Priset avgör idag vem som blir välfärdsutförare – inte kvaliteten

Vi som arbetar med att skriva anbud inom offentlig upphandling för olika sociala välfärdstjänster konfronteras ofta med upphandlingsmodeller där lägsta pris är den utslagsgivande faktorn för vem som blir leverantör. Det är såväl problematiskt, ansvarslöst som olyckligt av flera skäl.

Ett skäl är att upphandlingar av den här typen gynnar stora privata vård- och omsorgsföretag som är vinstdrivande. Inte sällan ser vi prissättningar som torde vara orealistiska för att kunna utföra ett kvalitativt gott arbete, i form av bl.a. personaltäthet, tillgänglighet, bemötande och delaktighet, med de människor som är i behov av tjänsten. Ett annat skäl är just de personer det handlar om, som för idéburen sektor, oftast handlar om individer som lever i någon form av utsatthet. Alla människor har rätt till en god vård och omsorg.

Därav anser vi att den upphandlingsmodell av tjänster från sakkunniga yrkesrevisorer som Skellefteå kommun valt förefaller vara konstruktiv och ett steg i rätt riktning. I artikeln om den här upphandlingen som publicerades den 16 november på Kvalitetsmagasinets hemsida framgår att kommunen inte alls viktar priset utan enbart kvaliteten. (http://kvalitetsmagasinet.se/upphandlig-av-tjanster-med-100-procent-fokus-pa-kvalitet/).

Den här typen av upphandlingsmodell som Skellefteå kommun använt sig av är föredömlig i jämförelse med lägsta-pris-upphandlingar men även i de upphandlingar som inkluderar krav på kvalitet. I det senare förekommer utvärderingsmetoder av anbud där olika prisavdrag ges till leverantörer utifrån hur väl man beskriver de krav som efterfrågas, t.ex. organisationens systematiska kvalitetsarbete. Det ger kommunen anledning att anta att leverantörens organisation har både hög potential att uppfylla kommunens behov och att uppdraget kommer att utföras med hög kvalitet utifrån olika utvärderingskriterium.

Samtidigt är ingen av de här upphandlingsmodellerna optimala utan har sina respektive begränsningar. Skellefteå kommuns upphandling sätter en ram genom att sätta ett pris för 1,8 miljoner kronor och utifrån det ska leverantörerna beskriva vad de kan erbjuda. Det ger i sig inte en ökad kvalitet men ger däremot anbudsgivarna ett större handlingsutrymme att vara kreativa i hur de beskriver att de ska utforma sina uppdrag. Även om det idag sker förändringar i Lagen om offentlig upphandling, genom ett ökat fokus på kvalitet och hållbarhet, motarbetar olika specificerade krav på kvalitet de facto innovation från leverantörernas sida. Trots sina begränsningar är de här upphandlingsmodellerna att föredra framför enbart lägsta-pris-upphandlingar.

En fördelaktig väg att gå när gäller upphandlingsmodeller är först och främst att helt lämna enbart lägsta-pris-upphandling. Upphandlingsmodeller bör istället dels utgå från att kommunen definierar kvalitet, företrädesvis med utgångpunkt i vad rådande forskning och kunskap påvisar samt myndigheters föreskrifter (ska-krav) och allmänna råd säger om kvalitet i relation till vilken målgrupp upphandlingen gäller, dels vad man vill att leverantören skall uppnå under avtalstiden. I upphandlingens förfrågningsunderlag ska det således finnas mål över vad leverantören skall uppnå. Målen bör vara smart(a), dvs. specifika, mätbara, accepterade, realiserbara och tidsbestämda. Därefter är det upp till leverantörerna att i sina anbud beskriva hur man ska uppnå målen, vilka tillgängliga resurser och organisatoriska förutsättningar det finns, hur verksamheten följs upp och kvalitetssäkras samt priset för tjänsten. Kvaliteten bör dessutom vid kommunernas utvärderingar av anbuden ha ett betydligt större mervärde än själva prislappen. Priset ska inte styra den här typen av tjänster, utan människors behov. Trots allt är det människor det handlar om.

Johan Holmdahl
Kvalitet- & Projektchef Skyddsvärnet
johan.holmdahl@skyddsvarnet.se