Familjen är allt!

Benvenuti ad un altro incontro! Med anledning av att vår IHM-alumn Christian Di Luca, VD för Gruppo Di Luca, tillsammans med sina syskon fått Albert Bonniers och DI:s pris ”Årets företagare” 2013, så bestämmer jag mig för att träffa Christian och höra hur det känns, som sportjournalisterna brukar fråga.

Lite för tidigt är jag på plats och blir välkomnad av en kille i receptionen. –Ta en kaffe och slå dig ner så kommer Christian strax. Jag vänder mig om och ser ett stort kök mitt i entrén, vilket känns härligt annorlunda, känns lite italienskt. Hyllor med alla Zeta och Delizie produkter och mycket viner ramar in, och det är inte utan att jag vill kliva in och börja röra i grytorna. Efter bara en liten stund blir det liv och rörelse. En kille börjar skala morötter och en annan sätter på pastavatten. Nu jobbas det febrilt i köket och fler ansluter, dofterna börjar spridas i lokalen och det är mycket skratt. Nu kommer Christian.

– Hej, ursäkta att jag är lite sen, jag har cyklat så fort jag kan för att hinna hit. Vi går och sätter oss i ett konferensrum så blir det lite lugnare.

– Ingen fara, jag har suttit och funderat på det här med att låta alla mötas av ett stort kök i entrén?

– Det är hjärtat i hela företaget - det är så jag och mina syskon har vuxit upp. Alla samlas i köket och går igenom vad som har hänt eller vad som ska hända, mycket skratt och diskussioner. Så vill vi ha det på kontoret också för att visa att vi jobbar med mat och kärleken till den.

Vi har nu slagit oss ner i konferensrummet ”Urbino”, uppkallat efter en stad i närheten av Fernando Di Lucas födelseort Fano, Fernando är grundare till Gruppo Di Luca och syskonens far.

Christian fortsätter:
– Vi ställer fram olika delar av vårt sortiment plus färska grönsaker varje dag ute i köket, och det är 3-4 olika matlag varje dag som lagar och fixar till en god lunch för alla, lika gott och roligt varje dag.

– Nu började vi i en helt annan ända än jag tänkt mig den här intervjun, men jag fortsätter på det spåret. Du är född i Sverige med italiensk far och svensk mor, är du mest svensk eller italiensk?

– Jag är nog mycket italiensk med tanke på temperament och så, skrattar Christian, men också väldigt svensk. Jag funderar inte så ofta på det, men det är klart att jag har präglats väldigt mycket av hela vår familjs kärlek till italiensk mat, och nu jobbar jag med det jag älskar, ihop med folk jag älskar, i ett land jag älskar, på så sätt kan man säga att jag lever min dröm genom företaget.

– Jag läser ofta om att entreprenörskapet i södra Europa är mycket större än här uppe i norr. Har du några reflektioner kring det?

– Absolut, jag upplever att det är fler entreprenörer och småföretag i Italien, det är en annan företagskultur eller rättare sagt företagare-kultur, det kokar lite mer.

– Var beror det på?

– Utan att riktigt veta, så tror jag att man ofta i Italien har en ganska skeptisk syn på staten och människorna med makt, man måste själv ta hand om sig och sin familj och se om sitt hus. De sociala skyddsnäten är inte lika omfattande i Italien. Så har det varit länge, och det i sig har skapat en tradition av eget företagande. Vi har inte den traditionen lika tydligt i Sverige och det som kanske har bromsat är att vi snarare förlitar oss på att staten skapar vår grundtrygghet och det kanske inte ger samma driv. Men det känns som det är fler och fler små svenska företag som tar för sig på marknaden. Kul!

– Men vad är det som driver dig, som VD i ett idag väldigt stort familjeföretag?

– Mycket! Min pappa skapade grunden till det som jag och mina två systrar idag driver tillsammans med väldigt många bra medarbetare, mitt stora intresse för mat, försäljning och marknadsföring driver mig. Dessutom är jag tävlingsmänniska och det driver mig att hela tiden utveckla och förbättra. Dessutom är det kul att göra detta tillsammans med familjen, mina syskon och pappa.
Jag har en familj med tre barn och vill naturligtvis att de ska ha en trygg uppväxt och kanske vilja jobba här framöver, det skapar också driv och inte minst ett ansvar. Sist men inte minst, vi som jobbar här älskar mat, och vår vision är att vi genom att ha de bästa produkterna i respektive produktgrupp skapar en grund för det viktigaste av allt; Att alla ska kunna äta god medelhavsmat varje dag.

– Jag älskar också mat, gärna italiensk, och tack vare en del italienska vänner lärde jag mig tidigt betydelsen av en god, perfekt pasta. Men i Göteborg blir man ofta förbannad över att man inte kan få en god pasta med sås till lunch. Det är snarare tvärtom, massor av sås med lite överkokt pasta.

– Det är samma sak i Stockholm, tyvärr. Jag vet inte hur det blivit så, för i Italien är det ganska lite sås som man blandar ihop med pastan, som måste ha tuggmotstånd ”al dente”, detta är en del av en kärleksfullt tillagad rätt.

– Och ni har sedan många år försökt att berätta om er syn på italiensk mat genom receptfoldrar, där er pappa Fernando och Markus Aujalay samtalar och lagar mat. Har det inte fått något genomslag?

– Jo, i hemmen, det är jag helt säker på! Varför lunchrestaurangerna inte hängt med har jag svårt att förstå. Vi konsumenter kanske måste ställa högre krav. Vi svenskar har tagit till oss och är generellt sett duktiga på det italienska köket, även om det naturligtvis finns en del förvanskningar också.

