Stoppa ny förmögenhetsskatt på fondsparande

Debattartikel införd i Dagens Industri 13 maj 2011

Regeringen överväger att införa en ny skatt för alla fondsparare i Sverige som sparar direkt i fonder. Utöver 30 procent i skatt på kapitalvinster och utdelningar föreslås en ny skatt på behållningen i fonden den 1 januari varje år. Det är inget annat än en förmögenhetsskatt. Dessutom är den onödig.

Den nya skatten ska gälla för både privatpersoner och företag som har fonder. Privatpersoner kommer att få skatten förtryckt på deklarationen, men företag ska själva komma ihåg att, utöver verkliga inkomster från fonder i årsredovisning och deklaration, också ta upp en fiktiv inkomst som företaget aldrig har haft. Det rimmar inte med regeringens ambition att förenkla för företagare.

För att inte barn ska bli deklarations- och skattskyldiga föreslås ett undantag om schabloninkomsten blir lägre än 200 kronor. Det betyder dock att alla barn som har ett sparkapital på minst 50 000 kronor blir skattskyldiga. För ett barn vars föräldrar eller mor- eller farföräldrar sparar 500 kronor i månaden uppnås den gränsen redan när de är 6 år vid en avkastning på 5 procent per år.

Den nya schabloninkomsten föreslås vara 0,4 procent av innehavet den första januari varje år. Skatten är sedan 30 procent, vilket gör att den faktiska skatten blir 0,12 procent. Man kan tycka att vi bråkar om småsummor, men det är krångligt och skickar fel signaler när sparande i stället borde uppmuntras. Äldre som sparat länge i fonder drabbas särskilt, liksom låginkomsttagare som pensionssparar direkt i fonder.

Varför gör regeringen då på detta viset?

Jo, det slopas samtidigt en skatt på själva fonden, en skatt som varit unik för svenska fonder. Den skatten har staten dock aldrig fått in eftersom den genom utdelningar till spararna har kunnat undvikas. Skatteregeln har dock fått till konsekvens att svenska fonder inte har kunnat säljas utomlands eftersom de varit lite mindre fördelaktiga. När EU nu vill öka konkurrensen i Europa föreslår regeringen att skatten på själva fonden slopas. Det är bra. Men i stället vill regeringen införa den här förmögenhetsskatten för svenska fondsparare. Det är onödigt eftersom staten inte får något skattebortfall. Staten får som tidigare antingen skatt från de utdelningar som ges till spararna eller, om utdelningar slopas, genom att pengarna finns kvar i fonden och kapitalvinsten blir högre. Det ger minst motsvarande skatteintäkter till staten när uttag görs.

Ett annat skäl för den nya skatten sägs vara att fonder inte får ha fördelaktigare regler än enskilda aktier. Men, om en andel i en fond liksom i andra länder ses som en helhet vid jämförelser med en aktie, så gäller redan samma regler. Om anledningen är att stimulera direktplaceringar i svenska aktier krävs andra åtgärder. Aktiefonder är i dag ett lättare sätt att få del i placeringar över hela världen.

Ett tredje skäl som vi hört är att vanligt direktsparande i fonder inte får vara fördelaktigare än det kommande investeringssparkontot. Men i så fall är det snarare fel på förslaget till investeringssparkonto.

Regeringen säger att den nya skatten ska ge 0,7 miljarder kronor till staten. En tredjedel ska komma från räntefonder som föreslås få lika hög skatt som aktiefonder. Räntefonder kan vara ett alternativ till sparkonton. Om sparkonton har 30 procent i skatt på räntan medan räntefonder ska ha både 30 procent i skatt på verklig avkastning och dessutom skatt på fondförmögenheten, kommer fonderna inte längre att vara ett alternativ till sparkontot. Statens kalkyl är således mycket osäker.

Sparande bör uppmuntras och ses som en viktig del av välfärden både för hushåll och för samhälle. När skattegynnat fondsparande infördes i början av 1980-talet var det för att stimulera sparande i en tid när det hade lönat sig bättre att låna. Även i dag är ökad belåning ett problem. Gör det då inte mindre fördelaktigt att spara.

Pia Nilsson

Vd Fondbolagens förening