Ibsens Solveig väntar på jämställdheten i helt nya ljud- och videoverk

Det kommer dröja 100 år innan Sverige är jämställt, enligt den statliga jämställdhetsutredningen som presenterades i somras. Med utgångspunkt i utredningen och i Solveigs väntan i Ibsens Peer Gynt skapar regissören Malin Stenberg tre ljud- och videoverk under samlingsnamnet Jag är Solveig. Utställningen visas vid sju tillfällen på Folkteatern, med vernissage den 29 oktober.

- Utredningens slutsats är att jämställdhetsutvecklingen har tvärbromsat. Det står still på alla områden. Det kommer nu ta minst 100 år att nå jämställdhet mellan kvinnor och män i vårt land. Har vi verkligen tid med det? Orkar vi det? undrar regissören Malin Stenberg, som även skrivit delar av texterna till verket.

Med ena benet i Henrik Ibsens klassiska verk Peer Gynt och det andra benet i den senaste statliga jämställdhetsutredningen har regissören Malin Stenberg arbetat fram utställningen Jag är Solveig. Verken utgår från rollfiguren Solveig i Peer Gynt, som pjäsen igenom tvingas vänta på att äventyraren Peer ska återvända.

- Kvinnans väntan på mannen är ett återkommande tema i litteraturen. I Ibsens Peer Gynt tvingas Solveig vänta under ett helt liv på att äventyraren Peer ska komma hem. Att vänta blir till slut Solveigs hela identitet. På bio kan vi just nu se Homeros Penelope år tröstlöst vänta på Odysseus i tjugo. För mig ringar Solveig och Penelope in vad det innebär att vara kvinna i ett absolut patriarkat. Kvinnans lott i patriarkatet har blivit att vänta. Att vänta på rättvisan, på tiden som aldrig riktigt är mogen, på befrielsen som bara nästan är nära. Och vi kvinnor förväntas fortsätta vänta precis som Penelope och Solveig väntade, som våra mödrar och mormödrar väntade och som våra döttrar förväntas vänta efter oss. Men att vänta är inte att leva. Att vänta är faktiskt bara att vänta, avslutar Malin Stenberg.

Utställningen består av tre ljud- och videoverk som – med jämställdhetsutredningens hundraåriga prognos som fond och Solveig som guide – behandlar temat väntan ur olika existentiella, biologiska, samhälleliga och politiska perspektiv. Verken skapas i samarbete med Konst AB.

Jag är Solveig

Texter av: Klara Ejeby, Magnus Lindman och Malin Stenberg
Regi: Malin Stenberg
Regi kortfilmer: Malin Stenberg och KonstAB
Dramaturg: Klara Ejeby och Magnus Lindman

Skådespelare: Mille Bostedt, Aida Esmailzadeh Davani, Beata Emms, Caisa-Stina Forssberg, Awa Franzén Marong, Eleftheria Gerofoka, Lisbeth Johansson, Rebecka Josephson, Johan Karlberg, Iskra Kostic, Malin Morgan, Britan ”Lemo” Rebandi, Frida Röhl, Oméya Simbizi, Elin Skarin, Anna ”Pluck” Söderling, Kateryna Tsurul och Tove Wiréen
Plus 99 flickor, tonåringar, kvinnor

Utställningen består av tre ljud- och videoverk som visas på Folkteatern följande datum mellan klockan 17 och 21:

29 oktober (vernissage)
6, 12, 20 november
2, 4, 11 december
Fri entré!

För mer information och för att boka intervjuer, kontakta Karolina Lindblad, Folkteaterns presskontakt, karolina.lindblad@folkteatern.se, 0735-24 97 20.

Verket Jag är Solveig består av följande tre delar:

/1 Telefonkön

Den första delen brer ut sig på norra Europas minsta scen: Loge 13. Här tar du del av ett hörspel som ligger ovanpå en film som är inspelad i rummet där den visas. Du får följa en kvinna om sitter i en väldigt lång telefonkö. Men vad väntar hon på? Är väntan bisarr? Ensam? Frustrerande? Kanske alltihop?

/2 Jag är Solveig 1

I korta dokumentära monologer tar vi del av historier som rör temat väntan ur jämställdhetsutredningen. Historierna kommer från de djupintervjuer som har gjorts med kvinnor och flickor i Sverige utefter de fem jämställdhetspolitiska delmålen: makt och inflytande, ekonomi, utbildning, obetalt hem- och omsorgsarbete samt hälsa.

/3 Jag är Solveig 2

I den sista delen av utställningen får vi se en kortfilm som utgår från Solveigs öde i Peer Gynt. I detta I väntan på Godot-doftande drama får vi följa Solveig och 99 andra kvinnor i den 100-åriga väntan på jämställdhet mellan könen i Sverige och deras kamp mot patriarkatet.