– Jag läste någonstans att en av dina favoriträtter är Spaghetti alla Puttanesca, men om man tillhör matlaget som ska laga lunch till alla här på Gruppo Di Luca, skulle man våga laga den till dig då?

– Ha ha, absolut, men jag kanske kommer och hjälper till. Jag har många italienska rätter som favoriter, men just Puttanesca är ett väldigt bra exempel på hur man snabbt och enkelt kan tillaga en jättegod rätt till hela familjen istället för att köpa färdigmat. Prova att laga den med vår nya sardellpasta, Umami på tub som vi kallar den, så slipper man kladdet med burksardeller som aldrig går åt. Vi har väldigt många duktiga matlagare här på jobbet, och bara man gillar god mat så lär man sig att laga också, precis som det ska vara i en stor familj.

– Nu har vi pratat väldigt mycket mat och jag kom ju hit för att prata om att ni blivit ”Årets Företagare”, hur känns det? Och hur blir man det?

– Det känns underbart, det är den finaste utmärkelsen man kan få som svensk företagare. Det som lett oss till utmärkelsen är många år av hårt arbete i kombination med alla våra engagerade medarbetares kärlek till italiensk mat.

– Vad säger pappa, är han stolt?

– Givetvis är han jättestolt, och jag och mina syskon är mycket stolta för att de specifikt gav oss i 2:a generationens ledning av Gruppo Di Luca utmärkelsen. Vår pappa gav oss grunden och vi har förvaltat och utvecklat den.

– Men har Fernando släppt taget helt?

– Nej, det gör han nog aldrig, skrattar Christian. Här blir det tydligt att vi är en väldigt italiensk familj för jag och mina syskon har haft många häftiga diskussioner med vår pappa för att utveckla det här företaget i den riktning vi tror på. Och vi har lyckats, det visar den här utmärkelsen.

– Men Fernando har ändå varit en stor del av er profil.

– Ja, men vi har sedan en tid tillbaka startat en stor varumärkesresa, där vi inte bara lyfter fram Fernando, utan mer av hela familjen. Vår första reklamfilm har precis haft premiär och där vi får se pappas avsked från Italien och hur han åkte iväg på sin Lambretta mot kärleken i Sverige.

– Pappa igen?

– Ja, han är fortfarande en stor del av vår familj, vår historia och vårt företag, så han försvinner inte. Men du kommer också att få en inblick i mitt och de andras kök, alla är med! I vår strävan att bli bäst, inte störst, så betyder hela familjen allt, och där räknar jag in våra medarbetare också.

– Det låter väldigt spännande och kul. Jag hoppas att detta kanske slår igenom på lunchrestaurangerna också. Jag såg att det hängde en cykeltröja i taket i receptionen, en rosa ledartröja från Bianchi med texten; Con la testa si vuole, col cuore si vince, på ryggen. Vad betyder det?

– Med hjärnan kvalar du in, men med hjärtat vinner du!

– Då tackar jag för mig och önskar dig, hela familjen och företaget lycka till!

– Tack, jätteroligt att ha dig och IHM här, kunskaperna jag fått med mig från Strategic Brand Management och Personligt Ledarskap har betytt mycket för mig, jag har fortfarande kontakt, även affärsmässig, med min handledare Calle Peyron. Jag vill att du tar med dig sardellpastan och de andra ingredienserna till Puttanescan, mitt recept har du, så lagar du det till din familj när du kommer hem, berätta vad du tyckte och lycka till!

Jag lämnar Gruppo Di Luca och Christian och tar tåget mot Göteborg. Tänker på min vän Erik, och hans pappa Vito som tog Vespan upp till sin kärlek i Sverige. Det är inte bara det som förenar dessa svensk-italienska familjer, kärleken till maten och att samla familj och vänner kring den är också densamma. Man känner verkligen värmen i det här företaget, inte bara hos Christian utan hos alla jag mötte. Jag skrattar för mig själv när jag tittar på ingredienserna och receptet jag fick med mig för att laga Puttanescan till mig och Lena på kvällen, känslan är precis som när jag pratade med Vito om olika recept, han betonade alltid hur viktigt det var att jag gjorde på vissa sätt så att min fru Lena skulle bli glad. Jag älskar verkligen italienarnas förhållningssätt till maten och att samla sina vänner kring den, finns det något annat land i världen där det är så tydligt?

Aludd

PS: Och hur blev min Puttanesca undrar kanske du och Christian? Den blev helt underbar, och sardellpasta på tub är fantastiskt bra! Jag såg deras reklamfilm på TV igår och tycker att de fångat sin historia på ett mycket snyggt sätt, ser fram emot en fortsättning. Filmen kan du se här.

PSS: Enligt önskemål kommer här receptet:

Ingredienser 4 portioner

400 g Spaghetti

2-4 vitlöksklyftor

2,5 tsk Zeta Sardellcrème

1 burk Körsbärstomater

3 msk Kapris, små

½ röd chili finhackad

1 dl Oliver Taggiasca, utan kärnor eller Kalamata urkärnade

½ dl bladpersilja , finhackad

Olivolja

nymald svartpeppar

Koka pastan enligt anvisningen på förpackningen. Skala och hacka vitlöken. Fräs vitlök, chili och sardellcréme i rikligt med olivolja i en vid kastrull eller traktörpanna.
Tillsätt körsbärstomaterna och låt småputtra ca 10 minuter.
Blanda ner kapris och oliver i tomatsåsen och smaka av med salt och peppar. Häll av pastan och blanda med såsen och finhackad persilja. Servera med riven parmesan och lite olivolja.

Håkan Aludd

Content Creator på IHM. Delägare i vinbaren Vink och Linnéstadens bryggeri. Dessutom en hejare på Backgammon och Carbonara.