​Hur många Anne Frank finns i Sverige?

Hur många flyktingar göms i Sverige?

Hur många flyktingar smugglas ut ur Sverige till mer säkra länder?

Det hände något hösten 2015. Det ena var att regeringen gick på de flyktingfientligas linje. Det andra är att civilsamhället ställde upp på ett sätt som saknar motstycke sedan andra världskriget.

Många svenskar brukar uppmärksammas för att de arbetat för flyktingar och mänskliga rättigheter. Vi har Per Anger, Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Agda Rössel och Harald Edelstam. Därtill kommer en mängd civilpersoner, alltifrån dem som under andra världskriget skeppade flyktingar över Öresund, dem som på Gotland hjälpte de estniska flygarna att snabbt få av uniformen till systrarna i Alsike kloster som i 25 års tid skyddat flyktingar.

Sedan 2015 har antalet människor som aktivt engagerat sig i flyktingar ökat kraftigt. Från början var det med tanken att hjälpa de här människorna tillfälligt med olika former av stöd tills de kunde klara sig på egen hand.

Så småningom visade det sig att för vissa flyktinggrupper handlade det om så mycket mer. Nu gällde det att få ensamkommande ungdomar från framför allt Afghanistan att överleva, att stå ut med osäkerheten. För ungdomar med alla avslag har det handlat om att ge dem tak över huvudet, mat i magen och kraft att fortsätta skolan.

I hemliga grupper på nätet diskuterar man läget. Man ”byter” ungdomar för att de inte ska ha adress där de bor. Man hyr ödehus och möblerar upp dolda rum bakom butiker för att härbärgera dem som annars skulle ha deporterats. Skolor låter papperslösa ungdomar över 18 år gå kvar. Diskussioner förs om bästa flyktvägen till Paris, om det finns bättre länder att fly till, hur man förmedlar pengar till sina skyddslingar.

Men det handlar också om dem som är i Afghanistan – hur klarar de sig? Hur kan vi skicka pengar? Hur kan vi stötta våra ungdomar så de inte hamnar i drogträsket?

Nya grupper kommer till: nu utvisar man även småbarnsfamiljer och ensamma kvinnor och flickor till Afghanistan. De som bedömts som minderåriga utan skyddsskäl blir nu 18 år och kan utvisas utan ordnat mottagande. Om det inte går att komma förbi asylskälen och trovärdigheten så hänvisar Migrationsverket och migrationsdomstolarna till internflykt, vilket enligt UNHCR inte är acceptabelt.

Rättssäkerheten i asylprocessen, inklusive åldersbedömningarna och bedömningarna av ”genuin tro”, har visat sig vara mycket nedsatt. Det innebär att flyktingar utvisas i strid mot konventionen om mänskliga rättigheter, som Sverige skrivit under. Afghanistans egna flyktingministrar har upprepade gånger vädjat till Europeiska länder att sluta tvångsdeportera flyktingar, men till detta tas ingen hänsyn.

Uppskattningsvis är mellan 100 000 och 200 000 personer engagerade i de ensamkommande ungdomarna. Många av dem bedriver nu civil olydnad genom att hjälpa de papperslösa.                         

Media äger rätt att återge texten med angivande av författare (Ingrid Eckerman) och källa.