Zacharias tolkar Schumann och Beethoven

Gävle Konserthus
Torsdag 4 april
Gevaliasalen 19.00

Gävle Symfoniorkester
Dirigent och solist: Christian Zacharias, piano

Schumann op.133 ”Gesänge der Frühe” (arr. John Woolrich)
Schumann Konsertstycke i G-dur op. 92
Beethoven Symfoni nr 6 ”Pastoralsymfonin”

Pianisten och dirigenten Christian Zacharias är en stark musikpersonlighet med imponerande musikalisk bredd. Med sin virtuosa och samtidigt sensibla spelstil återvänder han som solist gärna till de romantiska storheterna. Nu får vi höra honom i Robert Schumanns Konsertstycke med undertiteln Introduktion och Allegro appassionato för piano och orkester. Ett verk som oförtjänt hamnat lite i skuggan av den mer kända pianokonserten av Schumann.

Vilket är synd, för det är musik som både har stora likheter med konserten, men samtidigt är originell i egen kraft. Musiken flödar i långa linjer och storslagna orkesterklanger målade med breda penseldrag. Som inspirationskälla hade Schumann texter av Lord Byron, gotiskt laddade med magiska miljöer och övernaturliga väsen.

Inleder gör Christian Zacharias och Gävle Symfoniorkester med ett orkesterarrangemang av Gryningssånger, ett av Schumanns allra sista stycken som i original är skrivet för piano. Musiken är sökande och kontemplativ, ljus och vacker. Men också fantasifull, överraskande och djupt personlig. Den är komponerad bara några månader innan sinnessjukdomen fick honom att helt tappa kontrollen. Han kastade sig då i floden Rhen i ett desperat försök att bli kvitt de ” mörka demoner som behärskar mig”. En kort tid senare lades han in på sjukhus och kom aldrig ut därifrån.

Betydligt mer spelad och känd är Beethovens Pastoralsymfoni, en ingående musikalisk beskrivning av livet på landet i början av 1800-talet. Titlar på musik från här tiden brukar alltid vara påhitt från förläggare som ville göra musiken lättare att sälja, men här är det för ovanlighetens skull Beethoven själv som gett de olika satserna målande namn: ”Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till landet”, ”Vid bäcken”, ”Lustigt samkväm med lantfolk”, ”Åskväder och storm” och ”Herdesång”. Beethoven beskrivs gärna som allvarlig, butter och svår, nästan lite arg. En kompositör som aldrig för ett ögonblick skulle ge avkall på sin konstnärliga integritet. Det gör han heller inte här, men resan har tar oss med på är alls inte krävande utan avkopplande och ljus, det är bara det där ovädersutbrottet som stör idyllen.