Är det i giggandet generationerna möts?

Desto mer jag gräver, läser och pratar om generationer och inte bara i arbetslivet, är det tyvärr problem och inte minst vad som enklast kan beskrivas som fördomar som kommer fram. Förvisso är det väl lätt att det blir så och inte bara om detta ämne. Den gamla visan, lättare att se problem, säga nej än att se möjligheter och vara positiv.

Problemen ska dock tas på allvar. Unga chefer slutar ofta sina jobb, visar olika undersökningar. De upplever att de inte fått rätt förutsättningar, stöttning och tydliga riktlinjer och mål. Vilket gör att motivationen tryter och ”är det värt det” känslan kommer fram. Såklart både ett misslyckande generellt och ett verkligt problem då det behövs nya ledare som kommer in och utvecklar företag och organisationer. Lika vanligt är problemet att personer som kommit en längre bit i sitt yrkesliv och är (lite) äldre är iskalla i rekryteringssammanhang. Noterade någonstans att det nu verkar som denna diskriminering till och med börjar redan innan man fyllt femtio. Då hjälper det föga att sextio är det nya femtio och att vi ska arbeta fram till vi är sjuttio. Trots att alla involverade svär sig fria och ”så är det minsann inte hos oss” eller ”så resonerar inte vi” visar fakta – jo precis så är det. Detta trots att det är väl underbyggt att förutom kompetens och erfarenhet finns viljan att utveckla (och utvecklas) och rent krasst, den stora mängd arbetstimmar som går att få ut hos denna grupp när inte annat stör i den så fint kallade arbets- och livsbalansen. För att tala dubbelt i egen sak då jag får räkna in mig själv här. Det finns också mycket geist i dessa rutinerade personer som definitivt kan bidra till utveckling av företag och organisationer. Och absolut, ålderism är en dubbelriktad väg. Det finns också gott om fördomar mot att ta in unga, idag i Z generationen, till vissa roller för att de inte anses klara av eller vara intresserade av att lösa uppgiften. I tidigare blogginlägg har jag också redan varit inne på hur ofta det sker och hur lätt det är att kasta ur sig nervärderande generationsbegrepp. Som redan konstaterats, det går utmärkt att knappt fyllt trettio och bli kallad boomer. Sammantaget sänder, eller det bör sända, en tydlig signal till företagsledare, styrelser och ägare att här finns något viktigt att ta tag i och arbeta aktivt med.

Här kommer det då. I sann gentelligent anda. Var kan vi hitta områden där vi (redan) möts. Ett av de tydligaste områden är kring att gigga. Vara frilans, konsult, interim. Kärt barn vet vi har många namn. Viljan att ha möjligheten att planera och styra sin karriär, när och var man arbetar tillsammans med att välja för vem man arbetar, den ökar bland alla, i alla åldrar. Detta sagt, vi skall ha med oss att det inte är för alla men då handlar det inte om generationstillhörighet. Spaningen blir i en positiv anda att här möts vi i organisationerna och i bästa fall förenar detta oss i att dra nytta av hur vi kan komplettera varandra. Ge olika perspektiv, ta vara på erfarenhet likaväl som färsk kunskap om hur vägen framåt till framgång skall se ut. Här finns en möjlighet för framsynta företagsledare att kunna vinna konkurrensfördelar. Våga testa en giggare som kan vara en äldre erfaren person eller en Z som ställer saker i nya perspektiv. Risken är väldigt låg. Förmodligen är den största risken att efter att det visat sig fungera hur bra som helst och du inte kan klara dig utan dem - då tackar de nej när du vill anställa dem.

Lugn, bara lugn, då finns vi här för att hjälpa😊

PA @geist.nu