24 november: Stoppa utvisningarna av barn och unga till Afghanistan!

På Barnkonventionens dag den 20 november ägde manifestationer rum på många platser i Sverige. Arrangör var Liv utan gränser, ett nätverk av barnfamiljer med afghanskt ursprung. 

Nästan 1000 barn har fått utvisningsbesked till Afghanistan. Lika många kommer till, allt eftersom deras asylprocesser fortlöper. Barnen har varit i Sverige i fyra år, men anses inte ha anknytning till Sverige, oavsett hur gamla de är. Här lever de under existensminimum då föräldrarnas arbetstillstånd dras in samtidigt som deras bidrag från Migrationsverk minskas. Nedan är ett av talen som hölls på Sergels Torg i Stockholm. 

Söndag den 24 november, på årsdagen av presentationen av den tillfälliga begränsningslagen, blir det landsomfattande manifestationer mot utvisningarna. 

En demonstration äger rum i Stockholm under samordning av NU ÄR DET NOG! Bakom den står föreningen Stöttepelaren och de nationella nätverken #Vi står inte ut och Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! förutom en rad lokala grupper.

Dessutom äger en mängd ljusmanifestationer rum kl 17, på initiativ av #Vi står inte ut.

Tisdag 26 november planeras nästa massdeportation planeras från Märsta-Arlanda.  Även då kommer manifestationer att äga rum.

TUSEN BARN, TUSEN DRÖMMAR 

Kära vänner,

Barnkonventionen fyller trettio år idag. Det borde vi fira med buller och bång!

Men vi är många som ser hur barnkonventionen, som är en del av den s.k. folkrätten, ignoreras i vårt land. Vi ser i asylsökandes domstolsbeslut slentrianmässiga uttalanden om att barn som varit i Sverige i fyra år inte kan anses ha rotat sig här och alltså kan utvisas till ett land i krig.

Enligt artikel 38 i Barnkonventionen ska konventionsstaterna (dvs. bl.a. Sverige) vidta alla tänkbara åtgärder för att säkerställa skydd och vård av barn som berörs av väpnad konflikt.

Likväl har tusentals barn fått utvisningsbeslut till länder i krig. Bara till Afghanistan har minst 1000 barn fått beslut om utvisning som har vunnit laga kraft och lika många har fått ett eller två beslut och väntar på besked i nästa instans. Med barn talar jag här om barn i åldrarna 0 – 17 år som kom hit med sina föräldrar eller andra vårdnadshavare. Till detta kommer alla de ensamkommande barnen.

Och alla de barn som kommer från Irak eller andra länder där väpnad konflikt råder.

Sedan har vi alla de barn som med ångest inväntar sin 18-årsdag. Det är ångestfyllt för så snart de fyller 18 anses de inte längre vara barn och kan utan sina föräldrar utvisas till ett krigshärjat land som t.ex. Afghanistan.

Österlens Stödförening för Flyktingar och Föreningen Kompis Falun gjorde en bok, Tusen Barn, tusen drömmar, med syfte att tina upp frusna hjärtan. Vi besökte tidigare i höstas några riksdagsledamöter tillsammans med sju barn i åldrarna 8 – 17 år som fått utvisningsbesked till Afghanistan. Alla partier var inte villiga att ta emot oss, men några gjorde det.

De politiker som tog emot oss lyssnade på barnens berättelser, såg föräldrarnas skräck, tittade in i barnens ögon som var fyllda med tårar och även politikernas ögon fylldes med tårar. När kamerorna stängts av sade flera av våra beslutsfattare att ”Vi måste göra något för de här barnen” och då menade de alla de barn som håller på att utvisas till krigshärjat land, till länder där de kanske gifts bort alltför unga, rekryteras till talibaner, IS eller andra terroristgrupper, där de tvingas leva i skräck utan skolgång och trygghet.

De politiker vi mötte blev uppenbart berörda av mötet med barnen och trodde kanske tidigare att barn på flykt är en annan sorts barn än ”svenska” barn. De blev förvånade att barnen pratade perfekt svenska, att de spelade fotboll i svenska lag, att de hade drömmar som lät väldigt svenska! De såg faktiskt dessa barn!

Jag uppmanar därför er som är här idag. Hjälp våra beslutsfattare att se dessa barn, hjälp dem att inse vad Sverige håller på att göra. Sverige håller på att begå ett brott som blir svårt att någonsin reparera. Vi måste ta i med alla krafter för att förhindra att katastrofen blir ännu värre!

Till de politiker vi mötte och som med tårar i ögonen sade: ”vi måste göra något för dessa barn” vädjar jag att ni förmedlar detta budskap till andra beslutsfattare.

Barnkonventionen måste gälla också barn på flykt!

Anna Lindberg, Österlens Stödförening för Flyktingar; Nätverket Tusen Barn, Tusen Drömmar

Barnkonventionens dag i Västerås. Våra flyktingar ger ett annat innehåll till den svenska flaggan än de främlingsfientliga. 

Media äger rätt att återge texten, med angivande av författare och källa.