Den hyllade dramatikern Kristian Hallberg besökte för ett par år sedan Lilla Edet, Grästorp och Falköping i samband med utställningen ”Vi är romer”, för att samla material till en trilogi. Nu är det dags för den tredje delen Och nu, vart far vi nu? att framföras på samma orter som den kom till i. Formen kan bäst beskrivas som en kombination av radioteater och filmkonst.
I ett samarbete med Riksteatern sätter Folkteatern upp "Nakna som foster och gudar", av Isabel Cruz Liljegren, regi Helena Sandström Cruz. Den nyskrivna pjäsen handlar om poeten Karin Boye och hennes livspartner Margot Hanel, och får urpremiär på Folkteatern hösten 2019 för att sedan ge sig ut på turné i hela landet.
På fredag den 7 december är det dags att blicka fram emot våren på Folkteatern. Då släpps biljetterna till mycket av det som kommer att kunna beskådas på teaterns alla scener det närmsta halvåret. Romanklassikern "Jane Eyre", avslutningen på vår roadtrip i regionen, "Klipp han", dokumentärfilm, spoken word och mycket mer. Samma dag premiärvisas även två videoverk för Folkteaterns fjärde scen.
Den första december är det premiär för ”En vintersaga” av William Shakespeare, i regi av Dennis Sandin på Folkteatern Göteborg. I en kraftigt bearbetad version får vi möta Kung Leontes vars omåttliga svartsjuka snart får ödesdigra konsekvenser. Medverkande: Yngve Dahlberg, Karin de Frumerie, Johan Holmberg och Malin Morgan. Boka din recensionsbiljett hos karolina.lindblad@folkteatern.se
Den första december är det premiär för ”En vintersaga” av William Shakespeare, i regi av Dennis Sandin. I en effektiv och nedkokad version får vi möta Kung Leontes vars omåttliga svartsjuka snart får ödesdigra konsekvenser. I rollen som kung ser vi Johan Holmberg som tillfälligt återvänder till sin forna hemstad från sin vardag som skådespelare på Dramaten.
Med nyskriven text av poeten Lina Ekdahl och regi av Cecilia Lagerström ställer Xenophobia frågor om rädslan i samhället i en tid när världen verkar mer osäker och instabil än någonsin. Hotbilder målas upp. Uppfattningar om det främmande gror. Rädslan bygger bo mitt ibland oss.
Det skymmer. Ett nattåg går genom Europa. Ombord finns Miriam, två medpassagerare och konduktören som kör tåget. De är alla på väg åt samma håll. Men när natten närmar sig, tar deras resa plötsligt en ny riktning. Den publik- och kritikerrosade föreställningen "Nattpassage" av Astrid Menasanch Tobieson kommer till Folkteatern 19 och 20 oktober.
Det här är historien om den lilla byn Dogville. Du vet, den där lilla byn som ligger där vägen tar slut längst in vid foten av de klippiga bergen in the US of A. Dit kom Grace på flykt från maffian och hon sprang rakt in i famnen på ett fattigt samhälle där allt avgjordes i kyrkan. När kyrkklockan ringt 15 gånger hade de bestämt sig för att gömma henne. Sverigepremiär 29 sept, regi Frida Röhl.
Den 29 september får Lars von Triers ”Dogville” Sverigepremiär på Folkteatern Göteborg. Med kuslig aktualitet undersöker den vad som formar en grupp och hur människor stängs ute. Ett helt ombyggt scen- och salongsrum bjuder in publiken att besöka Dogville, snarare än att se på ”Dogville”. Regi Frida Röhl.
Den internationellt prisbelönta föreställningen Taha får Sverigepremiär när den gästar Folkteatern 7-8 september, som en del av sin världsturné. Den palestinske dramatikern, regissören och skådespelaren Amer Hlehel har skrivit ett flertal rosade pjäser. Taha är baserad på historien om den hyllade palestinske poeten Taha Muhammad Ali.
Skådespelaren Lena B Nilsson har fått ta emot Göteborgs Spårvägars Kulturpris och i och med detta även fått sitt namn på en av stadens spårvagnar. Lena är och har varit en del av Folkteaterns ensemble i tre decennier och publiken har fått möta Lena i många oförglömliga roller.
Det är valår och lördagen den 25 augusti vill Folkteatern och Göteborgs Dans- och Teaterfestival sätta strålkastarna på de kulturpolitiska frågorna. Var får konsten och kulturen plats i en tid då kryssrutor, sponsorjakt och statistik står i främsta fokus? Hur står det till med yttrandefriheten och konstens självständighet i dagens Sverige? Vad ska vi ha kulturpolitiken till egentligen?
