Sverigeresa 2011 del 2

Bilen är packad, kylväskan är fylld, alla spel och TV apparater är laddade och vi är på väg. Vi skall uppleva en liten del av Sverige under en dryg vecka och de första sex nätterna är bokade; Kostaboda Art Hotel, Söderköping, Stockholm och sedan improviserar vi. 

Vi har tänkt att stanna till på någon mysig rastplats eller liknande för att äta våra rykande färska baguetter som vi fyllt med ost, skinka, tomat och baconost. Vi kör söderut och skall svänga österut vid Halmstad. Varje gång vi ser en rastplats eller någon annan mysig plats är det försent. Vi håller en marschfart på ca. 100km/h så det är ingen direkt rallykörning. Under vår resa med barn som frågar var femte minut om vi snart skall stanna så längtar jag verkligen efter Gotoswedens lansering. Tänk att veta när det kommer en rastplats och dessutom veta att där finns toalett, eventuell matförsäljning, bensin. Tänk att kunna säga "vi stannar om en halvtimma vid en sjö för där finns en rolig lekplats". Under vår resa mot Glasriket kan jag inte låta bli att undra vad som döljer sig bakom alla skyltar så som "wärdshus, älghotell, sjöbaren, loppis" o s v. Tänk vad spännande att titta till ett sådant ställe, att få uppleva något genuint och kanske hemlagat! Hur långt är det dit? När jag ser skylten är det ofta försent. Hur skall jag i förhand kunna planera ett sådant besök när jag inte vet att det finns? 

Väl framme i Kosta blir jag positivt överraskad. Mil efter mil genom skog och plötsligt hamnar vi i detta lilla samhälle som är fullt av folk och shoppingmöjligheter. Kosta Boda Art Hotel ser inte mycket ut för världen utifrån, men skenet bedrar. Väl innanför möts man av design, service och massor av alternativa aktiviteter. Man måste vara lite galen för att våga satsa på denna fantastiska destination. Mina tankar för mig till entreprenörernas entreprenör, nämligen Torsten Jansson. Utan hans visioner hade Kosta kanske bara varit ett övergångsställe idag. Dessa företagare och entreprenörer såväl stora som små spelar så otroligt stor roll i byggandet av turistlandet Sverige. 

Det fantastiska med Kosta och Glasriket är att det är ganska oberoende av väder. Det finns så mycket spännande att göra för både stora och små. Fortfarande är det dock ett problem att lokalisera platser och aktiviteter i förhållande till varandra. Vart skall jag äta om jag inte vill äta på Kosta Boda Art hotell? Hyttesill, vad är det och var ligger det? Jag vill blåsa glas, men alla tider är upptagna? Hur kunde jag veta det i förhand? 

Eftersom jag är svårt arbetsskadad frågar jag gärna så många som möjligt när tillfälle ges varför de befinner sig på just Kosta Boda Art Hotel. Alla tillfrågade har antingen rekommenderats av vänner eller sett hotellet vid tidigare besök i området, men INGEN har sett annonser eller på annat kommersiellt sätt upptäckt hotellet och destinationen. Efter samtal med receptionen berättar de för mig att de valt att marknadsföra sig i Danmark och Tyskland. Jag tittar ut på parkeringen och noterar att 9 av 10 bilar är svenskregistrerade?! 

Efter Kosta bör det av mot Söderköping, en pärla jag funnit längs vägen vid ett av mina många kommunbesök. Jag skulle vilja kalla Söderköping för ett skolexempel på hur man destinationsutvecklar. Man har tillsammans med näringen och offentlig sektor lyckats skapa en fantastisk atmosfär längs Götakanal. Massor av pubar, glassbarer och restauranger och massor med folk. Dessvärre lyckades vi inte via Internet hitta något boende i själva Söderköping så vi har hamnat på något som heter Kanalmagasinet som ligger vid Götakanal och dess sista (eller första) sluss. Ett ställe som är i total symbios med kanalen. Här gifter sig natur och företagsamhet på ett fullkomligt sätt. Tyvärr har man inte kommit igång ordentligt med restaurangen varpå utbudet är sparsamt och man har inga rättigheter. Det är dock helt okej att ta med en egen flaska vin och njuta på den fantastiska bryggan intill kanalen som tillhör Kanalmagasinet. 

På kvällen tar vi bilen till Söderköping och äter middag och promenerar på bryggan längs kanalen. Min fru är helt begeistrad och förvånas över dessa pärlor som finns i vårt avlånga land. Tydligen har man spelat in Madicken (eller delar av) här i Söderköping. 

På natten åskar det och regnar så mycket att jag tror hela magasinet skall gå under. Jag tittar på de 1000-tals bilxtar och duckar lite när knallen kommer. Det är ett riktigt skitväder men ändå så mysigt och trevligt. Jag kan inte låta bli att fundera över varför vår turistsäsong är så kort? Tänk att få uppleva riktiga höststormar här på Kanalmagasinet...eller varför inte snö och mörker. Ibland tror jag att vi svenskar är lite för mycket fokuserade på vädret. Visst behöver vi sol, men det är inte p g a solen vi skall uppleva Sverige. 

Martin Guldbrandsen, VD, Gotosweden