En hälsning från en flicka i Kabul till flickorna i Ukraina

Det kom ett brev och en bild från Tayeba Safari i Kabul. Hon läser fjärde året på Kabuls medicinska universitet. Eftersom alla lärare lämnat landet har hon fått avbryta sina studier. Hon måste också bära långa svarta kläder, vilket är psykiskt påfrestande. Tayeba bad oss publicera denna text på Internationella kvinnodagen.

I dag är det den 8 mars, den 13:e dagen i kriget mellan Ryssland och Ukraina och den 209:e dagen sedan Kabuls kollaps.

Nu är sociala media fyllda med nyheter från Ukraina, med smärtsamma och sorgliga foton. När jag tänker på kriget känner jag verkligen deras smärta. Smärtan hos en ukrainsk flicka som inte vill säga adjö till sin far är samma smärta som tusentals afghanska flickor har känt vars fäder är soldater. De har känt denna smärta i 40 år.

Bara en flicka från Saidshohada, som såg sin skola och sina vänner gå under i en bombexplosion, kan förstå smärtan hos ukrainska skolbarn som ser sina klasskamraters döda kroppar eller sin skola brinna.

Nu får Ukraina och Europas länder känna den smärta som afghaner har lidit av i 40 år. Nu kan det ukrainska paret som gifte sig när striden började känna smärtan hos det afghanska paret vars bröllopsfest förstördes av en bomb. Vars första natt fylldes av blodet från släktingar och vänner.

Hur smärtsamt är det inte att lämna sitt land och resa illegalt till ett annat. Under de här tio dagarna har en miljon lämnat sitt land och rest legalt till ett grannland. Så nu, människor i hela världen, i andra länder, tänk på de miljoner afghaner som illegalt tog sig till Iran och Pakistan och som dödades eller brändes av människohandlare. Tänk på den afghanska kvinnan som frös till döds i havet utanför Turkiet för att rädda sitt barn och komma till Europa.

Jag är så ledsen för mitt land och för Ukraina. Jag känner mig själv som en ukrainsk medborgare. Vi är båda i en mycket kritisk situation. Vi är båda människor. Vi har samma rättigheter. Därför ska det inte finnas diskriminering och fördomar. Det är sant att vi inte har blå ögon som europeerna, vi är asiater, eller, enligt en rysk journalist, inte lika civiliserade som ukrainare. Men vi är fortfarande människor.

Ukraina = Afghanistan

# Stå upp för Ukraina
# men glöm aldrig Afghanistan
# Stå upp för de afghanska kvinnorna!

Lyssna också till Ingrid Eckermans tal på Kvinnors nätverks demonstration för Afghanistans kvinnor 6 mars 2022.

Läs andra kvinnors berättelser i Den onödiga flyktingkrisen.

Media äger rätt att återge texten med angivande av författare och källa.