast blir svaret JA på den direkta frågan, för det är vad brandkonsulten tror - att svällband håller brandklass EI.

Ventilerade brandstopp i takfot - med lägre krav på brandskydd (utan EI-krav)

En brandkonsult kan acceptera ett brandskydd av lägre klass (som inte uppfyller brandklass EI), men då skall en analytisk dimensionering utföras, som verifierar att den valda lösningen svarar mot de krav som finns på byggnadens säkerhetsnivå i enlighet med BBR.

Om en brandskyddsprodukt inte uppfyller brandklass EI måste tillverkaren tydligt kommunicera detta i alla produktspecifikationer och i all marknadsföring, annars är risken stor att byggprojektets inköpare inte är medveten om att prestandan på brandskyddslösningen de köper in och monterar inte motsvarar de krav som finns på byggnaden.

Brandskydd utan verifierad brandklass EI innefattar samtliga på marknaden förekommande brandsvälllande lister - de som idag vanligtvis föreskrivs och felaktigt benämns “EI”, typ “svällband ”, “ventilerade brandstopp ”, “takfotstopp ”.

Dessa produkter är brandprovade mot en standard som heter TGD19 / prEN1364-6, där man helt bortser från höga temperatur och flammor de första 5 minuterna av en brand. Det finns ingen EN-brandklass (Euronorm) som tillåter öppet för brand i början och således kan man inte identifiera eller klassificera dessa med EI.

Ska vi ens 2023 föreskriva brandskydd som inte uppfyller EI-klass?

Idag finns det ett flertal systemlösningar med riktig, verifierad EI på marknaden, lösningar som alltså ger ett direkt skydd mot brandspridning i takfoten, utan flera minuters fördröjning. Den här nya generation av brandskydd för luftspalter går också att typgodkänna.

Dessa brandskydd möjliggör fortsatt god ventilation i luftspalten, men vid brand är luftspalten stängd från första sekund. Här krävs inte någon analytisk dimensionering så länge montage sker i enlighet med Typgodkännandet.

Brandkonsulter har sedan länge efterfrågat typgodkända brandskydd med äkta EI-klass för luftspalter i takfot och fasad.

Men trots att det redan finns ett flertal av dessa EI-klassade lösningar på marknaden så föreskrivs tyvärr ändå brandskydd med lägre säkerhet.